Medlemmar: 3866 st.
Visa menyn

Vad hade Karin sagt?

Davidsson och Mannen
tis 4 feb 2020 kl 13:55

Jag har egentligen aldrig varit speciellt intresserad av dikter eller poesi. Trots att jag kan älska vackra formuleringar, snärtiga meningsuppbyggnader och målande metaforer i böcker jag läser, har jag liksom aldrig haft tålamodet eller sökandet i mig utan alltid föredragit romaner och biografier framför lyrik. Liknande är med musik där en bra låt kan bli underbar med rätt text men där en dålig låt kan aldrig kan räddas tack vare texten. Även om jag gillar att knåpa med ord, så blir det ibland bara en ström utan sammanhang, utan kontext. Det kickar liksom inte för mig. Men i svåra stunder kan det behövas några, som det heter, ord på vägen. Något som lyser upp nästa steg på vår dunkelt krokiga stig. Då känslor stått ensamma, obenämnda och konfunderande. Då intryck saknat logik och när en liten del av en stor process tett sig obegriplig när vi är just i mitten av den? När längtan och önskan blivit till förväntningar som ännu inte införlivats? Kanske behöver vi då, någon gång snubbla på någonting som blir till avstampsbräda in i eftertanke eller till och med insikt? Och då undrar jag för mig själv, vad hade Karin sagt till oss just nu?

För där tvivlet fått slå rot där frodas inga vackra blommor. Och i Arsenals trädgård har blommorna länge fått vissna, rötter fått ruttna och skugga fått kväva så många potentiella skott från att växa. På bara en och en halv säsong hann Unai Emery göra Wengers illa till än mycket värre. Till slut var vi bara en stinkande sörja av ängslighet, av ensidighet och av kastrationsångest. Så syrefattigt, så livlöst och så unket kraftlöst. Hur många nyanser av brunt som helst och nästan lika många av grått. Klibbigt, fuktigt, illaluktande. Grönsakshandlare Raul och hans trädgårdsmästare stod på tok för länge bredvid och bara tittade på, lät oss förfalla innan de till slut agerade. För sent? Väldigt sent.

Så nu är det bort med det gamla och in med det nya. Tvättade rötter i ny prunkande jord, plockade skott att slå rot i rent vatten och kanske lite extra näringstillskott här och där. Nya röster med nya metoder och nya tankar att ersätta de gamla som var tyngda av succesiv försämring och tillslutna i dödskamper. Mikel Arteta är en tränare att tro på, som jag tror på. Eller i varje fall vill tro på. Jag vill tro på honom så mycket att jag nästan, nästan gör det. Jag gör det, fast ja. Du förstår. För allt tyder på att han har enorm potential, att han har så många redskap att skapa någonting fantastiskt av denna spillra till fotbollsklubb och många är de röster runt klubben som vittnar om att han redan på denna korta tid fått med sig spelarna på så mycket förändring. Även om det nu är avsevärt tuffare, även om det ställs avsevärt högre krav och även om det stundtals också skapar avsevärt fler skavsår. Även om det gör ont. Jag tror på honom. Men hade vi inte behövt mer. Mer… segrar?


Karin Boye utanför G
öteborgs Stadsbibliotek. Bild från Flickr.com: ”Bhavishya Goel”

Söndagens match mot Burnley slutade i ännu ett oavgjort resultat, i ännu två tappade poäng att lägga till en faktiskt ganska usel fotbollsinsats. Och jag har inga problem med dåliga resultat om spelet fungerar och jag kunde absolut stå ut med vår förlustfria svit, under Emerys inledande tid i klubben, trots att de spelmässiga varningsklockorna redan då börjat ringa. Men min känsla skriker i högan sky om de uteblivna segrarna. Och då inte i form av förlorade trepoängare att ta oss uppåt i ligatabellen, den har jag redan släppt, utan mer som odlandet av en kultur. Arsenal skall inte vara en klubb som förlorar eller spelar oavgjorda matcher, Arsenal skall vara en klubb som vinner matcher och Artetas största utmaning just nu är att återskapa en kultur där vinnandet är norm. Att vinna skall inte vara ett mål i sig, det skall vara en självklarhet, ett rådande läge av sanning. Och då är varje en-poängare ett avsteg från den och därmed ännu ett kliv för Arteta att överbrygga.

I denna strida ström av uteblivna segrar väcks således ett embryo till tvivel. Inte på Arteta som tränare, inte på Arteta som potentiellt nästa stora tränarsak, utan på Arteta som ledare för en grupp som under åren tillåtits förtvinas till en illaluktande komposthög av accepterad medelmåttlighet. Kanske har jag fel, hoppas jag har fel. Men jag känner att Arteta verkligen behöver få med sig lite resultat just nu, att laget verkligen behöver få med sig lite resultat just nu. För med vaskad liga är det Europa League som är säsongens ända mening och mål, att vinna den och därmed ta oss tillbaka till både det ekonomiska och det prestigemässiga finrummet. För att kunna vinna Europa League måste vi vara vinnare, vi måste ha modulerat om oss från förlorare till ett lag där segrandet är vardag och självklarhet. Och till det behöver vi ja, …till det behöver vi vinna matcher eller än mer hålla oss borta från förluster och oavgjorda resultat.

På denna tvivlets gnagande vandringsled får jag då, trots att poesi aldrig varit vad jag sökt, hjälp av Karin Boye och hennes ord. Här blir hon den trygga stormlyktan som upprätt tar sig fram i snålblåsten och lyser upp vårt nästa steg. För kanske är det som hon skrev, att det gör ont när knoppar brister. Och kanske är det mitt in denna tid av knoppbristning som Arsenal och vi fans just befinner oss i? Det gör ont att bara få med sig kryss, det svider något vansinnigt att se spelarnas ansikten just efter ännu en missad målchans och det skaver än mer illa när Artetas laguttagningar och byten ter sig smått svårgripbara. Men om jag backar, försöker våga lita på processen och vågar lita på Arteta så kommer smärtan då gå över till underljuv blomsterprakt? Är det Artetas gröna fingrar som ger oss syre att andas, truppen att blomstra och de allra sköraste knoppar att brista ut i blom? Kanske är det med Arsenal som för alla växter som för att överleva behöver tuktas och klippas ned, men där trädgårdsmästare måste stå bredvid, hålla sekatören i schakt och vänta in vårens ljus, eftersom det just nu är för mörkt för plantorna att klara ingreppet? Kanske är det där vi står?

Kommentarer

Bild för Sral

Vill börja med att starkt säga emot dig när du säger att det inte klickar för dig, för du har en förmåga att formulera dig och skriva som lyfter fotbollen till något mer än spelsystem, bollar och poäng, du är en av de som lyfter fotbollen till känslor av hopp, tro och tvivel samt en slags identitet. Alltså vi som håller på Arsenal ser ofta någon slags identitet i klubben som har gjort att vi fastnat för den, och förhoppningsvis är det något mer än bara segrar och pokaler. 

Jag tycker att man måste rikta frågorna högre upp än Arteta egentligen. Visst, vi kan se en viss förbättring under Arteta än vad det var med Emery, men vi måste exempelvis se på vilka spelare vi har att förfoga med och vem/vilka som är ansvariga för detta. 

För det första är truppen fortsatt felbyggd och felbalanserad. Det är väl ingen nyhet och jag är inte på långa vägar ensam om att tycka det heller, men vi har klara brister i försvaret och på mittfältet. Mittfältet är ju något som har kommit upp som fråga på senare år, när hade vi senast bra balans där? Cazorla och Coquelin kanske. Det finns kort sagt brister i Arsenal som alla kan eller borde se, allra mest Sanllehi eller vem/vilka det nu är som sköter rekryteringen. 

Och när vi ändå kommer in på rekryteringen, hur sköts den? I den situation vi är där ekonomin är sämre och klubbens status dalar är det viktigt att hitta fynd, spelare som man kan förädla och utveckla som kan ge oss framgångar eller ekonomisk vinst. De senaste åren tycker jag mest vi har värvat dyrt och fel. Lacazette är väl en Kevin Campbell, Sylvain Wiltord eller Olivier Giroud. Vet att andra här har varit inne på det samt de nämnde det i senaste Arsecast. Och visst, det är gott nog och nyttigt, men kostade han inte runt 50 miljoner pund? Visst ser marknaden ut som den gör, men kolla på t ex Leicester som är bättre på att hitta fynd än vad vi är. När Koscielny lämnade/bråkade sig bort blev alltså David Luiz som kom istället. Var det verkligen backtypen vi behövde när vi redan hade ett virrigt försvar? Nicolas Pepe? Visst kan man argumentera för att vi behövde en farlig ytter som också kunde producera, men vad har han gjort sett till vad han kostade oss? 

Det verkar som att våra köp och lån kommer genom Sanllehis agent-kontakter mer än att vi scoutar och hittar rätt spelare. Och visst, en del har varit lyckade, som Martinelli eller Guendouzi, men sen har vi också Denis Suarez, Dani Ceballos (han har väl egentligen bara gjort en bra match för oss?), Nicolas Pepe och så vidare. Lägg nu till Cedric Soares som jag undrar vad vi ska göra med egentligen. Pepe och Luiz känns mer som prestige- och statusvärvningar än att de är ordentligt scoutade och identifierade som spelare som vi behöver. 

Jag hoppas fortfarande att vi kan bygga nytt som på sikt kan bli något bra, men jag litar inte riktigt på de som är ansvariga för spelarrekryteringen. Om man då är i ett läge som vi är, att vi måste bygga nytt, och man inte litar på de som ska bygga laget...ja, då har man fog för att ifrågasätta de där uppe. 

Bild för Vicious

Skicka dessa spelare till Melwood och sätt på dom en Liverpooltröja och ni ska se att dom kommer upp i en betydligt högre nivå än dom gör här. Det är nånting i Arsenal som gör att spelarna inte kommer upp i tillräcklig nivå. Det stör mig något enormt att jag inte kan sätta fingret exakt på vad det är för nåt som gör att inte spelare växer i Arsenal.

Pepe är ett bra exempel. När vi värvade honom i somras hade nog inte en enda klubb i Europa tackat nej till honom. Törs nästan svära på att han hade varit snuskigt jävla bra i vilken annan storklubb som helst nu om han spelat där istället för hos oss. Med det sagt så är det för tidigt att ännu döma ut honom som en flopp. Det kan förstås mycket väl röra sig om den klassiska tuffa förstasäsongen i en ny klubb och liga. Nästa säsong blir upp till bevis. Då behöver vi få utväxling på honom. Jag kan återigen inte sätta fingret på vad exakt det är som behöver göras för att få den utväxlingen på honom. Om det ligger mest på klubben eller mest på spelaren eller om det är en kombination och att bägge måste hitta en gemensam lösning för att få ut potentialen.

#AllIn

Bild för Sral

Pepe är säkert en bra spelare, men är han den vi behöver just nu? Han är lyx och en krydda som kan göra ett fungerande lag bättre. Tycker han har visat att han inte är en spelare som kan lyfta ett dysfunktionellt lag som Arsenal är just nu. På sätt och vis samma med Luiz egentligen, han har spelat i PSG och Chelsea och vunnit saker, men är han egentligen en spelare vi behöver som mest just nu? Varför har vi lånat in Soares? Hur var det med inlåningarna av Denis Suarez och Dani Ceballos? 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Först stort tack för dina vackra ord. Blir glad och varm hela jag. Sedan över till ja, det där svåra, kanske avsevärt svårare än en ny tränare som bara haft några månader på sig, det där, som du nämner, högre upp. När Raul plockades till klubben var bara det ett synnerligen stort steg i en klubb som styrdes av två personer, Wenger och Gazidis, men när sedan han fick sällskap av Mislintat fick i varje fall jag tämligen ymniga förväntningar på arbetet ovanför A-laget.

Dessa har inte införlivats. Dels försvann den gode Sven men framför allt har Raul, till viss del tillsammans med Edu, inte levererat som vi hade behövt. Jag tycker förvisso att köpet av Pépé var helt rätt, fyndet i Martinelli skall vi inte ens tala om så bra det var, men truppen är, precis som du är inne på, helt felbalanserad. Mittfältet, nej precis. En spelare som Cazorla bredvid Torreira hade varit guld värd, någon som kan göra det jobb Özil inte lyckas med, även det superviktigt. För frågan du ställer, hur rekryteringen sköts, är otroligt viktig. Har vi gått ifrån att vara indie i Wengers något kategoriska om än vackert visionära anda till att vara bara ett redskap i superagenternas händer?

Även om jag fortfarande tror på Lacazette så håller jag till stora delar med i din jämförelse och parallellen med Leicester är lika smärtsam som adekvat. Varför misslyckas vi när de, så uppenbart, visar att det går? Och paradoxen här är att jag då tyckte det var bra att all makt inte lades hos managern, nu hoppas på ökad makt för Arteta i relation till Rauls telefonbok. Så frågorna behöver absolut ställas.

Vicious// Nu vill jag med bestämdhet ta avstånd från såväl Melwood som allt annat som associeras med den klubben. Men jag förstår din poäng. Och framför allt i relation till att det i Arsenal finns något som gör att spelare krumpnar och blir sämre snarare än blåser upp bröstet och blir oövervinnerliga. Tyvärr. Och det är också lite min poäng. Förändringen som Arteta måste genomföra är enorm. Enorm. Vissa spelare måste bara skiljas från klubben, det som sitter i väggarna måste slitas bort och ersättas av nytt. Av vinnande, av självklarheten att det alltid är seger som är normen. Det är det stora steget, den stora förändringen och ja, den är vansinnigt stor. Och nödvändig. Och den handlar inte bara om spelarna och tränarna utan absolut också om rekrytering och klubbstyrning. För som det ser ut nu, och varit under hösten, det kan Josh inte vara nöjd med.

Bild för Sral

Hade Mislintat stannat hade jag varit betydligt mer hoppfull. Nu går det uppenbarligen att hitta fynd utan att vara Sven Mislintat, men jag är helt övertygad om att det är den vägen vi måste gå. Vi måste hitta spelare vi kan utveckla samt satsa på de som kommer från våra egna led. I alla fall i första hand, då tror jag det blir lättare att riva ner och bygga nytt. 

Jag menar inte att helt döma ut Pepe som spelare. Han kanske hittar formen för oss eller så visar han någon annanstans hur bra han kan vara, men var just han rätt för just oss? Sett till de pengarna, hade vi inte kunnat hitta en ytter som gör 3 mål och 3 assists i ligan (Pepes poängskörd so far) och dessutom kunnat köpa en stabil och lovande mittfältare samt mittback? Vad betalade United för Daniel James t ex? Hur mycket betalade Leicester för Riyad Mahrez? 

Försöker inte heller klanka ner på Lacazette egentligen. Han blev årets spelare för oss förra säsongen, han har hjälpt oss mycket under den tid han har varit här. Men var han värd de pengarna? Är hans målskörd bättre än Girouds, Giroud som han konkurrerade ut? 

Ja, jag är också rädd att vi är alldeles för mycket i händerna på agenter som ser till sitt eget intresse, inte vad som är bäst för Arsenal och vad vi behöver.