Medlemmar: 4799 st.
Visa menyn

This Is What We Do

Davidsson och Mannen
tis 1 sep 2020 kl 14:54

Nu är sommaren över, hösten står i form av en nyanländ september för dörren och vanligtvis är säsongen redan igångsparkad för länge sedan. Transferfönstret brukar vara tillbommat för denna gång, trupperna satta och en i varje fall relativ koll på läget brukar ha infunnit sig. Men tja… 2020 hände, allt blev omkullkastat och vår smala lycka gör att ligaspelet nu bara är försenat och varken uppskjutet på obestämd framtid eller inställt för denna gång. Om knappt två veckor premiärspelar vi på Craven Cottage och transferfönstret är, om än lite gnisslande av C-19-naggade ekonomier, öppet ännu en månad. Det är således mycket som hänger i luften, många ändar är fortfarande lösa och än fler framtidsfrågor står ännu obesvarade kvar.  

Som Arsenalist har du sett våra värsta konkurrenter ladda upp med smarriga nyförvärv -och med konkurrenter menar jag såklart varken Wolves, Sheffield United eller Burnley, ja inte ens Leicester, än mindre dagsländan toffspurs. Med konkurrenter menar jag såklart lag som chelsea, city och manu av vilka de förstnämnda har anskaffat anfallaren Timo Werner från Leipzig, passningsfoten Hakim Ziyech från Ajax och världens kanske mest överbetalade vänsterback i habile Ben Chilwell från Leicester, som tillsammans med de gratis kommande mittbackarna Thiago Silva från psg och Malang Sarr från Nice och de höga ryktesvågorna kring Leverkusens Kai Havertz, höjt smilgroparna avsevärt på den på senare tid något buttre Frank Lampard.

city har fortsatt köpa mittbackar, denna gång i form av Nathan Ake från Bournemouth och -högst trolig Kalidou Koulibaly från Napoli, att lägga till den synnerligen lovande yttern Ferran Torres från Valencia. citys snoriga lillebror från Stratford har surfat fram på januaridealen med straffspecialist Bruno Fernandes och ryktas nu vara så gott som klar nästa klubbadress för den spelskicklige B2B-mittfältaren Donny van de Beek från Ajax. Detta skulle ge dem ett rätt okej mittfält att lägga till sitt redan högst potenta anfall, vilka tidigare vilade på ett stabilt fundament i form av David ”Safe Hands” De Gea, Viktor ”Stabiliteten” Lindelöf och den grekiske litteraturvetaren Harry Maguire, vilka nu ryktas vara på väg att korrigeras med hjälp av den inte helt okände Dayot Upamecano som jag absolut inte vill se i någon annan tröja än Arsenals.

Så medan konkurrenterna rustar sitter du där och frustar. William klar på free transfer, Saliba på rätt plats i rätt lag och att Gabriel Magalhães ryktas vara klar för oss gör, tillsammans med ännu ett år för Ceballos, att läget känns rätt okej. Men det är ändå mycket framför oss kvar. Vad händer med Aubameyang och dennes kontrakt, vad händer med landslagsman Maitland-Nice och hur skall vi få hit den uppenbart saknade kreativiteten till vårt centrala mittfält? Och vad händer med Gazidis avskedsgåva Özils kontrakt från helvetet, med bångstyrige Gucci och med alla medelmåttliga mittbackar? Knappt två veckor kvar till seriestart och ännu så många obesvarade frågor. Ont om pengar med gott om behov för en klubb som landade långt från redlighet i senaste ligatabellen.


Det var ett tag sedan det kändes så här. Men nu kanske..? Bild: Flickr.com: ”Arsenal photostream”.

Men i alla dessa pannor lagda i djupa veck är jag ändå otroligt glad. Jag är varken tryggt förvissad om att vi landar de kreativa pusselbitar vi behöver eller att rätt spelare skriver på rätt kontraktsförlängningar, men då jag för några månader sedan skrev ett inlägg om att vi måste lära oss, står jag idag med en känsla av att det faktiskt finns en kunskap som vilar på erfarenhet och en vision om vad Arsenal faktiskt är, eller i varje fall åter skall bli. För även om jag fortfarande tycker att Arteta ofta genomför sina byten lite för sent och att han ibland fortfarande känns lite ny på jobbet ger han mig en sån himla feelgood-känsla. Han säger precis rätt saker på presskonferenser, han väger sina ord med guldvåg där andra hade blivit uppfylld av sin egen förträfflighet och han verkar faktiskt ha fått spelarna att förstå vad de skall göra och vad han förväntar sig av dem.

Personligen föredrar jag fyrbackslinje framför den tre/fembacks han kört med senaste tiden men med det sagt så är jag så imponerad över hur han har använt befintligt spelarmaterial på ett snudd på optimalt sätt. Och även om vi saknade kreativitet både mot Villa och Watford i ligaavslutningarna så plockade vi topp 6-konkurrenter som vi inte gjort sedan Wengers gladaste dagar i klubben. Ett kollektivt försvarsspel, en tydlig spelidé där alla vet hur de skall agera och snabba omställningar har gjort oss enormt svårslagna även då motståndet bör ha kunnat ses som bättre. Arteta har lyckats med det magiska att få helheten att bli större än värdet av delarna, vilket inte heller har setts i Arsenal på ett antal år. Och han har också under denna tid sedan jag skrev blogg senast givit oss det viktigaste av allt.

Han har givit oss segrar. Vi har vunnit såväl FA-cup som Community Shield. Vi fångade den lilla sköra livlinan till saker och tings redlighet, linan som heter Europa League och som inte bara ger oss ett visst kassatillskott utan framför allt ger oss någon sorts trovärdighet på transferfronten. Men framför allt och störst av allt: Vi segrade. Vi vann. Vi kunde fylla vårt skåp med ännu en trofé och som Stilige Freddie stillsamt konstaterade efter finalen: ”This is what we do”. Så enkelt, så koncist och så fantastiskt expressivt. Det är det här en klubb som Arsenal gör, vi vinner, vi besegrar andra lag och vi tar hem troféer. Och jag tror inte vi kan överskatta dess värde.

Oavsett om du en 31-årig skyttekung inne på ditt kontrakts sista år, om du är en akademiprodukt som plötsligt blivit lagd världen för dina fötter eller om du är nästa stora sak i vardande. Om du skall byta lag och funderar på den där sovande giganten från norra London, om den verkligen är något att gå till eller om den kommer försjunka än mer i dvala. Eller om du bara är en spelare som vill ta nästa steg och funderar på om Arsenal är ett vinnande eller förlorande lag. Vi är numera ett vinnande lag, för vinna är det vi gör. Trots Wengers sista års förfall, trots Emerys totala kollaps och trots en placering i ligatabellens gråzon. Trots allt detta elände är vi ett lag på rätt väg, på väg uppåt och på väg tillbaka. FA-cup och Community Shield, de har vi redan vunnit. För vinnande, det är det vi gör. Inte dåligt för ett lag med en nybörjarcoach.

Kommentarer

Bild för Brattis

Bra skrivet som vanligt, mannen. Jag ser verkligen fram mot denna säsong. Kan se framför mig hur den gode Mikel sitter långt in på nätterna och filosoferar hur han ska formera laget mot dom olika motstånden som varje lag i PL besitter. Visst skulle en DM av hög kaliber höja nivån ytterligare, vi får se var vi landar där. Vi har stor potential i dom spelare som finns i truppen och man kan nu se hur Arteta har boostat Maitland-Niles självförtroende och denna oslipade diamant får ej gå til nån annan klubb anser jag. "This Is what we do, playing the Arsenal way" COYG

"Once a Gooner Allways a Gooner"

Bild för Davidsson och Mannen

Brattis// Stort tack för det värmande berömmet och härligt att du läser. Ja, vår vän Arteta känns lite som Wenger i sin fotbollsfanatism, känns inte som att det är mycket Bonde söker fru i hans kvällsrutin inte. 

Gällande DM vette f-nken, för utifrån vad vi sett av Artetas tid i klubben och utifrån hur mycket/lite speltid Torreira fått, så tror jag inte Arteta vill spela med en defensiv mittfältare. Tror nog mer att han, när vi släpper 3-4-3, kommer att ha antingen en lågt sittande spelfördelare och två stycken hårt arbetande 8:or där det kollektiva försvarsarbetet/pressen är nyckeln eller en dubbel pivot. Vad tror du?

Och Maitland-Niles, eller Maitland-Nice som han egentligen heter, är ett lysande exempel på Artetas ledarstid. AMN var ute i kylan när han (ryktesvis) verkade knorra om att spela på olika positioner, sedan kom bet han i hop och gnatade på och fick sedan rikligt med belöning, i form av speltid, av Arteta. Tänk om en snubbe som Gucci kunde göra detsamma... För precis som du är inne på Maitland-Nice skall ingenstans. 

Bild för Brattis

Om man går tillbaka till dom senaste matcherna så kan man se att det varit mer åt det kollektiva försvarsarbetet med press som Arteta har formerat laget. Så ditt första alternativ tror jag mest på. 

"Once a Gooner Allways a Gooner"

Bild för Davidsson och Mannen

Brattis// Ja just det kollektiva försvarsspelet med tillhörande press, är den stora förändringen som följt Artetas inträde i klubben. Visst har vi offrat en offensiv spelare till förmån för ytterligare en mittback, men hela laget har börjat spela försvarsspel, något vi inte sett på många, många år i Arsenal. Härligt. Nu skall vi bara få igång offensiven också...

COYG. 

Bild för Sral

Har hört en del prata om offensiven nu, eller rättare sagt att vi har svårt att kontrollera matcher mot sämre lag. Arteta har fått till så att vi spelar mycket bättre mot topplagen, men vi har fortfarande en del problem med lag som är längre ned i tabellen. Jag tror att vi del behöver få till ett stabilare försvar (och det är ju på gång, som ni är inne på) och att mittfältet behöver förbä också. Som jag ser det hänger det ihop- om vi kan ha två mittbackar istället för tre kommer vi också ha en till på mittfältet och därmed ha bättre chans att kontrollera matcherna. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Absolut, så är det. När försvarsspelet inte höll så valde Arteta att offra en mittfältare till förmån för en tredje mittback och jag både hoppas och tror att han kommer kunna återgå till 4-3-3 när vi del har ett försvarsspel som håller men också när vi har den kreativitet, som vi ofta saknade förra året, på det centrala mittfältet. Och då kommer även offensiven. För precis som du är inne på bör vi kunna ha två mittbackar istället för tre och därmed återfå den tredje mittfältsspelaren. 

Däremot var det oerhört kul att se oss spela bra även mot ett bottenlag som Fulham, även om de nog var avsevärt mer generösa med tid och utrymme än vad andra ligalag kommer att vara mot oss. Och då skapade vi även en del offensivt, även om det kanske inte var någon tikki-takka direkt. Men kul med seger och kul med skapade chanser.