Medlemmar: 4771 st.
Visa menyn

Zero Charges

Davidsson och Mannen
mån 20 maj 2024 kl 14:09

Jag hade kunnat skriva en text om Lance Armstrongs sju fråntagna Tour de France-titlar, om Ben Johnssons kamp mot Carl Lewis som kröntes i Seoul-OS 1988 eller om det finländska herrlandslagets hemohesintag i samband med deras hemma-VM i Lahtis 2001. Om BALCO-skandalen, om den tyska travtränaren Holger Ehlert eller om när Sveriges så folkkära Ludmila Engquist tryckte i sig en grabbnäve klassiska ryssfemmor i ett förtvivlat försök att få slut på sin sisyfoskamp i bob-backen. Jag hade kunnat lägga ut texten om Diego Armando Maradonas snabba viktnedgång inför USA-VM -94, om Marco ”Piraten” Pantani vilka alla fantastiska bergsetapper för alltid kommer smutsas ned av dolt EPO-intag eller om hela forna Warszawapaktens systematiska dopning av såväl friidrottare som tyngdlyftare som simmare.

Eller så kan jag skriva om hur Manchester Citys fjärde raka ligaseger för alltid kommer leva i skuggan av De 115 Punkterna. Om femtiofyra exempel på att inte kunna frambringa adekvat finansiell information mellan 2009 och 2018, om fjorton misslyckade försök att visa hur betalningar för såväl spelare som tränare egentligen gått till, mellan samma tidsperiod eller om fem lika misslyckade försök att hålla sig till UEFAS FFP mellan 2013 och 2018. Om sju brott mot Premier Leagues PSR-regler mellan 2015 och 2018 eller om hela trettiofem exempel på att underlåta deltagande i Premier League utredande av ekonomiska verksamheten mellan 2017 och februari 2023, varav det sistnämnda torde kunna jämföras med att en idrottare struntar i att genomgå stipulerat dopningsprov. För det vet vi ju hur det går om någon gör så.

Men jag gör inte det för jag vill inte att det narrativet skall vara det rådande och jag vill inte att min hjärna skall marineras i ilska, vanmakt eller bitterhet. Jag vill inte låta mig bli fången i ett ekorrhjul av konspirationsteorier, av att förutsätta nepotism bakom varje hörn eller av att skapa kulten om sig själv som det stora offret. Jag vill hellre försöka vara stoisk och se bortom dessa hagelskurar av vämjelse och se vad vi faktiskt är, vad vi faktiskt åstadkommit och vad vi själva påverkat det vi har kunnat utveckla och bli mer framgångsrika. Så kan vi låta De 115 Punkterna vila till då förhören börjar hållas i oktober/november och framför allt fram till domen förväntas falla någonstans kring årsskiftet 2024/2025. Jag skall försöka. Den mörka kraften att referera till de 115 är så stark, jag misslyckas ofta och faller ned i kvicksanden men skall göra vad jag kan för att hålla mig ovanför den stinkande kloak som fotbollsklubben Manchester City har kommit att bli.

Blå himmel och röda hjärtan. Bild: D&M

För jag vill hellre skriva om ett Arsenal som slår klubbrekord med tjugoåtta segrar och med nog poäng att vinna sju av de tretton PL-titlar Ferguson tog med manu. Om ett Arsenal som håller flest nollor av alla lag, släpper in färst mål och som tar fem ytterligare poäng jämfört med fjolårssäsongen. Om framsteg vi så övertydligt har tagit, oavsett tabellplaceringar. Om ett lag som inte alls bottlar utan tar fler poäng än England 115:ers under säsongens andra halva och om ett Arsenal som stod kvar när alla andra lag föll ifrån. Som stod pall när andra inte gjorde det. När de föll ifrån i jakten på Manchester City…

Säsongen 2023/2024 är över och den slutade på precis samma sätt som den brukar göra nu för tiden, med ett avmätt slentrianmässigt firande på det som Viasat insisterar att helt felaktigt, -troligtvis för att skänka dem någon sorts historia, kalla Eastlands. Och ja… jag känner mig lite ledsen. Lite nedslagen och besviken. Tom, saknande och samtidigt längtande. Jag är besviken över att Arteta begick samma misstag som tidigare när han överspelade vissa spelare och lät andra frysa till is på bänken och jag är lite orolig över att endast två av våra högst lovande juniorer fick speltid i vardera ett inhopp på hela säsongen. Vi ledde så många matcher så klart att lite nyttig speltid absolut hade kunnat ges till såväl bänkade seniorer som lovande juniorer samtidigt som spelare som Ødegaard, Saliba och Saka riskerade att gå samma öde till mötes som Wilshere under Wenger. Fast det är nog allt. Jag är besviken, ledsen och arg. Men mest av allt är jag nog… stolt?

För jag har sett ett Arsenal stå upp mot ett, av gigantiska mått och historiskt dopat vilddjur. Vi har spelat en både vacker och framgångsrik fotboll, vi har haft något så underbart som ett kollektivt fungerande försvarsspel och vi har kunnat se vacker fotboll utan en underläggande rädsla om en annalkande implodering. Arteta har byggt ett fundament stabilt nog att bära och stabilt nog att nära hopp om en riktigt ljus framtid. Och inte bara framtid, en nutid. För i samma stund som jag grämer mig över matcherna mot Fulham och West Ham och över den högst osköna förlusten mot Martinez’ Villa är jag både stolt och tacksam över vad Arsenal har kommit att bli. Över den upprättelse som Arteta och Edu har bringat oss Arsenalister och över den glädje och kärlek som numera omgärdar klubben. Den såg man inte framför sig när Xhaka byttes ut mot Palace när det begav sig.

Så jag är ledsen och glad på en och samma gång. Jag är stolt, tacksam och går in i samtliga fotbollsdiskussioner med rak rygg. Vi är inga bottlare, vi har ett sju helsickes bra fotbollslag i en sannerligen välskött fotbollsklubb under styrande som både vet vad de gör och vad som behöver göras annorlunda inför framtiden. Vi är ingen avdomnad slagpåse som till slut föll för övermakten, ingen vacker Sven Nylander som firar fjärdeplatser och ingen slutkörd Per Elofsson som försökte hänga med den till gränspsykos dopade Johann Mühlegg uppför Salt Lake Citys backar, för att sedan för evigt knäckas och aldrig komma åter. Vi är Arsenal, det fantastiska Arsenal, som gjort nästan allt rätt och tagit alla rätta stegen i ett minfält av risker. Vi är Arsenal, Super Arsenal med Zero Charges på vårt goda samvete. Inte perfekt eller omänskligt tillrättalagt. Mänskligt med kött, blod och stundtals med öppna sår. Men med gott samvete, Zero Charges och bara kärlek.

Kommentarer

Bild för Ola Johansson

Tack för att du sätter ord på mina och troligtvis många Gooners känslor just nu. Otroligt fin krönika som alla borde läsa. Spot on! Man känner stolthet, glädje och kärlek. Och faktiskt också tacksamhet över vad Arsenal är nu och kommer bli framöver efter att ha genomlidit de mörka åren innan Arteta tog över. COYG!

Bild för George Adams

Som vanligt imponerar du med ännu en fantastisk krönika!

Mycket är väldigt bra I klubben för närvarande, och vi är bara några procent från att vara där vi vill. 

Nu hoppas jag personligen på en något uppdaterad spelartrupp, men framförallt en något bättre taktikanpsssning, där vi blir lite bättre på att bryta mönster, och förbättrar oss i matcher där vi möter ett spel som vi hittills har svårare för.

Bild för Davidsson och Mannen

Ola// Tack för de vackra orden. Tack. Och ja, så är det. Man får ynnesten att känna känslor som vi var bestulna på tidigare, nu har vi fått tillbaka dessa och det är fantastiskt. 

GA// Oh, blir helt varm inombords. Tack. Men visst, vi är inte i mål ännu, Arteta och Edu lär sig hela tiden och de verkar ha Joshs mandat att bygga vidare. Det finns grym potential i våra led. 

Bild för Byarum

Tack!

Du satte precis ord på mina känslor som jag upplevde efter matchen i söndags. För att återknyta till Per Elofsson, är det bara "att bryta ihop och komma igen", men vi gör det med en stolthet över vårt lag. Att övriga lags fans ser på oss med respekt och rädsla märks att de är mer fokuserade över att vi inte vann, än att Cheaty gjorde det. 

Bosse

Bild för Sral

Vet inte vad mer jag kan säga än vad andra redan har sagt. Håller med om vad du skriver, och du sätter som så ofta ord på det väl. Jag ville redan efter Wenger ha den här typen av ledning i laget egentligen, alltså en ung och utvecklingsbar manager som leder ett ungt lag. Sen är det för mig kanske allra viktigast med vilken riktning och identitet vårt lag har än att det måste vinnas troféer varje säsong. Klart man drömmer om PL, men jag trivs verkligen utmärkt med detta Arsenal. :-) 

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum/ Tack själv för din fina kommentar och ja, det är där vi är (till skillnad från att Elofsson aldrig hämtade sig...) vi känner stolthet över hur vi faktiskt pressat ett till bristningsgränsen sönderdopat monster och vi har gjort det helt rent, helt utan fusk och helt utan att behöva oroa oss. Otroligt härligt. Sån rik känsla. 

Sral/ Tack så mycket. Precis, det är ju det här man drömde om. Även om jag klagar över Artetas avsaknad av trupprotation, är det så mycket som överväger till det positiva. Jag ser att vi är på rätt väg och att Arteta verkar underbart besatt just av att vinna. Älskar det. 

Bild för Pelle

Wow, hur har jag missat en ny krönika från vår pennmästare? Instämmer med övriga, du sätter så tydliga ord på det man känner. Jag är stolt, stolt som fan till och med över våra framsteg, men jag är inte nöjd. Jag vill ha mer. Jag vill se den dopade kolossen falla och besegras av våra unga krigare!

Låt Arteta fortsätta utvecklas och lära sig ny taktik för att bryta igenom bussar, lät våra spelare utvecklas ytterligare ett eller två steg. Ta in några väl genomtänkte nyförvärv och spetsa truppen mer. Fortsätt spela tillsammans med fansen så kommer vi få vår bussparad nästa maj!

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för McAn

Tack, återigen, för en finfin krönika. Jag skriver under på allt som du uttrycker. Speciellt tack till att du också väljer ordet "färst". Det gör mig bubblig av lycka. 

Bild för Sral

Eller hur? Få, färre, färst. :-) 

Bild för Davidsson och Mannen

Pelle// Pennmästare, en får tacka, en får tacka. Och precis så är det, stolt men inte nöjd. Fortfarande ligans näst eller tredje yngsta trupp med en tränare som fortfarande lär sig hela tiden, att lägga till ägare som faktiskt både bryr sig och kan hålla fingrarna från det dagliga. Ser bra ut och det vi ser är bara början. Bara början. 

McAn// Tack så mycket för berömmet, jag slickar gladerligen i mig av det gottet. Och visst; få - färre - färst, det har något det. 

Sral// Correctemondo. Den böjningen skojar man inte bort. Bör användas i varje offentlig publikation, banne mig. 

Bild för Byarum

Färst, tror inte ens Björn Ranelid använder sig av den böjningen,,,

Bosse

Bild för McAn

Möjligen, men han är ju inte lika språkligt bevandrad som vår hovskribent som ju vet att komparera korrekt ;-)

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum// Sedan är inte Ranelid Arsenal, heller. Där har du svaret. 

McAn// Tsss, som du pratar. Blir helt rosenröd om de trinda. 

Bild för Byarum

Att vara Arsenal innebär en viss språklig nivå, som få når upp till... i alla fall inte en Chelskifan som Ranelid,,, :-)

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum// Är han chavs? Det ante mig. Pusselbitarna faller banne mig på plats. Tack för upplysningen.