Medlemmar: 4735 st.
Visa menyn

Manu borta: Heaven knows I’m miserable now.

Davidsson och Mannen
lör 27 aug 2011 kl 11:47

I morgon eftermiddag möter vi titelförsvararna manu borta. D&M skall dricka söndagsmiddag tillsammans med ett manu-fan, en West Ham och en som bekänner sig till LFC-tron. Arsenals frånvarolista är digrare än ett kriminalregister i N17 och vi har skador och avstängningar på grund av bröt, stök och Joey Barton. Av den andledningen har reseledare D&M plitat ned följande opartiska och högst sakliga bakgrundsfakta om våra motståndare och den stad de verkar i, eller just vid, eller vad f-nken de nu tycker där uppe i nordväst. Varsågoda.

För nu skall vi vända våra blickar mot den engelska industrialismens självaste livmoder. Staden lär ha sitt ursprung i ett romerskt fort som enligt uppgift restes några hundra år före Kristus antagna födelse. En massa soldater slog sig ner i området varefter områdets befolkning fortsatte med att slå ner varandra eller andra, under en herrans massa år.

De så kallade anglosaxarna höll området i hård tukt och förmaning, vikingar var sedan där och stökade till det fram till att den normandiske Vilhelm Erövraren, i området mer känd som Wilhelm The Bastard, körde hårt med stadens då ganska nedslagna invånare. Det har varit inbördeskrig, världskrig och irländsk befrielsekamps mest våldsamma inslag, som präglat stadens moderna historia. Detta gör att man får anta att klubbens superstjärna Wayne Rooney inte alls känner sig hämmad, utan snarare hemma, i denna historiskt sett något bulkade miljö.

Något som också präglat staden Manchester och dess invånare, har varit den ständigt pågående kampen, inte bara mot landets huvudstad eller mot den allmänna livsledan, utan även mot grannstaden Liverpool. Då Liverpool under perioder blomstrade som välfungerande hamnstad där grävde manchesterborna ned sig i skyttegravar, ända fram till att de själva grävde djuphamn och, i och med detta, konkurrerade ut Liverpool som områdets största handelsport. Efter detta steg arbetslösheten vid Merseyside i höjden och manchesterbornas stolthet över densamma likaså.

Klubben som Arsenal nu skall besöka kallar sig idag för Manchester United. Den bildades 1878 i den östra delen av centrala Manchester och gick då under namnet Newton Heath LYR Football Club. Den gjorde så fram till 1902 då de bytte namn till nuvarande Manchester United. Dock var klubben kvar i Eastlands närhet fram till 1910 då de packade ihop och lämnade innerstadens buller och bus för förortens, ja nästan landsbygdens, lugnare tempo och fridfullhet.

Efter att ha gjort så hamnade klubben i en något brydd situation. Detta då både förorten Trafford och förorten Stretford gjorde anspråk på att inhysa klubbens arena Old Trafford. Sanningen ligger nog någonstans mittemellan eller kanske både och. Detta då arenan ligger i Trafford, men dess numera rejält utbyggda västra kortsidesläktare, är i nästan kuslig närhet till grannorten Stretfords gräns.

Puh, inte lätt att reda ut den härvan, men vi hoppas ändå att killarna i Trafford och killarna i Stretford är snälla mot varandra och under årens lopp lärt sig att hålla sams. Det bör dock tilläggas att fotbollsarenan Gamla Trafford inte skall blandas ihop med den närliggande, och ännu äldre, cricketarenan med samma namn. En cricketarena som sedan 1857 inhyst Manchester Cricket Club och burit sitt namn precis hela denna tid, vilket egentligen borde ha gjort fotbollsarenan till New Trafford eller Young Trafford, eller va f-n? Same, same but different names, fast tvärtom, liksom. Ja, de gör det inte lätt för sig, killarna i nordvästra England.

Nej, det verkar mest vara stök, bök och en hel del livfullt promiskuösa sömmerskor där uppe i nordväst. Ingen ordning alls, kortväxthet till följd av undernäringen och brottarkroppar med tillhörande blomkålsöron. Kanske inte konstigt att den gamle stilikonen och estradören Steven Patrick Morrissey under sin vistelsetid i staden, tyngd av vemod och bristande samhörighetskänsla, sjöng att Heaven knows I’m miserable now..?

-So hit em where it hurts. Up you Gunners!