Headmaster Ritual: Instant Repeater '99

Ibland känns livet som en enda lång wrestlingmatch. Ni vet den där amerikanska låtsasbrottningen där överdimensionerade vuxna män i kalsonger kastar omkring, och låtsasslår, andra överdimensionerade män i kalsonger. Där vissa låtsatsbrottare är goda och andra är onda och där slutresultatet alltid är på förhand uppgjort, bestämt och fastslaget.

Att åka upp till Manchester och möta United är precis som wrestling. Förvisso har männen mer och mer värdiga kläder på sig, de låtsasslår inte varandra i nyllet och de kastar inte varandra upp i luften hela tiden. Men man vet att utgången redan är bestämd, man vet vilka som kommer vinna, vilka som kommer förlora och står matchen och väger så kan du ge dig f-n på att domaren är där och bringar ordning i form av en straff till hemmalaget eller ett rött kort till gästerna.

Om du, iklädd en Arsenaltröja, skjuter bort bollen efter avblåsning på Camp Nou så får du ett andra gult och åker ut. Gör du detsamma i en manutröja på Old Trafford får spelet fortsätta och gå sin gilla gång. För det är liksom så det är. Det är så det alltid har varit och det är så det troligtvis alltid kommer att vara.

Dagens match mellan United och Arsenal var såklart inget undantag från den fastställda regelns om matchers utgång. Ett tag trodde man att Vermaelen och Santos på förhand bestämt sig för att ta bort det  sista unset ovisshet och stänga matchen till Uniteds fördel. Ett tag trodde man att även Wenger på förhand sagt till killarna att ”nu tar vi i lite sådär lagom mycket, är rädda om varandra, så får ni en extra  påse jordnötter på flyget hem sen”. För ungefär så såg det ut. Lamt, tveksamt och ytterst långt ifrån. Bitterfitta D&M ger följande utlåtanden:

Mannone: 2,5/5. Släppte två mål men gjorde även ett par räddningar i första halvlek (20:e och 28:e) ett par svettiga i andra (66:e, 85:e och 86:e) och kan inte lastas för förlusten.

Sagna: 2/5. Lämnades helt ensam på sin kant och fick ständigt slåss mot två eller tre hemmaspelare. Kom inte riktigt upp i sin offensiva klass förrän i matchens avslutning och då var det ju, som ni vet, redan för sent.

BFG: 2,5/5. Missade förvisso en nick vilket ledde till Evras 2-0-mål men var annars så gott som prickfri denna dag. Står på rätt ställe, spelar enkelt men visade också upp en synnerligen god bollbehandling, då han rejält trängd vid ett par tillfällen lät bli att tjonga långt och istället lugnt passade vidare.

Vermaelen: 1/5. Nej, du. En kapten skall föregå med gott exempel och leda laget genom handling. Och då kanske det inte är så konstigt att Arsenal förlorar idag. 1-0-målet var en jättetabbe av Vermaelen, ny miss i andra halvleks inledning och en synnerligen slapp markering på Evra vid dennes 2-0-mål, kan inte ge honom annat än underkänt.

Santos: 1/5. Till Vermaelens försvar skall sägas att han antagligen spelade även vänsterback denna dag. För Santos gjorde det inte. Kom ständigt på mellanhand, stötte upp och sålde sig till rena reapriset, under samtliga bollkontakter under första halvlek. Skötte sig något bättre i andra, men fortsatte sin ovana att bidra till anfallsspelet genom att slå bort inlägg efter inlägg.

Arteta: 2/5. Började matchen slarvigt och verkade nästan övertänd till en början. Var inte vän med bollen och drog på sig frisparkar. Var dock mycket bättre i första halvleks andra del och även i andra halvlek, där passningarna satt som de skulle, tacklingarna likaså och där ytorna plötsligt verkade krympa till hans fördel.

Wilshere: 3/5. Jack The Lad gjorde ännu en bra match när han idag, var oerhört pigg, på och sugen på att föra bollen framåt. Knixig, svår att ta bollen ifrån och oerhört elegant i sitt rörelsemönster med bollen. Påminde idag om fjolårets Arteta, fast med rappare steg och elakare närkampsspel. Verkade stor och verkade var överallt. Nu får han, efter Deans fingertoppskänsla (minns ni 90-talsföreteelsen ironi?), vila mot Fulham nästa helg, varför jag hoppas att han inhandlat FIFA13 för länge sedan.

Cazorla: 3/5. Stor kvalité med bollen vid sina fötter. Vann enorma mängder meter åt medspelare och åt laget, slog smått episka passningar och fick kröna insatsen med ett oerhört vackert mål. Tyvärr skedde det för sent då matchen redan var avgjord och över. Synd att han inte har så många mottagare av klass.

Ramsey: 1/5. Sökte sig in i mitten av banan och lämnade Sagna övergiven helt åt sig själv. Slog bort passningar och verkade nästan ointresserad av att spela boll idag. Hade en fin chans i 23:e då han lurade bort Evra, men var i övrigt tämligen färglös.

Giroud: 2/5. Fortsätter att inte göra det en striker skall göra, nämligen mål. Fortsatt trubbig i sina avslut, men var idag oerhört mycket mer aktiv i sitt bolluppsökande än vi är vana vid. Gick ned och mötte eller sökte yta på kanten, för att öppna upp till andra och för att få boll. På gränsen till underkänd, men räddas av sitt slit och sin, nämnda, uppsökande verksamhet.

Podolski: 1,5/5. Var mer vänsterback än Santos och tvingades till enormt djupt försvarsarbete, vilket självklart skedde på bekostnad av det offensiva. Sökte sig ibland in centralt och fick där ut lite mer av sitt spel, men hade inte heller idag någon vidare stor dag på jobbet. Kändes inte riktigt kompis med bollen och gjorde det lite för svårt för sig själv och sina medspelare.

Mike Dean: -/5. Löjligt första gult på Wilshere, lät bli att varna Carrick för något han sedan tog ut Wilshere för. Straffen är inget annat än löjeväckande och kompensationerna för Wilsheres röda likaså. Lät bli att ge Cleverley det andra gula han självklart skulle ha haft och gav oss istället precis vad vi hade förväntat oss av domare Dean: En synnerligen låg grad av känsla, en uppenbar brist på koll men en synnerligen välregiserad tillställning in the art of förutbestämd låtsasbrottning.

D&M: 2/5. Började dagen med att köra ett stenhårt träningspass, endast för att få rätten till tidigt ölintag. Vågen visade på viktuppgång istället för den önskade nedgången, varför ett lätt mindfullness-förhållningssätt redan då blev lösningen. Sedan packa in fru och ungar i bilen för att åka till grav, för att därefter kuska hem, sända ut fru och barn för inköp av lördagsgodis och långsamt sjunka ned i soffan för intag av en stunds låtsasbrottning. Kunde dock ha ökat alkoholintaget vilket fick stå tillbaka då jag, för att inte riskera missa något nacksving, livtag eller någon armbågssmack rätt i plytet, knappt vågade kuta ut i köket för vätskepaus.

Bortafansen: 5/5. Sjöng totalt ut hemmaklacken på Strappon-end och lät ”We love you, Arsenal, we do” bölja över matchens sista halvtimme och spred värme ända till Sveriges regnruskiga framstjärt Göteborg. Stort stöd till ett stort lag, som för stunden har krympt till ett litet fruset leksaksrussin i händerna på en ondskefull stjärnbanerprydd ägare som är själva orsaken till att jag, trots min ohämmade längtan, ännu inte rakat av mig skägget för att skaffat mig den mustasch jag egentligen har rätt till.

Men nu är det slut, folk har lämnat teatern och ställt sig att köa till spårvagnen. Det gick inte heller denna gång att vinna på Old Trafford och Arsenal lyckades inte heller denna gång komma upp i acceptabel standard att skrämma den store giganten i norr.  På återseende Arsenal, we love you, Arsenal, we do. Även om det just nu känns bittert, oerhört bittert.