Some Ins and Some Outs. -En först flukt genom januarifönstret

I dessa juletider närmar vi oss inte bara det stora givandets högtid utan även ett januarifönsters yviga vinddrag. Genom detta fönster lär inte bara ett antal spelare vara aktuella att komma till klubben, utan säkerligen också ett antal att lämna den. Några kommer för att få nyttig speltid, gå på lån till någon mindre klubb, medan några kommer att säljas för att de inte anses ha någon framtid i klubben. Andra spelare kommer, då de sitter på utgående kontrakt och för att vi därför riskerar att förlora dem utan ersättning, att säljas.

I somras sålde vi som du vet Samir Nasri. Förvisso för att shitty erbjöd oss hutlösa £ 25.2 miljoner för en blivande bänkspelare, men också för att hans kontrakt gick ut sommaren 2012 och således bara hade ett år kvar. Vi lämnar RvP, Squillaci, Frimpong, Coquelin och TW14´s respektive kontraktssituationer till en snart framtida diskussion och ser till de tidsmässigt än mer akuta kontraktssluten.

För våra reservmålvakter Manuell Almunia, Vito Mannone och Lukasz Fabianski, har tillsammans med fd. Sicknote Tomas Rosicky och Mumsebull Arsjavin kontrakt som går ut sommaren 2012. Av denna anledning bör vi antingen få dem att skriva på nytt, låta dem sitta av sitt kontrakt och bli hockeysvenskans free agents, eller sälja dem till högstbjudande för att få lite smarrig cash i kassakistan. Jag tänkte här bidra med lite D&M-åsikter i frågan.

 

Nej, så mycker roligare än så här blev det aldrig.

Manuell Almunia: Det som inte har skrivits om denne Pamplonabest, detta frustande vilddjur till hårvårdsprodukt, går knappt att formulera i ord. När han sensommaren -07, tog över efter Mäster Lehmann, ingav han både oss Arsenalfans och, vad det verkade, klubbens försvarsspelare ett relativt rejält lass lugn. Han var förvisso ibland ute och fladdrade på höjdbollar, men visade upp ett linjespel av klass vilket lovade gott inför framtiden.

Denna goda framtid kom dock aldrig till Almunia. Efter att han, hösten –08, skrivit på ett långtidskontrakt med klubben, började han allt mer förfalla till osäkra utrusningar, tappade bollar och vilsna rop på hjälp. Han visade sig bara ha varit en dagslända som sedan, i takt med den ökade frekvensen malörer, skapade allt större bryderier för alla vi som älskar Arsenal. Framtidshoppet som blev dagsländan blev därefter rena hackkycklingen. Hans val av hårfärg verkade heller inte hjälpa hans situation nämnvärt.

Almunia fick fortsatt oförtjänt många chanser och det var egentligen inte förrän vi mötte West Brom hemma hösten –10, som hans tid i Arsenals mål slutligen förseglades. Efter att räddat en straff gav han bort ännu en match och hann även skada sig. Efter att Fabianski och sedan Szczesny tog över rollen som förstemålvakt, var Almunia ”skadad”, fram till vi mötte skit-barca borta och Almunia fick göra ännu ett lyckat inhopp. För inhopp brukar han lyckas med, men att starta matcher är liksom inte Almunias grej. Returmatchen mot West Brom blev därefter ännu ett bevis för att inga matcher skall behöva startas med Almunia i målet, varefter cirkeln slöts genom att Mad Jens fick vakta målet borta mot Blackpool innan Szczesny var åter i spel.

Under hösten har Almunia varit utlånad till West Ham, där han enligt uppgifter, skött sig helt okej. Det blev fyra matcher för honom i Hammers innan Robert Greens hälsa skickade Almunia åter till Arsenal. Och där sitter han nu. Och väntar. Väntar på speltid eller på de bättre tider som liksom aldrig kom åter i Manuels väg. Någonstans på plats tre-fyra i klubbens målvaktshierarki med dokumenterad fallenhet för tafflighet, gör honom inte direkt stekhet på marknaden, lika lite som i nuvarande klubb.

D&M säger: Sälj, sälj, sälj, om så är möjligt. Annars låna ut, ge bort eller bara acceptera missen som gav honom långt och fett kontrakt, bryt ihop och kom igen. Sådana missar som Almunia, det gör även en klubb som Arsenal.

Vito Mannone: I Mannones fall är det inte lika enkelt som i Almunias. För denne unge italienare har vandrat i klubbens mysbrallor sedan sommaren –05, då han som 18-årigt löfte skrev på för klubben. Wengers målvakts-CV är, enligt många, lite sådär, och Mannone har heller aldrig riktigt räknats som det där stora löftet som en dag skall ta över förstaplatsen i klubben.

Han har suttit på bänken under ganska många och långa perioder, och han fick även under hösten –09, spela ett antal matcher, då både Almunia och Fabianski var skadade. Många minns den borta mot Fulham, då han var makalös och, i princip, räddade oss från nederlag med ett antal ljuvliga TV-räddningar. Han fick en flaska bubbel och då tänkte man att jösses, den här killen kommer vi se mer av.

Men så mycket mer har det inte blivit av och för Mannone. För när Almunia sedan kom tillbaka från skada/sjukdom förpassades Mannone åter till bänk eller läktare. Han skrev trots detta ett nytt kontrakt med klubben, i januari –10, och var samma sommar högst involverad i lagets träningsmatcher. Förstplatsen var up for grabs och Mannone upplevdes stå bra till. Nu torskade han det racet, hamnade bakom Almunia, sedan Fabianski, för att därefter bli omkörd även av Szczesny.

För Mannones karriär i Arsenal har inte direkt kantats matjord i fickorna. Han har drabbats av flertalet skador och haft långa och ödesdigra rehabperioder. En målvakt måste ständigt vara beredd att ta chansen om den väl kommer. Blir snubben framför dig i ledet skadad, måste du vara redo att steppa upp. Och det har Vito inte riktigt varit. När Almunia gjorde bort sig hemma mot West Brom, blev ”skadad” och Fabianski blev förstemålvakt, hade Mannone just skickats på lån till Hull. Nästan parodiskt otimat med tanke på att den vakans, som bara veckor senare uppstod när även Fabianski skadade sig, kom när Mannone räddade straffar på KC Stadium och, ännu en gång, inte var tillgänglig för Arsenal. För tillgänglig då var i stället Wojciech Szczesny och där stängdes dörren ånyo i nyllet på vår vän Vito.

Till dags datum har Mannone bara spelat tjugotvå a-lagsmatcher. Tio för Arsenal, två för Barnsley i League One och tio för Hull City i The Championship. Han kan ha hur mycket potential som helst, men måste spela matcher för ett representationslag för att utveckla den. Och de matcherna kommer han, som läget ser ut nu, inte få i Arsenal.

D&M säger: Beroende på vad som händer med Fabianski, se nedan, så hänger Mannones framtid i Arsenal på en skör tråd. Han har inte visat jättemycket som pekar på att han är en stormålvakt i vardande, men jag tycker ändå att han skall erbjudas ett kontrakt och sedan skickas på ännu en låneperiod, för att sedan kunna fungera som andremålvakt. Frågan är bara vad han själv anser  om det förslaget.

 

Ibland är det upp, ibland är det ner

Lukasz Fabianski: När han i maj –07 kom till klubben gjorde han det som ung men redan etablerad målvakt. Han hade vunnit polska ligan med Legia Warszawa och blivit utsedd till ligans bästa målvakt två gånger. Detta redan i den, för målvakter, synnerligen ringa åldern 22 år. Vad månde bliva av denna stora talang?

Ja, först såg det bra ut. I träningsmatcherna samma sensommar, visade Lukasz upp ett oerhört dynamiskt målvaktsspel där han kombinerade ett reflexsnabbt linjespel med ett rörligt och välavvägt spel ute i boxen. D&M satt framför streamen och tänkte att här får Jens passa sig, här har vi en raketkarriär framför oss.

Riktigt så raketartat utvecklade sig inte Fabianskis karriär i Arsenal. Han fick tidigt en bänkplats, men en sådan är sällan en målvakts mest gynnsamma drivhus. Detta mindre gynnsamma bänkvärmande varvade han med inhopp som var allt annat än betryggande. Säsongen 09-10 lyckades han göra sig helt omöjlig både genom självmål och ärkemiss mot Porto i CL samt genom att framstå som värsta skolgårds-mobboffret när varenda fast situation i ligan blev en mardröm, varenda mittback visste om att det bara var att trycka till den lille vanten i målet och varenda medspelare förtvivlat sökte stöd i en säkerhet som gapade tom i målet.

Fabianski framstod som bränt barn, som för all framtid rökt i Arsenalmålet, så döm av den förvåning som väcktes när han, hösten –10 hoppade in och tog straffar i CL och dessutom följde upp det hela med ett betryggande och stabilt spel i ligan. Från helt uträknad till något som Wenger uppgav sig se på träningarna vecka ut och vecka in, men som ingen utomstående tidigare fått ta del av. Dock mötte Fabianski sitt Waterloo den 5 januari 2011 då en skada, som ironiskt nog uppkom när han räddade konkurrent Szczesnys uppvärmningsskott, höll honom borta från spel säsongen ut. Och vem hann ta hand om förstaplatsen i Arsenalmålet under denna tid?

Väl tillbaka i spel var han dömd att stå i skuggan av nämnde Szczesnys 195 centimeter. Och med ett kommande EM-slutspel i hemmalandet Polen i sikte, är ännu fler bänkplatser allt annat än vad Fabianski behöver. Han har vid flertalet tillfällen också gått ut med att han behöver speltid för att inte tappa sin plats i Polens EM-trupp. Men framför honom står, där som i Arsenal? Ja, gissa den tredje.

D&M säger: Jag hade gärna behållit Fabianski som andremålvakt, men som ni vet så ser han själv inte det alternativet. Då kvarstår endast utlåning eller försäljning. En utlåning vore, med tanke på nämnda kontraktssituation, tämligen meningslös, varför jag räknar med att Fabianski säljs under kommande januarifönster.

Nu släpper vi målvaktssargen och ämnet för idag, för att återkomma med del två om ett par dagar. Då skall vi inte bara se framåt kronologiskt utan också i förhållande till spelarnas placering på planen. Då tar vi en liten sväng kring Tjeckien och Ryssland, samt avhandlar landslagens respektive kaptener. Med kärlek från D&M.

 

Bilder: Amunia och Fabianski: Bildbyrån.

Mannone: Flickr.com: "Fid aka Theo"