Medlemmar: 3660 st.
Visa menyn

D&M efter Fulhammatchen

Davidsson och Mannen
ons 4 jan 2012 kl 12:16

Inledningsvis måste jag passa på att be om ursäkt för att jag inte besvarat eller kommenterat era kommentarer i föregående text, den jag skrev just efter att vi tappat ledning och ansiktet på Craven Cottage. Men läget är sådant att jag inte har kunnat förmå mig. Jag anser att det är en bloggares ansvar att kommunicera med eventuella läsare, men jag kunde inte tvinga mig till att läsa än mindre skriva något om matchen. Jag läste inte en blogg, inte en text, nuddade inte ett forum och höll mig så långt från mina vanliga, lätt tvångsmässiga 4-5 timmars fotbollsrelaterad tankeverksamhet om dagen, som bara var möjligt. För det gjorde mig fortfarande så dj-la arg. 

Exempelvis spelades, i går kväll, en match som jag vanligtvis skulle älska att se. En match mellan två lag jag starkt ogillar och en match som hade så där gott lagom betydelse för oss. Men jag kunde inte se den. Jag kunde inte förmå mig att bevittna ännu en företeelse som påminde mig och att Arsenal förlorat mot Fulham kvällen före. Det gjorde fortfarande för ont, och jag var fortfarande alldeles för arg.

Ilska och att bli arg är vanligtvis inte någon ofta förekommande reaktion hos mig. Jag brukar mest gå runt hemma och småsucka så att min stackars fru uppger sig leva med en gammal tant. Jag brukar bli gnällig, sur och lite grinig. Tycka synd om mig och anse att hela världen är orättvis mot mig (läs: Arsenal). Men denna gång blev jag bara förbannad. Jag var så arg att jag knappt kunde somna i förrgår kväll. Och efter att jag väl somnat, så vaknade jag efter bara fyra timmars sömn. Fortfarande irriterad och fortfarande uppfylld av det onödiga, usla och futtiga i vår förlust. Så av den anledningen har jag inte besvarat era kommentarer och detta ber jag om ursäkt för.

Jag skall här försöka göra några förtydliganden: Betygen: Ja, jag är lite ambivalent gentemot betygsättning. För en del av mig (hjärnan kanske?) tycker det är onödigt att sätta sig till doms över andras prestationer och att betygssystem i sig är dömt att vara orättvist. Å andra sidan läser jag slaviskt andra betygsättares domar och tycker det är oerhört intressant att jämföra allas subjektiva bilder och upplevelser. För det är ju så det är. Vi upplever olika och vi ser olika. Somliga delar ens upplevelse och håller med, medan de flesta inte gör det. Jag gör här en liten förklarande recap.

Johan Djourou: Ni som läst mina texter vet om (eller i varje fall har haft möjlighet att läsa) att jag alltid tyckt mycket om Djourou och sett stor Arsenal-framtid i honom. Det gör jag inte längre. Och det handlar inte om att han spelar på fel position, det är det många som gör/har gjort. Koscielny är helt okej som högerback, Vermealen är helt okej som vänsterback och Coquelin bra som båda, även om samtliga är bättre på andra positioner. Problemet med JD är, tyvärr, att han är för dålig. Att han, på grund av alla sina skador eller på grund av vad som helst, har stannat och till och med gått bakåt i utveckling.

Mot Fulham begick han en rad misstag, vilka bara inte för göras på denna nivå. Han vände inåt i banan och lämnade Riise sopren hur många gånger som helst. Han lämnade sin kant för att gå in i banan, utan att kolla täckningen bakåt och han var ständigt ett litet moment för sen. Det smärtar mig något oerhört, men så var det.

Per Mertesacker: Många anser att jag gav honom för högt betyg när han fick 2:a vilket innebär godkänt. Jag skrev dock att det var en oerhört svag 2:a vilket jag också tycker beskriver hans insats. Godkänd men på gränsen. För PM’s fysik talar emot honom, eller snarare lurar de flesta. Han ser liksom lite brunkig och seg ut, men är det inte alls. Han är, ofta dock inte riktigt så mycket i förrgår kväll, för det mesta på rätt plats i rätt läge och oerhört välavvägd när han går upp och bryter högre upp i banan. Sedan håller jag med om att han borde göra mer på offensiva fasta situationer, mycket mer.

Francis Coquelin: Som PM, fast tvärtom. Han fick också en 2:a, men en oerhört stark en. Jag kanske borde satt 2,5 för jag tycker han var, som de förr i världen skrev, med beröm godkänd. Näst bäst i backlinjen efter Koscielny och ingivare av oerhört stort framtidshopp.

Gervinho: Tjaaa… Jag gillar verkligen denne snubben, hans vilja att utmana och vilja att försöka bryta mönster. Dock är han, just nu, trubbig i avsluten och även ovillig att överlåta det till andra (läs: RvP), men framför allt måste han lära sig att inte förstärka situationer, falla döende ned vid kontakt, för jag är övertygad om att vi fått straff om han inte slängt sig så in i h-vette överdrivet. Det bara måste han sluta med. Sedan måste man tänka på att han egentligen inte skulle vara förstavalet vecka ut och vecka in. När han köptes uppgav Wenger fortfarande att Nasri skulle vara kvar, AA hade fortfarande någon form av form och TW14 hade… ja, jag vet inte. Nu för Gervinho stå för allt kreativt ytterspel och det håller inte i längden.

TW14: Och så kommer vi till det ämnet. Det jag egentligen inte vill skriva om. För jag önskar att jag hade fel, att han överbevisade mig och att jag fick stå där med dumstruten på och se när han trollade bort motståndare på löpande band. Men när hände det senast? Visst har han ett antal assist till RvP´s mål, men resten. Jag blir nästan ledsen på hur hans utveckling stannat av något så kopiöst och på hur lite han får ut av sitt ytterspel. Så jag hoppas Walcott överbevisar mig, men jag kan i nuläget inte riktigt se det hända.

Mittfältet av idag: Jag tycker att vårt mittfält består av tre hårt jobbande slitvargar. Eleganterna Song och Arteta hade varit drömmen om de hade spelat med en renodlad nr 10 framför sig. Men för mig är Ramsey inte riktigt där och inte riktigt den. Inte för att han är direkt dålig, utan för att han just nu inte riktigt levererar det som den offensiva mittfältaren, som är i stället för en andra forward, skall leverera offensivt. Vi blir liksom täta och kämpande men ger RvP (och för den delen även yttrarna) för lite att jobba med.

Wenger och hans beslut: Puh. Lite Deja Vu-känsla här, för Wenger är i mina ögon en stor man, en av de absolut största inom fotbollen. Men hans laguttagning och matchning var i förgår, skall vi säga, sådär. I ett skede av tätt matchande visade han än en gång att trupprotation är något av hans akilleshäl. Vissa spelare har i efterhand gått ut och vittnat om hur trötta man var, vilket är fullt förståeligt. Vissa spelare har ju spelat hur mycket som helst den senaste tiden.

Varför kunde inte spelare som AOC, Benayoun eller Rosicky fått chansen att starta, göra sitt jobb och sedan, beroende på resultat, blivit utbytta? Arsjavin, är han redan förvisad till Ryssland?  Och att ta ut Ramsey och sätta in Squillaci, vilken har en dokumenterad förkärlek till att messa till det för oss, på högerbacken? När Miquel, som varit helt acceptabel och i vissa matcher till och med bra på vänsterbacken, fanns tillgänglig. Hade han satt in Miquel till vänster och låtit Coquelin hade troligtvis saker sett helt annorlunda ut.

Nu har jag fått en god natts sömn, pressat in mycket ickefotboll i skallen men känsloläget är fortfarande lite sisådär. Lite mer hjärna och lite mindre hjärta, mer kognition än hjärta-smärta. Men jag är fortfarande pissed. För hade vi vunnit mot Fulham hade vi varit i förarsätet. Då hade vi varit på väg upp, dokumenterat styrka i en svår period och varit ett lag att räkna med.

Som jag var inne på i måndags så hoppas jag att denna match blir lite manu-torsken light. En uppvakningssignal som får Wenger att förstå att vi just nu inte är bättre än så här. Att något måste göras och att vi annars kommer förlora 4:e-platsen, med allt vad det kommer att kunna innebära av truppförändringar.

Nu försöker jag lägga undan ilskan och ägna mig åt att högfrekvent tantsucka i stället. Så bryter vi ihop och kommer igen. Ha det så bra!