Medlemmar: 6525 st.
Visa menyn

Du mot resten

Davidsson och Mannen
tis 14 feb 2012 kl 07:47

Många hävdar att du inte kan hålla på ett lag som Arsenal och samtidigt se dig som underdog. Skall du komma undan med att sparka uppåt, så skall du hålla på ett lag som Millwall eller deras grannar West Ham. Kanske Leeds eller i viss mån även lag som Everton och Wolves, men väldigt få tycker att topp 4-laget Arsenal är så vidare underhund. Men är man av den åsikten så saknar man historia, eller i varje fall inblick i Arsenals. För vad det vita förortslaget utan egen tunnelbanestation än säger, så är Arsenals historia kantad av stunder då vi setts ned på, då vi varit bespottade och då vi varit uträknade.

Nu är det dags igen. Kanske inte ur klubbens eller de engelska fansens perspektiv, utan mer från ditt och mitt. Vi som sitter här i Svenneland och slaviskt skänker tid, energi och pengar till ett lag i norra London. Ur vårt perspektiv så är vi, återigen Underhunden.

För nu skall vårat lag möta deras kille. Vårt Arsenal skall möta hela Sveriges Zlatan Ibrahimovic. För lika självklart som det lilla landet behöver sina stora stjärnor, lika självklart som Zlatan Ibrahimovic har blivit någon sorts symbol för det som tydligen kallas för det nya Sverige, lika självklart är han föremål för hela sportrikets uppmärksamhet. Varenda smile, varenda glimt i de annars så svarta ögonen och varenda klack skall det skrivas hem om. Varenda örfil skall få en ursäktande förklaring och varenda incident en uppnystad syndabock.

Jag tycker absolut inte illa om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic. Han är en lysande spelare som i en bättre omgivning och med bättre rådgivare faktiskt hade kunnat bli hur bra som helst. Men jag tycker synd om honom eftersom han fortfarande i vuxen ålder, måste föra kring mot allt och alla. En person som måste göra det har inte ett enkelt och harmoniskt liv. Inte heller ett vackert inre att förhålla sig till och med detta känner jag. Hans leende innehåller ingen glädje, bara kuvning och hierarkisk positionering. Hans ögon glimtar till, men mer som reflexion till mörkret än av ljus, och detta unnar jag ingen. Men Sverige har blivit det nya Sverige som blivit Zverige. Och detta Zveriges allra största och för den delen bästa fotbollsspelares lag skall nu möta ditt lag.

rojaindirecta.jpg

...den där dj-la champions.

I boken High Fidelity, skriven av den inte helt okände Arsenalfantasten Nick Hornby, hävdar huvudfiguren Rob, 36 år, följande: ”Att gilla både Art Garfunkel och Marvin Gaye är som att stödja både israeler och palestinier.” Den logiska frågan blir således om man kan vara både zlatanist och hålla på Arsenal en tid som denna. Kan man det?

Jag vet inte riktigt, men jag tror inte det. För jag vill faktiskt att Zlatan Ibrahimovic förlorar, att hans lag får lämna turneringen och att han inte heller detta år får vinna ”den där dj-la champions”. Jag önskar honom inget illa som person, inte heller hans nära och kära, utan bara att det verkligen går käpprätt åt h-vette för laget han spelar för. Tjoff, iväg med er, inget stök i vårat kök och inget bus i vårat hus.

Jag är inte en elak person, kanske småbitter och stundom lätt ilsken, men för det mesta ganska snäll och tämligen harmlös. Men nu vill jag att hela landets gullegris, trendsättare och nya råmodell drar åt pipsvängen hela den europiska fotbollsvåren igenom. För nu är det Milan mot Arsenal, hela Landet Zlatan mot ditt lag och du mot resten.

I morgon kväll spelar ditt Arsenal mot deras Milan. Och jag hoppas vi kommer att göra det med följande laguppställning:

Szczesny
Sagna – Koscielny – Vermaelen – Coquelin
Song – Arteta – Rosicky
AOC – RvP – Arsjavin

I Wengers värld lär nog Ramsey vara utvilad och i vinnarcirkeln nog att få starta. Till den cirkeln verkar han även göra precis allt som över huvud taget är möjligt för att få in Walcott, varför även denne kan komma att starta. Många undrar över Gibbs vilket även jag gör, men matchen på San Siro är inte svaret, varför Coquelin skall starta på vänsterbacken. Frågor på det?

Milans reahbbteam verkar vara i klass med Juves gamla pillerdito, för en skadelista som för någon vecka sedan matchades vår, innehåller numera nästan bara den olycklige Antonio Cassano. Boateng, Pato och van Bommel skall samtliga vara spelbara och matchat med en Gattuso som lätt brusar upp mot engelskt motstånd, och bosmanagenternas våta profitdröm, Flamini så kan vi komma att möta ett ganska snårigt mittfält. Och trots Serie A’s patetiska nepotism samt infrastrukturella och moraliska förfall, är AC Milan ett högst kompetent fotbollslag, speciellt i europeiskt kuppsammanhang.

Jag tror att morgondagens match, såväl som den på Emirates om några veckor, kommer vara ytterst svår. AC Milan spelade i CL’s gruppspel jämt med världens vackraste och ärligaste fotbollslag, vilket inte är fy skam. Vi får väl bara hoppas att Milan inte har sett till att få den fördelen som världens vackraste och ärligaste fotbollslag alltid brukar ha, och att Robin van Persie således får stanna kvar på planen. Får han det, och lyckas vi få bukt med Milans motsvarighet, nämnde Ibrahimovic, så har vi en god chans till avancemang. Men det kommer inte bli enkelt och det kommer göra ont. Men ur ont kan gott komma att komma. Precis som känslan av att vara du mot resten. Eller ditt lag mot Zvenne Banans. Eller Arsenal mot världen.

Bild från Flickr.com: ”Rojaindirecta”.