Privatlivsbloggare D&M i fotbollsturismens tecken

Tack vare Arsenals oförmåga att slå ut Sunderland i FA-kuppen adderat med Evertons motsatta i förhållande till Blackpool, så har du denna helg ingen som helst Arsenal att njuta av. Helgledigt kan ibland kännas som en viss lättnad, men i nuläget är det nog mest saknad det bringar. För hux-flux spelar vi plötsligt bra, vinner matcher och är återigen grej of the gemena bardiskkonsuments lall-lista igen. Det senare är en lite konstig känsla som inte är helt enkel att relatera till, men så verkar det just nu vara.

Vi spelar inte i helgen och jag, såväl som du, kommer att vara Arsenallös ända fram till onsdag. I och med detta passar jag på att hänge mig åt förlustelse i den moderna fotbollens allra beskuggade gråzon, nämligen fotbollsturismen. Somliga anser den vara en av den genuint engelska fotbollens verkliga ärkefiender, medan andra ser den som en lika logiskt som nödvändig inkomstkälla för klubbar öriket runt. Själv ser jag den som rakt igenom ond när andra ägnar sig åt den och fullständigt ljuvlig när jag själv är deltagare i det djupt anglofila förlustandet.

Fredag morgon tar jag tillsammans med det delvis kända ressällskapet Manu-Mats (eller Manutd-Mats som han själv vill bli omnämnd) och en annan lekkamrat, låt oss kalla honom West Ham-Johan, flyget till London för några dagars fotbollskonsumerande. När vi valde reshelg var ett av målen Goodison Park där Everton skulle ha tagit emot Arsenal i en ligamatch eller, om Arsenal hade gått vidare i FA-kuppen, ett antal potentiellt goda bortamatcher. Nu blev den bortamatchen i FA-kuppens åttondelsfinal just Goodison Park, men laget blev inte Arsenal utan Sunderland. Så kan det gå.

Skönhet har ibland olika yttre.

Denna Englandsresa kommer vi att frångå principen att knö in så många matcher som bara är möjligt på en helg, och i stället hålla oss till en match på lördagen och en på söndagen. Detta öppnar yta för löpvilliga anglofiler att turista något bredare, varför fredagen förhoppningsvis kommer att innehålla en bit hederlig inhandling i form av besök hos Lillywhites, The Armoury och Dr Martens Store i Covent Garden. Men även middag på den välrenumerade Mandalay, på Edgware Road, där asiatisk cross-kitchen av mycket hög klass, enligt uppgift, skall finnas att tillgå.

Lördag morgon tar vi i arla stund tåget till Leeds och Elland Road för att se stadens United möta Johans West Ham. Eftersom vi som småbarnsfäder reser lite budget, har vi undvikt de dyraste avgångarna, varför vi åker dit med tidigaste morgontåget och hem med sen variant. Så mycket tid kommer att spenderas i Leeds. Leeds denna härliga stad, denna vackra stad och detta kärleksfulla nordengelska samkväm, det lär allt blir en resa det. Om jag förstår det hela rätt så kommer vi att sitta på den enorma East Stands första bänk, just bakom reklamskyltarna, i mitten. Är vädret bra och inte bestämt sig för att regna på oss, kommer dessa platser nog att vara hur bra som helst.

Gulorangea från ovan.

Söndagen kommer, då den engelska ligafotbollen valt att inte lägga matcher i London, även den att bli resdag och vi kommer att styra kosan åt Wolverhampton där de orangea Wolves får besök av manu-Mats (okej, Manutd-Mats) favoritlag. Även denna gång blir det långresa, men då det engelska tågnätverket är så fantastiskt som det är, kommer vi att avlägga enkel resa på bara drygt två timmar. Lite medtagen dryck, ett par Quizomgångar och den resan är inte längre transport utan rent nöje. En knapp kvarts promenad efter ankomst och sedan kommer vi att vara framme vid, den av pågående ombyggnad präglade, Molineux. Vi har platser på The Steve Bull Stands övre däck, vilka manu-Mats hoppa skall vara nära bortaklacken. Ja, men precis. Det är ju någonting att hoppas på, det.

Nu vet jag att det är Virgin Trains eller något liknande, vi kommer att färdas med, och inte alls någon tidsmaskin. Men ta dig ändå en minut och unna dig en stund tillsammans med Wolverhampton som det såg ut, och trafikerades, under det sena sjuttio- och tidiga åttiotalet. Ren och skär pornografi för den anglofile, bland andra som ovan nämnda ressällskap. Vi hoppas på gott väder, god mat och gott öl. Det förstnämnda är ännu dolt i osäkerhet, medan de två sistnämnda är att betrakta som säkra och avcheckade.

Och från nedan...

Nu lämnar jag er och bloggandet några dagar men hoppas vara åter vid skrivpulpeten någon gång under tisdagen. Om så inte blir fallet ås hoppas jag i varje fall på återseende onsdag kväll på Valhalla Plast. Up You Gunners!

Bilder från Flickr.com: Molineux från ovan av ”Beacon Radio”.

Molineux från nedan av ”Davie Pitt” och

Elland Road med omnejd av ”daviddobson77”.