Medlemmar: 8706 st.
Visa menyn

Headmaster Ritual: Breaking The Spell

Davidsson och Mannen
lör 27 okt 2012 kl 17:03

Jag måste erkänna att jag, vad än jag bestämt mig för att tillåta eller inte låta ske, kände en känsla av värme, av förälskelse-light och av någon form av kompiskärlek när laguppställningen dök upp på webben. Och nej, det var inte för att Ramsey var med, ej heller för att Mr Kebabfet äntrade vänsterflanken. Nej det var eftersom med i startelvan var, efter ungefär 1000 års frånvaro, Jack Wilshere med. Jack The Lad, the Young Gunner himself, bäraren av allt det hopp som vi så många gånger känt vara förlorat.

När matchen väl började tog denne Wilshere omgående hand om matchen. Han stred framåt, dribblade, sköt och fann medspelare med underbara passningar. Hans närvaro verkade kicka igång både Cazorla och Arteta och man fann lite hopp spira upp mellan flämtningarna.

Matchen i sig var väl egentligen inget att skriva blogg om, men till skillnad från så många onda sagor den senaste tiden, så bar denna med sig ett lyckligt slut. Tabelljumbon QPR, med ärkenötet Hughes vid rodret, som ännu inte lyckats vinna denna säsong, blev förvisso ingen mumsbit, snarare tvärtom, men som den pragmatiker man blivit med åren, så njöt jag av de tre tagna poängen. Av Wilshere och Sagnas comebacker, av ett mittfält som långsamt började rulla igång och av Artetas flipperspelsmål. Av tre poäng, av en vinst och av känslan av att kunna vinna trots att vi, på många poster, var ganska crappy. Jag sätter betyg enligt följande:

Mannone: 2,5/5. Hade inte så mycket att göra och var ute och pillade på tvättlinan vid ett par tillfällen, men stod också för en mer eller mindre matchavgörande räddning i 92:e minuten. Ser ganska ofärdig ut, men levererade ändå vad som för stunden behövdes.

Sagna: 3/5. Även om Jenkinson varit lysande och därför inte gjort saknaden efter Sagna så stor, så visade fransmannen idag att han är en väsentlig del i vårt bygge. Fina inlägg, vackra brytningar och oerhört mycket bollkänsla.

BFG: 3,5/5. Ännu en match där tysken stod rätt, täckte rätt och tänkte rätt. Stabil utan att flasha på för mycket. En trygghetsmagnat och en soliditetskreatör som vi, liksom alla lag, behöver. En stor j-la tysk, det var inte fy skam.

Vermaelen: 2,5/5. Blev rejält uppsnurrad ett par gånger. Höll bland annat på att bli syndabock när han, i 90:e, släppte ärkefjanten Granero förbi sig. Stod dock upp i sina dubbla roller som mittback och vikarierande vänstersidestäckare.

Santos: 1/5. Ja, vad skall man säga? Med Santos är det lite som med nyförälskelse. Det som först är spännande, intressant och lockande blir efter ett tag det man inte kan sluta irritera sig på. Han gjorde förvisso ett par snygga glidtacklingsbrytningar, men lämnade hur mycket yta som helst till Wright-Phillips och sålde sig så oerhört, nästan genant, billigt vid ett antal tillfällen.

Arteta: 4/5. Var matchen igenom den engelska heltäckningsmattan som inte lät ett uns av yta skina igenom. Tog även, denna match till skillnad från de föregående, ett större ansvar med bollen och levererade återigen ett gott passningsspel. Och där andra vek ned sig, träffade ribban eller stolpen, där var Arteta på rätt ställe i rätt läge och petade in ett mål som kan komma att visa sig vara denna säsongs mest viktiga. Stort.

Wilshere: 3,5/5. Mycket bra match av den lille Jack. Som han kom in och tämligen dominerade denna match. Pigg med bollen, med ett stort defensivt slit och fint passningsspel. Testade skott, ville sätta avtryck och, till skillnad från vissa andra, sökte delaktighet och egen påverkan. Byttes ut i 67:e efter en väl genomförd comeback. Fick ta oändligt mycket skit av vissa QPR-spelare som tilläts skolgårdsmobbingen även den göra comeback i det engelska fotbollsfinrummet. Välkommen tillbaka Jack, vi har saknat dig.

Cazorla: 3/5. Bättre passningstempo i dag än mot Norwich och Schalke och hade ett par fina samarbeten med både Podolski och Wilshere. Otäck miss i 78:e där han absolut skulle gjort mål, men var förutom det, föredömligt effektiv.

Ramsey: 1/5. Killen väcker bara undringar och frågor. Vad är han med för? Vad gör han för nytta och vad är hans hela syfte? Passa fel? Få medspelare att framstå som imbecilla med för löst slagna passningar? Få medspelare att se långsamma ut med för hårda och oprecisa passningar? Eller bara halvhjärtat ett ansikte? Jag är hemskt ledsen, men jag har inga som helst svar på gåtan Ramsey. Har ingen aning, faktiskt.

Giroud: 2/5. Jobbade något kopiöst utan boll och fick, fullt logiskt, också ett helt felaktigt gult kort när han smackar in en perfekt glidtackling på Arsenal-rejectet Traore. Positivt att han fortsätter försöka men, uppenbarligen, negativt att han får ut så lite av slitet. Hoppas det snart lossnar för ”Den Nye Drogba”.

Podolski: 2/5. Hade en bra start med både goda offensiva intentioner och solitt understöd till Santos. Syncade också gott ihop med Cazorla och såg ut att vara på väg tillbaka. Synnerligen oskönt att han ständigt byts ut med 20-25 minuter kvar, för det känns som om han är en kille som kan vara tungan på vågen i jämna tillställningar.

Rättsskipare Taylor: 1/5. Fullständigt bedrövlig och lät firma Fusk & Fulspel, Taarabt och Granero, inte bara slänga till sig frisparkar i parti och minut, utan även fortsätta att sparka på alla Arsenal som rörde på sig. QPR fick sjukt många felaktiga frisparkar och verkade stundtals vara helt frånvänd från verkligheten. Lätt dessutom bortalaget fuska till sig 2-3 meter vid muruppställningar. Synfel eller bara hållhake på FA?

Förutom de förlösande sköna tre poängen, bjöd matchen även på kul inhopp av både Arsjavin och Walcott men oerhört okul dito av Gervinho som verkade ha dragit på sig något elakt i skadeväg. Just nu struntar jag i att det under matchen mest såg kasst, segt och impotent ut. Att QPR är sist i ligan och att vi väntade till matchens sista 9-del med att börja spela fotboll. Vi vann, vi tog tre poäng och vi vände den avskyvärda trend vi, efter landslagsuppehållet, varit inne i. Det är gott.