Medlemmar: 8365 st.
Visa menyn

Socialstyrelsen rekommenderar

Davidsson och Mannen
tis 11 dec 2018 kl 08:18

Säkert var du inte ens född, kanske var du född men för liten för att komma ihåg och kanske var du under uppväxande men helt enkelt inte intresserad av frågan. Kanske har du hört talas om det, kanske har du anat en urblekt minnesbild långt bak i ditt undermedvetna och kanske har någon äldre berättat, skrockat lite gott och skakat på huvudet. Som en illustration över en tid som flytt, som ett historiskt vingslag som en röst från en svunnen era. Själv var jag bara en liten osnuten batting när det begav sig men i takt med att jag växte upp, lärde mig läsa och till slut förstå ett och annat, tog jag informationen till mig. Som en rekommendation, som en förmaning, som en sanning.

1976 prydde landets då ganska sällsynta reklampelare med kungörelsen att självaste Socialstyrelsen tog ställning i frågan om vilken föda du skulle stoppa i dig och den visade med hela handen en gastronomisk färdriktning vilken inkluderade ett dagligt intag av minst sex skivor bröd, gärna ytterligare två. Självklart gräddad i någon av landets alla bakugnar, självklart bakad på det svenskaste av alla svenska såväl mejeri- och spannmålsprodukter. Äta bör du, annars dör du. Och svenskt bröd smakar bäst. Ungefär. Och som de goda och trogna samhällsmedborgare vi, eller kanske främst våra föräldrar, var så traskades det till alla landets bagerier som lassade upp hyllmeter efter hyllmeter av denna uppenbart dokumenterade livsnödvändighet. För säger Socialstyrelsen något, ja då måste det ju inte bara vara sant, det måste ju även vara till godo för oss alla.

Kampanjen slog ned som en bomb i det lilla svartvita landet lagom som just bevittnat en nyutslagen knopp av frihets- och individualiseringslängtan tränga sig upp ur den brunsvarta myllan. Såväl folkpartister som högermän, såväl kommunister som komminister, alla förfasades de över hur Stora Stygga Staten kunde lägga sig i och fjättra alla sederade samhällsmedborgare till lydiga knähundar som apporterade vareviga pinne som Moder Svea gav ifrån sig. Fritänkare landet runt ondgjorde sig över såväl korkat lättledda svenskar som överstatligt förmyndande och på samma sätt som vi knaprat brödbitar i frenetisk takt ekade slagorden om individualism och frihet över ett land som färgsattes bara när Ingmar Stenmark for ned för branterna i sina ljusblåa skidkläder eller Björn Borg äntrade Wimbledons grönljusbruna centercourt.

Nu har vi vuxit upp och blivit medborgare i ett helt annat land än 80-talets Sverige. Ett land där källkritik, fritänkande och utmanande av gamla paradigmer skall vara en självklar norm snarare än undantag. Vi vet nu att denna kampanj inte alls var Socialstyrelsens uttryck för statlig makt utan bara en vanlig reklamkampanj där landets alla bagerifirmor kapat en av Socialstyrelsen genomförd hälsoundersökning för att ändra svenskens minskade brödkonsumtion till fördel för den egna rörelsens vinstgenerering. Vi vet också att kolhydratsbaserad föda inte alls är bättre val än proteinbaserad dito och att allt fler människor väljer bort brödets kolhydrater eftersom dessa ändå bara omvandlas till onödigt socker i den mänskliga kroppen. Så kan det gå med tvärsäkra sanningar, så kan det gå med Statens godhet respektive ondska och så kan det gå med vem som egentligen ligger bakom vad.


En väg vi en gång instruerades att vandra. Bild från Flickr.com: ”Meri”

Precis på samma sätt tycker jag att det är med fotbollsklubben Arsenal från norra Londons finaste delar.  Precis såhär känner jag nu idag i relation till vad jag kände då och precis här tumlas jag mellan att våga tro på den nya insikten i relation till tryggheten det gav att hålla fast i den tvärsäkra sanningen som gällde då. Precis här tycker jag vi står. Vi som lag, som klubb, men framför allt som följarskara. För visst är det ännu på tok för tidigt att genomföra en djuplodande och säkerställd utvärdering, visst finns det fortfarande såväl oroshärdar som högt skrikande olyckskorpar att lystra och förhålla sig till och visst är vi fortfarande bara i rörelse i en riktning, långt ifrån i mål.

Be careful what you wish for, var vad som sades till oss. Var försiktig med vad du önskar, det kan faktiskt bli mycket, mycket värre. Och detta som ett varningens finger, som en överstatlig styrelses menande imperativ och med en utgångsmässig ståndpunkt att den framtid du längtar efter, den riskerar att bli både osäker, farlig eller rent av sämre än nuläge. Om vi inte äter 6-8 Wengermackor om dagen så dör vi. Men även om vi, som sagt, bara är ett litet steg på väg så kan jag utan omsvep konstatera att det inte alls blev så illa, inte alls blev så mycket sämre och inte alls blev så farligt, det som merparten av oss önskade. Vi är efter förlustmatcherna mot city och chelsea obesegrade i 21 raka matcher, vi har med tämligen liten pengapung inhandlat länge saknade trupp-pusselbitar och vi har på 16 spelade ligamatcher knaprat ihop 34 poäng vilket gör att vi har samma antal poäng som chelsea på fjärdeplatsen, två mindre än sp*rs på tredje och åtta poäng från serieledande liverpool.

Vid samma tid förra säsongen hade vi 29 poäng och var förvisso en poäng före sp*rs (och Burnley), men redan då 17 poäng från serieledarna. Och då hade vi framför oss en vår med endast en (eller blev det två?) bortaseger, att jämföra med de fyra vunna, två oavgjorda och endast en förlorad bortamatch vi avverkat under denna höst. Detta är siffror att lägga till det faktum att vi idag har en tränare som, enligt spelarna själva, kontinuerligt instruerar dem, ger dem ständig feedback och alltid är, och håller dem, i utveckling. En tränare som inte bara vågar byta spelsystem mer frekvent än var 9:e säsong, utan som har gjort det vid flertal tillfällen under flertalet matcher, som kan identifiera och åtgärda brister på planen före 65:e spelminuten och som gång efter annan visat enkel pragmatism helt befriad från bakbindande ego och uppblåst narcissism.

Så gårdagens sanning har idag visat sig vara helt felaktig. Vi överpresterande inte alls då, det var inte alls Wenger som höll skutan undan predestinerat kval och vi har inte alls kapsejsat som många påstod att vi skulle göra så fort Wenger släppte rodret och lämnade klubben. Allt var inte som vi trodde, saker och ting var inte endast i svartvit och Storebrors absoluta sanning visade sig faktiskt bara vara en åsikt bland många andra. Och idag är det faktiskt kul att vara Arsenal, riktigt kul. Jag kommer på mig själv med att längta till matcher som jag inte gjort på åratal, att jag intresserar mig för spelare efter att i många år känt allt större distans till truppen och jag ser idag möjligheter som förr kändes utom räckhåll. I den infernaliska vändningen mot sp*rs fann jag närhet som jag inte gjort på länge och jag imponerades av dagens Arsenal på så många sätt, på så många plan. Emerys taktiska omdispositioner, spelarnas gatusmarta fulhet men framför allt hur arenan tämligen kokade av energi och livskraft, av intensitet och av tro på en ljusnande framtid.

En fest för oss följare, en fest för spelarna. Vi dansade alla på samma bord, berusade oss ur samma krås och skrek ut av samma förlösande glädje. Vi brydde oss. De brydde sig. Emery brydde sig som bara attan. Det var en sprudlande och aldrig sinande rad av livstecken på en plats som bara för ett halvår sedan var helt död. Som vi skulle vara försiktiga med att vilja förändra, en dåtid som vi skulle ta för sanning. Allt var fel, allt är inte ställt till rätta men vi gör idag något nytt. Något annat än det som var så dystert, som kantades av klagan, tandagnissel och pajkastning, som kantades av skyttegravskrig och stanken av absoluta sanningar. Det är idag utvädrat, fyllt med syre och fyllt med kraft. Med potential, med tillförsikt och med hoppfullhet. Visst såg det hejkon-bacon ut mot Huddersfield i lördags, men vi vann till slut. Vi vann eftersom vi hade en spelartyp som vi så länge saknat och just han klev fram och avgjorde. Som om dagens sanning inte kunde bli mer övertydligt skiftande från gårdagens och att gårdagens inte kunde bli er överbevisad än så. COYG. COY Emery. COYnewArsenal.

Kommentarer

Bild för Andreas Näsström

Nya Arsenal :)

Jag är imponerad av hur den här hösten har sett ut. För på vissa sätt har det fungerat bättre än jag trodde, på andra faktiskt sämre. Jag kan börja med att avhandla det sistnämnda, det tråkiga. För visst har det blivit tydligt att vår trupp innehåller brister. Backlinjen är precis sådär svajig som tidigare, spelarmaterialet lyckas inte hålla upp det riktigt och vi åker alltid på det där nödvändiga baklängesmålet, trots en uppryckning framför backlinjen personifierad av Torreira men i hög grad flankerad av en pånyttfödd Granit Xhaka. Men det kunde man ju ana sig till på förhand. Vad som också visat sig är tyvärr att vi inte har rätt spelare framåt för att spela Emerys spelplan till fullo. Både Lacazette och Aubameyang gör en godkänd höst  och har klivit fram när så behövs, när den ene haft en sämre dag (vilket man får räkna med ibland) då har den andre klivit fram. Kring dessa finns det ingen som konsekvent levererar. Iwobi började med att visa framsteg men har åter fastnat i stillastående dribblingar och kanske framförallt att sista touchen inte finns där, både till utförande och idé vilket oroar. Ramsey blandar och ger, Özil är mest frånvarande och Miki är på plan men ser ut att vara frånvarande ändå. Ingen av nämnda spelare ser ut att passa som handen i handsken med systemet.

Det positiva: Spelidén vi har levererar resultat. Spelarna förstår vad som krävs av dem och som ett kollektiv gör vi jobbet match efter match, alldeles oavsett hur den individuella kvaliteten och dagsformen ser ut så vet spelarna vad som förväntas av dem. Och dem kör och kör. Spelet passar in i ligan och jag tror nog varje lag möter oss med en stor dos respekt, en oro för hur vi kan såra deras lag och straffa deras spel. Vi lämnar inte mycket utrymme för motståndare, sätter press i rätt lägen och framför allt - vi straffar deras misstag. Det gör att jag ser än mer potential i projekt Emery. Tänk att krydda den här truppen ytterligare, hitta spelare som passar in i modellen från början snarare än tvingas spela i den. Eller att nämnda spelare eller juniorer tar klivet och visar att de hör hemma här. Jag tror och hoppas på att det kommer. Jag tror och hoppas på Emery. Jag tror och hoppas på Arsenal och jag tror och hoppas att resultaten på sikt kommer att bli än bättre. Än så länge hoppas jag mer än jag vågar tro att vår tid är på väg, att vi kan vinna en trofé som på allvar betyder något och att vi kan visa att vi hör hemma i inte bara Englands utan hela Europas finrum. Mycket vill ha mer så ge mig mer att tro på!

Bild för Davidsson och Mannen

Andreas Näsström// På det stora hela håller jag helt me dig. Somliga brister gör sig fortfarnde påminda, de du nämner tillsammans med våra första halvlekar som är smått parodiskt annorlunda de andra (och vice versa). Sedan tror jag att de spelare du nämner, Ramsey och Özil, kanske även Mkhitaryan, kanske inte riktigt är de spelarna som Emery önskar bygga sina lag kring. Hur bra de än är så kanske de -som du också är inne på, inte är spelartyperna som Emery prioriterar och tror sig ha mest nytta av? Och då kanske det inte är så konstigt att de varit ganska ojämna (i Özils fall spökar också ryggen).

Emery ärver spelare och lägger, tillsammans med Sven och Raul, till de han önskar och ju fler av de sistnämnda truppen innehar destu större utväxling får Emerys idéer (tillsammans med övrig spelarutveckling). Så där håller jag helt med dig. För jag tror och hoppas, precis som du, på Emery. Och även om vi har långt kvar och klubben har ett rejält underläge att slå ur, så är det så otroligt skönt att ha ett Arsenal att våga tro på, ett Arsenal som inte är fastgjutet i en nedåtgående trend utan som har vänt den till något som faktiskt ser ut som utveckling. F-sen vad mycket mer lust en känner i relation till laget och dessa matcher. Underbart.

Bild för Sral

Det är klart man var rädd att det skulle bli som för United när Ferguson slutade, men sanningen ligger med all säkerhet någonstans i mitten mellan de två synsätt du beskriver. Arsenal behövde en ny ledning för att ha en chans att ta ett steg framåt/inte halka efter mer, men det kommer att ta tid. Det ser inte lovande ut för våra chanser att klara topp fyra och nu när United är på gång blir det med stor sannolikhet en sjätteplats för oss igen. Bland annat ser man ju att vi knappast blivit bättre på försvarsspel och Emery har egentligen varken hittat en formation eller startelva riktigt än. Det är visserligen inte konstigt, karln behöver mer tid. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Visst känns det som att vi är nere i en svacka just nu? Och visst försvann mycket av vår defensiva soliditet när Holding gick sönder (och Torreira började mattas samt Xhaka flyttades ned i backlinjen)?

När jag skrev texten var den en replik på "var försiktig med vad du önskar"-tesen som präglat oss i många år och om vi tittar på tabellen och ser att vi ligger tre poäng från topp 4, så kanske många av oss faktiskt hade tackat ja, eller hur?

Vi har lång väg kvar både på plan men framför allt på kontorssidan. I dessa transferfönstertider så blir det än mer smärtsamt övertydligt hur misskött klubben är. Spelare tillåts spela ut sina kontrakt och gå gratis, andra spelare är så på tok överbetalda att de dels inte går att sälja (få någon att ta över löneposten) men framför allt gör att vi inte har pengar att handla de spelare vi behöver, som tränaren vill ha.

Så förändringen Wenger+Gazidis out och Sven, Raol och Unai in, är så otroligt nödvändig. Men det kommer att ta tid för den nya regimen att städa upp efter den gamlas misskötsel. Det kommer att ta tid, tuff tid.

Bild för Sral

Det som oroar mig är väl då att det fortsatt verkar skötas...sådär. Vad man än tycker om Ramsey, hur kan man låta honom gå gratis? Jag hade helst av allt sett honom stanna, men om han nu inte passar in eller vad det nu är, varför inte se till att få betalt för honom? Så frågan är hur mycket av misskötseln som är gammal? 

Defensivt kan jag inte påstå att vi blivit bättre, även om förlusten av Holding känns är ju Mustafi...ja, han blandar och ger. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Jag förstår hur du menar, men ser det på ett annat sätt. För orsaken till att Ramsey nu går gratis till sommaren (eller för reapris nu i januari) är ju för att gamla regimen lät hans kontrakt gå in i ett sistaår. Andra klubbar säljer spelare vars kontrakt har 2-1,5 år kvar, men det gjorde inte vi och detta har Raol varit tydlig med aldrig kommer att ske igen (och indirekt också att det aldrig hade hänt om han varit i Arsenal förr).

De defensiva svårigheterna, ja. Jag tycker vi var riktigt bra när vi hade Leno, Holding och Torreira som defensiv centrallinje, avsevärt sämre utan dessa tre på planen. Sedan tror jag, som många andra varit inne på, att Emerys tanke om spelet utan boll skiljer sig oerhört från Wengers, varför en omställningsperiod av den anledningen blir väldigt lång. Detta är mina gissningar, men jag håller me dig i sak, vårat försvarsspel idag (nu när Holding är skadad) är ju lite si och så. Och Mustafi ...ja, så är det ju.