Medlemmar: 8705 st.
Visa menyn

Something To Believe In

Davidsson och Mannen
tis 12 nov 2019 kl 12:29

Även om jag har förändring och utveckling som dagligt värv så tror jag i mångt och mycket att vi är de vi är. Jag har levt så pass länge att jag börjat acceptera den jag är, med de fel och brister jag har och med de kompetensområden (nåja) som jag förhoppningsvis välsignats med. Jag vet ungefär hur jag hade velat att jag skulle agera i olika sammanhang, ungefär hur jag brukar och jag lyckas för det mesta förlåta mig för när det är allt för stor skillnad mellan dessa två. För varje dag får vi det inpräntat i oss att vi skall vara spontana, flexibla och älska nya utmaningar. Vi skall leva för nuet och vara aktivt närvarande. Här och nu och i nästa sekund upp och springa på nästa boll. Alltid redo, alltid spontan och ständigt påkopplad. Leva för och njuta av stunden. Samtidigt ständigt på språng för ännu ett nu.

Själv vill jag veta vad som förväntas av mig inför nästa arbetsvecka, jag är själsligen lika rörlig som en oljetanker och vill helts boka sommarsemestern redan före lussebullarna börjar säljas i affären. Jag har samma öl-preferenser som när jag var 20, tycker trots två föräldraskap och ett äktenskap fortfarande att en äkta dönerkebab är världens godaste maträtt och kan komma på mig med att fastna i fundering om lördag eftermiddag redan under ett teammöte en tisdag morgon. Jag vill inte säga att jag är konservativ snarare att jag bär en naiv tilltro till människors förmåga till insikt att vi alla mår bra av att vår nästa gör detsamma och jag kan ibland komma på mig själv med att grubbla över en morgondag som inte alls ter sig ljusare än gårdagen.

I sådana lägen kan jag falla till föga för längtan bort, till att tänka övermorgon snarare än nästa minut och till att tvinna ihop nostalgi med ett hopp om en ljusare framtid. Där färden är meningen med resan, snarare än målet och där en sommarsemester är som bäst just dagarna före avresa. Jag älskar att promenera runt på Google Map, scouta pubar och längta till snabbmatsställen jag bara måste besöka IRL. Kan nästan förnimma lukten, framkalla smaken och nästintill uppfyllas av känslan. Drömma mig bort, fyllas av lust och låta mig ta ut glädjen lite, lite i förtid. Fyllas av värme, av lätthet och av ledighet. Av tillit, av tillförsikt och av hopp.

Precis så är det med fotbollsklubben The Arsenal. Eller snarare med min relation till klubben. Jag vet inte hur många Carling Cupmatcher som jag genom åren plöjt igenom med grovkornig bild och arabiska kommentatorer och Europa League har plötsligt fått ett berättigande när kids nu blandats med åsidosatta favoritspelare. För när tillvaron har varit lite jämngrå har ungdomars insatser blivit löfte om en ljusare morgondag. När ligan varit gamnacke och djupa suckar har dessa potentiella utvecklingskurvor rätat upp våra krökta ryggar. Och all gray on gray i vardagens allt mer staplande Premier Leaguelunk välsignas av lite vårdande lyster från alla de drömmar som nästa stora sak för med sig.


Efter nästa korsning skall det finnas något hoppfullt. Bild från Flickr.com: ”Joanne Menjoulet”.

Sådan är jag, den personen har jag blivit och så lever jag och bollklubben Arsenal vår gemensamma tillvaro. För även om vi gläds åt ett sent avgörande i ösregnet på Turf Moor, även om vi älskar en golden boot-vinnare för alla räddande mål han gjort och även om vi gottar oss något vansinnigt i en 22 matcher lång svit utan förlust, så är det inte därför vi lever ihop med Arsenal. Det är inte den ögonblickliga euforin som gör att vi står kvar. För hur underbar den än är så tar den slut på en kort stund och varar i bästa fall endast till nästkommande arbetsveckas tankar om därpå annalkande helg. Fram till nästa match, fram till nästa bakslag, fram till nästa implodering. Fram till nästas orgie av sidledsspel, av nonchalerande av mittfält till förmån för ständiga inspel via wingbacks utan försvarskompetens eller till nästa lagkaptens abdikerande eller vilja att lämna klubben sipprar fram.

Så hur mycket vi än förväntas njuta av nuet så lever vi Arsenalister i morgondagen. Vi lever på hoppet, på drömmen och vi lever på längtan. Längtan efter logik, efter mening och efter begriplighet. Efter segrar, efter upprättelse och efter att en ny era skall öppna sig för oss. Vi är vana vid att stå ut med rätt mycket mörker men det har alltid byggt på att vi kunnat skönja ett ljus i tunnelns slut. Vi klarade av år spelarförsäljningar, av Project Youth och av fjärdeplatser, men vi gjorde det för att vi räknade med framtida belöningar. Just nu känner jag inte så, just nu ser jag inget ljus och just nu ser jag inte att framtiden kommer att belöna oss för vårt dagliga lidande.

För i Emery och den honom uppbackande styrelsen ser jag inte längre något jag kan tro på. Spännande spelarvärvningar, Josh’s löfte om upphetsning och all världens Don Raul har inte givit mig någonting. Emery har lyckats med konststycket att ena fanskaran -tyvärr mot sig själv, spelartruppen verkar vara i inbördeskrig och klubbens högdjur svarar på detta inferno genom att bara släta över. Jag står ut med det mesta, men jag ser inget här som jag kan tro på. Jag ser ingen vision, ingen mening med vårt spel och jag ser inget som indikerar att klubben är på rätt väg. Ännu ett år utan CL:s inkomster och prestige, allt fler stjärnor som ryktas vilja lämna oss och ännu ett fängelse utan att passera Gå. Full av frågor men utsvulten på svar.  Fast i en grå vardag av nedåtgående trend och utan något ljus att ta sikte på.

Så snälla, snälla någon. Ge mig något jag kan tro på. Ge mig en hint, ett hopp, ett tecken. Att någon däruppe i beslutshierarkin fortfarande bryr sig om klubben i mitt hjärta. Ge mig en ledning som tar ansvar och agerar när kursen är tappad, som inte accepterar ännu ett år av medelmåttlighet och som vågar ta konsekvenserna av det som vi alla ser är uppenbart. Jag vet egentligen inte vem eller vad jag vill ha i stället för Emery, jag vill bara ha en tränare som jag vågar anlägga tillit i. Som är begriplig, som enar istället för splittrar spelartruppen och som ger oss i varje fall en tillstymmelse av lust tillbaka. Hettan efter ett bortdraget plåster, lättheten efter ett åskväder och luftens klarhet efter ett sommarregn. Ge mig något jag ser mening i, något jag vågar öppna mig inför och tillåter mig relatera till. Ge mig luft att andas, morgondag att skönja och en sportslig ledning att tro på. Ge mig någonting, bara någonting, att tro på.

Kommentarer

Bild för Sral

Precis så känns det! Du satte mycket väl ord på dina känslor, som jag också delar med dig. Det känns fan hopplöst med Arsenal just nu, det finns *inget* att tro eller hoppas på. Därför känns det för mig tämligen meningslöst att tänka på vem som ska vara kapten, vem som ska vara DM etc, spelar det någon roll när vi är så urbota dysfunktionella? Jag tror inte ett dyft på Emery, så att ledningen står bakom honom känns än mer hopplöst. Men vad kan vi istället göra? Dessutom är det bråkigt i fanskaran...igen...och det känns så jävla tröstlöst, rent ut sagt. Orkar inte. Man letar efter någon ljuspunkt och något att hoppas och tro på, men ser bara mörker. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Kul (nåja) att jag lyckades hitta orden. Annars är det inte mycket som är uppåt. För det är i mångt och mycket som du ringar in här, mycket av spänningen inför matherna är ju vem spelar var, hur blir den personen på den positionen och vad kan vi förvänta oss för prestioner etc. Att en tränare laborerar, justerar och till slut gör heltheten så mycket bättre än de individuella delarna. Och detta har helt gått förlorat. I all denna dysfunktionalitet. Det spelar liksom ingen roll. Spelarna blir inte bättre, Emery har verkat splittra spelargruppen totalt och Auba, Torreria och ryktesvis andra verkar försöka lirka sig ur klubben.

Tack som f-n för det. Kul det blev. Livet efter Wenger-Gazidis-Silent Stan skulle ju bli någonting annat. Skall Raul-Edu-Josh bli lika kass, eller till och med ännu värre?

Bild för Sral

Raul-Edu-Josh kan säkert bli något, men inte med Emery och det kommer nog ta tid. 

Bild för McAn

Väldigt fint skrivet och beskrivet. 

Bild för George Adams

Bra inlägg!

Jag har liknande känslor, men har faktiskt känt så här under ganska många år nu. Mao även några år innan Emery.

Som du och andra kanske andra Arsenal Sweden medlemmar ev kommer ihåg har jag länge pratat om att jag gärna ser ett paradigmskifte i klubben, och då har jag inte bara sett till managern.

Jag tycker det är något allvarligt fel på Arsenal, och har så varit nu ett bra tag. Vi har fått till någon konstig klubb och spelarkultur, som jag inte alls är överens med. Jag kan inte exakt alltid peka på det men vi är inte rejäla och stabila längre, utan vi kör nån pseudo offensiv hållning till hela verksamheten, utan dom riktiga verktygen, och dessutom just nu fullständigt värdelös fotboll, både offensivt som defensivt.

Som sagt. Jag tror vi måste tänka nytt och annorlunda!

Bild för Sral

Vi kanske tycker olika om exakt vilket paradigmskifte som bör ske, GA, men jag är helt med dig på att problemen vi har i Arsenal nu började före Emery. Jag tycker det finns gott om exempel på att man kan spela positiv och offensiv fotboll med mindre medel för att det ska vara något att värna om. Att ge unga spelare en chans och att utveckla dem samt att spela en attraktiv fotboll, det är något många förknippar med Arsenal. Du har förut pratat om klubbens självbild, och där är jag med dig, eller om vi möjligtvis tänker på olika saker. Det måste finnas en ödmjukhet i att vi inte är där vi vill vara, väldigt långt ifrån till och med, och en plan att metodiskt och tålmodigt arbeta sig uppåt. Ungefär som Liverpool gjort, och trots att det smärtar mig, även Sp*rs. 

Bild för George Adams

Du är det helt på spåren Sral.

Jag är (återigen) inte förespråkare av någon dödgrävar-fotboll utan ser precis som du mfl gärna att Arsenal prioriterar en offensiv och positiv fotboll. Men den måste vila på en mycket tydligare och prioriterad stabil samt rejäl defensiv grund.

En enkel åtgärd, för att få mig att börja tro på detta igen hade varit att klubben uttalat och tydligt (förutom att utveckla offensiven) vill förstärka våra defensiva egenskaper, ex genom att ta in första sortering på en mittback och ex en Kantė liknande defensiv mittfältare.

Klubben måste enl mig bli bättre på att "förstå" vad det är som krävs för att vinna fotbollsmatcher över tid...

Bild för Byarum

Det är så mycket klokskap i både artikeln och inläggen från alla, så vad finns det att tillägga? Dock är jag mer optimisktisk än en del av er, i det att jag tror att vi har en ny "head coach" redan efter United-matchen på nyårsdagen. Inte för att Emery förtjänar det, utan vi är Arsenal med all den tröghet som det innebär. Hade vi varit som Chelsea hade han åkt i maj. Där är det mera av ryskt otåligt ledarskap. 

Detta behöver inte i grund och botten vara en nackdel, utan nu är det för alla, hoppas jag, så uppenbart vilka behov vi har och vi kan börja om på nytt. Det behöver inte ens vara en nackdel att komma sjua (bortsett ekonomin), eftersom vi då kan fokusera på PL nästa år och slipper trötta ut oss med långa resor till Ukraina och möta Traktor City,,,,Då skulle 20-21 kunna bli ett bra mellanår, ny coach, bygga upp laget från grunden, nöta in ett spelsystem, spelidé etc.

"Always look on the bright side of life", som han sjöng, han som var uppspikad på korset i filmen Life of Brian. 

Bosse

Bild för Sral

Modellen som Arsenal har nu är lovande, ändå. Allt hänger inte på en manager, utan det finns en organisation som jag upplever har en målbild och vision av vad Arsenal ska vara. Som längst sitter nog Emery kvar säsongen ut, lyckas han inte ta oss till Champions League har jag väldigt svårt att tro att han sitter kvar. Visst finns det något uns av hopp i det. Det som bekymrar mig nu är hur Emery verkar "skrämma bort" och inte dra jämnt med så många spelare. Läste härom dagen en artikel i the Athletic som berättade hela historien kring varför Koscielny sökte sig bort från Arsenal, och det stannar inte där. Rykten talar ju också om att Emery hade en del i att vi släppte Ramsey, Torreira verkar inte helt nöjd och kan söka sig bort, klubbar drar i Bellerin och frågan är om vi redan nu kan räkna med att Lacazette och Aubameyang lämnar nu. Vidare är Özil utryst och Pépé börjar hamna i den kategorin också. Unai gör sig typ ovän med fler och fler, varken fansen eller spelarna står bakom honom, vad det verkar. Just ja, det ryktas ju nu om att Real Madrid vill ha Saliba också. 

Så visst, skulle vi hamna typ 7:a kan det innebära en lugnare kommande säsong, men då hoppas jag *verkligen* att vi har en ny tränare. 

Bild för Davidsson och Mannen

Markus// Stort tack för berömmet! Värmer behövligt i det Arsenalska höstmörkret.

Sral// 1: Sant, Emery är som sagt en dead man walking och kommer aldrig kunna repa sig.

GA// 1: Tack för berömmet. 2: GA och Sral// Nu må jag framstå som naivt lallande för även om jag håller med er om att det är något som är fel i Arsenal, eller snarare att det är mer än huvudtränaren som är fel, så anser jag att eländet som är kvar är produkter av det gamla styret samt ännu äldre traditioner. Styrelsen är en samling damsamlande ja-sägare som nu fått tillskott av Josh och Emery är en Gazidisrekrytering. Och det som gör mig positiv är att Raul, Edu etc hittills har gjort enorma utrensningar av gamla Wenger och Gazidis-rekryteringar, dessa rekryteringar kommer snart vara borta och alla aktioner som Raul-Edu-Josh (?) vidtagit kommer att leda oss åt ett annat, bättre håll, och när Emery får lämna kommer han vara en av de sista som får ge vika för den nya tiden.

Sedan håller jag helt med er om att vi måste spela attraktiv fotboll för att vara en attraktiv klubb för de spelare vi behöver för att ta oss tillbaka. Dagens unga talanger och blivande storspelare behöver ha något gott att lockas med/av och attraktiv fotboll samt bevisad förmåga att utveckla talang är sådant som lockar. Är helt med.

Detsamma gäller såklart nuvarande spelare som måste lockas skriva på nytt (Lacazette och Aubameyang), samt känna med att vara en rätt använd pusselbit (ex. Torreira), så oavsett om vi tror att Det Nya Styret kan sätta oss i rätt riktning måste detta tydliggöras omgående. En ny tränare som kan ge oss fantaster såväl som spelarena något att tro på…

Byarum// Stort tack och ja, jag håller med dig. Mycket klokskap redan skriven här i kommentatorsfältet, men jag håller med dig i din något mer optimistiska syn. Precis som du så, som jag skrev ovan, tror jag att många gamla ruttnande plåster redan är avdragna i utrensningar regisserade av DNS och när en ny coach kommer in har vi, med största sannolikhet -även om topp 4 kommer att vara totalt rökt, ha Europa League kvar. Vi vänder då på steken, spelar juniorerna/nästa säsongslaget i ligan och ett välbalanserat och optimerat A-lag i EL. Vi slutar 7:a men vinner EL och tar oss därmed tillbaka till guld och gröna skogar. Ok så?

Bild för George Adams

D&M.. Om du med attraktiv fotboll också menar, vinnande fotboll så är jag med dig. Jag tror dagens talanger mer tittar på chansen att få spela stora matcher och chansen att vinna titlar, än att dom skulle prioritera attraktiv fotboll ur ett annat perspektiv. Vi har ju mängder av spelare, och även riktiga världsspelare som valt att skriva långa kontrakt med klubbar som valt en lite annan väg än att blidka publiken med "räknebolls" liknande taktik odyl, före en mer "vinnande" taktik. I både Juve, Chelsea och AM finns ju världsstjärnor som nog mera valt chans att vinna mera än att toffla runt bollen i sidled (vilket på något konstigt sätt bland många fans anses fint),  till varje pris.

Bild för Davidsson och Mannen

GA// Här har du helt klart en poäng, visst är det skillnad emellan attraktiv fotboll (såsom Arsenals under många -vinstlösa år, anses vara) och spel som leder till segrar a la AM. Jag tror att det kanske är lite både och. För visst vill spelare vinna, dvs. vara med i vinnande lag, men samtidigt tror jag att många bollspelande talanger tänker både på nästa steg men även på nästnästa steg, dvs. att komma till en klubb nu där jag kan utvecklas så pass mycket att jag kan gå till barca, real, bayern etc sen. Så tror jag.

Men jag är helt med dig kring vinnandet, vilket även jag anser vara avsevärt vackrare än den possessionsfotboll som vi ägnade oss åt under Wenger sista år i klubben. Vinnandet är allt. 

Bild för Sral

Ja, men jag tar hellre titellösa säsonger med topp fyra-placeringar och vacker fotboll än den skit vi får nu. För mig är titlar såklart viktigt och kul, men det är inte allt. Jag bryr mig allra mest om klubbens identitet och värderingar. Och just nu har vi *inget* av det. Ingen vacker fotboll, vår själ är svår att se, inga titlar och inte topp fyra. 

Bild för George Adams

Här tror jag dels självbilden, dels de faktiska ekonomiska förutsättningarna (dvs möjlighet till vass, (av 1a sortering) spelartrupp kommer in.

Jag är av den bestämda uppfattningen att man tillsammans med grundläggande klubb-idéer ( som ex att satsa mycket på eget odyl) skall välja taktik, spelsätt och då även "underhållningsvärde" efter de ekonomiska ramar som finns. 

Mao så tycker jag att man INTE skall konkurrera med på pappret "bättre" och typiska possession lag, genom att tävla med en liknande spelstil. I min bok blir man bara en sämre kopia. 

Mao måste man hitta en egen väg, och märk väl den behöver inte vara oattraktiv. Här tycker jag det finns några exempel i världsfotbollen som jag skulle vilja Arsenal närmar sig mera än ex Guardiola skolan mfl.

Bild för Sral

Vet inte om självbild och spelstil/skola är riktigt samma sak i mina ögon. Kan inte påstå att jag propagerar just för Guardiola-skolan, som du kallar det, vill hellre se ett fartfyllt och fantasifullt spel, gärna med snabba spelomställningar, men det finns ändå gott om lag som är mindre än även Arsenal som är duktiga och kul just för att de spelar positiv fotboll. Och det måste inte innebära att man spelar exakt som Barca gjorde när de var som allra bäst...

Bild för George Adams

Ursäkta att jag uttryckte mig lite luddigt.

Med självbild menar jag bla

att Arsenal vill och skall vara det spelförande laget då vi tror oss vara en bättre klubb än vad titlarna fråmst i Europa skvallrar om.
Vi har basunerat ut att vi ska konkurrera med de riktigt stora 
att vi har ett tydligt possession tänk
att fokus skall vara just bollinnehav och offensiven
att våra stjärnor framförallt är av offensiv natur (i jämförelse  med ex Liverpool som kanske har sin största fixstjärna i mittförsvaret)
att vi under många år prioriterat en viss typ av bollspelare. Förhållandevis små, tekniskt snabba, men också i många fall rätt bräckliga, fysiskt som mentalt.
att vi i första hand strävar efter en hög högsta nivå, istället för "jämnhet"
att framförallt våra anhängare nästan föraktar lag som ex prövar Catenacci taktik motsv, som moteld mot possession spel.
att vi nästan förutsätter att vi "bara av sig själv" skall vara topp 4 och spela CL.
att vi alltid skall spela rent, inte fult etc.
att lag som ex Stoke Burnley, WBA, Watford  Swansea mfl  är lag man skall diska av, mest pga att dom spelar "primitivt", inte pga att dom möter oss med en för oss försvårande taktik.

Jag håller med dig om att det finns många lag, med avsevärt mindre ekonomi som spelar rätt trevlig fotboll. Vissa av dom spelar en offensiv "storklubbsfotboll" och gör det underhållande, helt klart. Problemet är att dom vinner inga titlar med det, utan det blir ren mellanmjölk, med ingen chans att utmana, knappt ens i nationella cuper.

Sen finns det klubbar som väljer en lite mera resultat inriktad, rakare  och cynisk approch. Kanske inte i alla lägen super underhållande, men bra mycket farligare för topplagen och dom allra rikaste klubbarna (med de allra vassaste spelartrupperna)

I den kategorin skulle jag vilja vi fanns.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral och GA// Mycke klokskap från er, väldigt läsvärt. Och jag tycker att ni båda ringar in vårt problem, för oavsett om en ser det vackra spelet eller vins till varje pris som viktigast, så har vi gått helt vilse just nu. För vi har varken eller. Vi spelar kass, det ser kast ut och resultaten är inget annat än klapp-kassa den senaste tiden. Och jag känner att vi egentligen skulle kunna välja vad som helst och det skulle oavsett bli bättre. 

Låt mig nyansera. Oavsett om vi väljer en defensivt präglad coach ala Allegri eller en offensivt ala Pochettino (bland de i nuläget arbetslösa) vill jag ha en tränare med tydlig och begriplig spelidé, oavsett om den är offensiv eller defensiv. Jag vill ha något att begripa, något att kunna relatera till och ja, något att tro på. 

Bild för George Adams

D&M; Delar helt uppfattningen att vi just nu under Emery är "varken eller". 

I min bok försöker Emery tafatta försök att göra oss till ett ytterst bollhållande lag utan någon som helst tydlighet hur vi ska gå vidare efter att målvakten rullat ut till någon stackars mittback som ögonblickligen satts under press.

Som gjort för att gå vilse...

Bild för Sral

Nu är strålkastarljuset riktat mot Sanllehi, Edu och Josh Kroenke. Agerar de inte och sparkar Emery får de ta på sig ansvaret för den här bortkastade säsongen. Ingen enskild spelare, knappt ens Emery. Han försöker men är en felrekrytering. 

Bild för Davidsson och Mannen

GA/Ja, jag tänker att Emery säkert har en vision men misslyckats kapitalt med att förmedla den till spelarna. Ibland känner jag att hans enda tanke är att proppa igen mitten och spela ut på ytterbackarna/wingbackarna för inspel. Lite som ett Liverpool utan att tränaren kunnat förmedla varefter laget självklart inte kan leverera. 

Sral/Hur mycket det än smärtar är det nog som du säger. Ingen kan säga att de inte ser, att de inte inser och att de inte vet. Om Det Nya Styret inte agerar ja, då är det de som skall ställas till svars. För en tredje säsong utan CL (och dess pengar) kommer inte direkt stärka klubben, sedan är det för, främst, Raul att erkänna sitt misstag (om det nu var han som rekryterade Emery, eller om det var Gazidis?) och agera för att rädda säsongen och klubben. Och oss fans...

Bild för Sral

Tydligen har det också tidigare funnits ett mönster, särskilt när han tränade Sevilla, att hans lag haft mindre av bollinnehavet, skapat färre chanser, tillåtit väldigt många chanser åt sina motståndare och haft svårt på bortaplan. En del av hans idé och stil är säkert att kontra mer än att föra spelet, men som han själv sa härom dagen har han inte fått till balansen. Alls. Det som oroar mig mest är väl att han inte verkar ha spelarna med sig - då är det väldigt svårt. 

Och ja, en fördel med den här nya ledningen är, som jag ser det, att de inte kan gömma sig bakom Wenger längre. Tror Arsene skyddade typ Gazidis och Kroenke väldigt mycket. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral//Ja, du. Så här i efterhand känns det som att det var en del faktorer vi hade kunnat se/förutse/inte ville se. Det som, så här i efterhand, blir tydligt för mig är Emerys oförmåga att kommunicera, eller snarare få spelarna att relatera till honom. Inte bara att få dem att förstå vad han säger utan, framför allt, få dem att spela för honom, att kriga, att gå genom eld för sin tränare.

Nu poppar det upp ganska mycket information/åsikter om att det fanns stora avstånd mellan honom och spelarna i psg, att han liksom inte var/är så bra med människor. Och då tror jag en ledare är körd, det är själva förutsättningen för att kunna leda. Men vad vet jag?

Bild för Sral

Det sista du skrev tror jag är viktigt för oss fans att komma ihåg ibland. Vad vet vi? Jag är helt övertygad om att Sanllehi, Edu, Emery etc vet betydligt mer om fotboll än vad vi gör. 

Bild för Sral

Nu vet vi i alla fall. Vi har Ljungberg att tro på. Jag blev glad av nyheten, och optimistisk. Först och främst handlar det om att hitta ett spel, att det ska kännas kul att se på Arsenal igen. Sen får man hoppas på att vi kommer någonstans. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Det är som det är, vi soffexpterter vet aaaaalllt om vad som borde göras både på plan och vid sidan av den. Jo, såatte så är det...

Gällande Ljungberg hoppas jag. Jag tycker också att klubben gör rätt som ger honom chansen, sedan får vi se hur länge han får på sig innan resultaten behöver komma. Egentligen skulle han kunna rulla juniorerna i ligan, satsa på EL och vinna den. Då har han ju, rent teoretiskt, uppnått det krav som Emery hade på sig. Eller hur?

Vidare oroar jag mig lite över hur han ställde upp och matchade laget senast, mot Norwich. Självklart behöver han tid, framför allt med den miserabla defensiven, men att starta med Xhaka istället för Torreria och framför allt med den dokumenterat klappkasse (i varje fall i PL) Mustafi gjorde inte saken varken roligare eller bättre. Chambers som högerback istället för Maitland-Niles vette heller 17, även om jag gärna hade sett Chambers centralt, antingen som ren DM eller som mittback då gärna bredvid Holding när denne är åter från sin eventuella knä-set back. Men ja, defensiven, där har Freddie något att bita i. 

Vidare undrar jag varför han spelade Auba till höger och Özil till vänster snarare än tvärtom eller ännu hellre Özil centralt och att Pépé inte ens fick hoppa in... småskum känsla. 

Bild för Andreas Näsström

Jag skulle absolut kunna tänka mig att se Chambers som DM. Det borde kanske testas i typ EL eller FA. Luiz började ju tämligen lovande innan han fick ont och blev utbytt mot Frankfurt. Det finns ändå några sätt att skydda mitten på som vi inte testat än trots Emery förkärlek för att anpassa och ändra på laget. Maitland-Niles vill väl också ha en central roll och jag skulle vilja se Willock i ett tremannamittfält någon gång. Torreira borde givetvis spela dm om det nu inte är så att klubben vet att han drar i januari eller att något liknande ligger bakom hans brist på speltid (i rätt position).