Medlemmar: 5296 st.
Visa menyn

Ful feghet och fasta principer

Davidsson och Mannen
tis 7 dec 2021 kl 13:35

Du såg det på gamla Three Point Lane, du ser det på den nya The Toilet Stadium. tofspurs lika klämkäcka som urlöjliga slogan. Den som vågar vinner. Och jag småflinar för mig själv varenda gång jag ser den. Jag småflinade då, jag har småflinat många gånger genom åren och jag småflinar än idag. För det är ett rätt ordentligt löjligt motto och det är än mer löjligt att slå på stora trumman med det. Men den smärtsamma sanningen är att de sparkade sin tränare efter en 10 matchers knackig säsongsinledning och de ligger nu två poäng före oss med en match mindre spelad.

I denna fråga skall det blängas upp på styrelse-, sportchefs- eller ägarnivå men den mest fundamentala elefanten i Arsenalrummet måste ändå avhandlas. Fegheten, bristen på mod och den allsmäktigt tjurskalliga principfastheten. För det är klart att Arteta vill kommunicera något med sina laguttagningar och sin matchcoaching, det är klart att han vill förmedla information om att spelare som följer honom premieras medan de som inte gör det straffas. Ingen kan ha missat den överpedagogiska poängen. Men i min värld är inte att vara principfast ett tecken på gott ledarskap, det är inte ett tecken på trygghet eller på grundläggande förmågor. Det är ett tecken på feghet, på litenhet och på ett uppblåst ego. Det viktigaste är inte att vinna, utan att ni gör som jag säger.

Arteta har med rätta fått beröm för att han krävde och fick den moderna målvakt han önskade ha i sitt spelsystem, att han fick klubben att casha upp rejält för att få en mittback som motsvarade den kravbild han hade och för att ha lyckades få över Ødegaard som kreativ men samtidigt löpvillig och modern nr 10. Att vi tätade ihop och succesivt sållade bort alla Mustafis, alla Luiz’ och alla för länge sedan falnande Özils. Och detta var ju alldeles well and dandy, jag är helt med. Men på vägen ut fick dessa också sällskap av Torreira, Mavropanos, Saliba och Guendouzi. Och då blir bilden inte längre lika tydligt positiv. Att skicka ut gamla, trötta och överbetalda spelare är toppen alla dagar i veckan. Men att göra detsamma med lovande unga, om än kanske något bångstyriga, talanger. Tja… det kanske inte är lika smart i längden.

När resultaten var bedrövliga och Xhaka skadade sig tvingades Arteta satsa ungt med den tämligen oprövade Lokonga. Belgaren har förvisso bjudit på ett par malörer men både spelat in sig i det belgiska landslaget, som är rankat som världens bästa enligt FIFA, och framför allt tillsatt bolltempo och passningsprogression till vårt mittfält. Detta gav mig enorm framtidstro. Samtidigt släpptes Maitland-Niles in från kylan och kryddade fina inhopp i ligan med rena MoTM-insatser i ligacupen och framför allt i ligamatchen mot Watford. Och det kändes som att han och Arteta hade talat ut, gått vidare och tagit lärdom av begångna misstag. Även detta gav mig enorm framtidstro. Framtidstro över två unga och lovande centrala mittfältare att bygga en hoppfullhet på, men framför allt på Arteta. Att han nu lärt sig av sina misstag, att han odlat en smula ödmjukhet och faktiskt mognat såväl som människa som ledare.

Högmod går före fall. Men först går feghet. Bild från Flickr.com: ”dolfi”

Nu har vi gått in i december och med den in i ett kaos utan dess like. Inte på grund av fallen snö eller bristande röjning, utan på grund av något helt annat. För då höstens ungdomssatsning tydligen behövde städas ut, där släpades rutinen åter in i värmen. Sedan AMN blev matchens lirare mot Watford har han spelat exakt noll minuter och var igår inte ens med på bänken. Istället har Elneny har återintroducerats i laget, samma Elneny som inte bara sitter på utgående kontrakt utan också kommer vara borta på ACoN under ligaspelets mest hektiska period. Lacazette fick redan i november allt mer speltid istället för Ødegaard samtidigt som Nketiah, som fullbordar trissen av spelare med utgående kontrakt har tagits till nåder i stället för rekordvärvningen Pépé, framtidsmannen Balogun och den ytterst lovande jokern Martinelli.

AMN och Lokonga får därmed också stå tillbaka för rutin. Mot Manu i form av Partey och Elneny, mot Everton av Partey och Xhaka. Och med denna rutin även impotensen. All den fart med bollen, all den dynamik och alla de djupledspassningarna vi fick med Lokonga har förbytts mot långsamhet, enkla bolltapp och tröghet i sidled. Att sätta Elneny och Partey mot tekniskt begränsade spelare som Fred och McTominay var menlöst illa och att sätta Partey och Xhaka mot Doucoure och Allan var än värre. Partey som passar fel varenda gång han får bollen, Xhaka som slår i sidled efter att ha hållit i bollen i evigheter och ingen av dem räcker till i det defensiva, varken gällande positionsspel, fart eller snabba beslut. Många har skyllt vår ojämnhet på truppens ringa ålder, men de som svikit har ju varit de seniora. Arsenal har blivit laget att möta för att vända sina negativa trender och få självförtroendet åter. Och allt genom att Arteta valt bort de han tidigare valde.

Igår fick både Partey och Xhaka var kvar på planen trots att Partey inte hade en siffra rätt och trots att Xhaka redan hade dragit på sig det obligatoriska gula och knappt kunde andas när matchklockan passerat timmen, detta samtidigt som Lokonga satt på bänken. Den ödmjukhet och pragmatism Arteta visade under september, oktober och november verkar ha övergivits och jag undrar om han verkligen vet vad vill med laget. Och om han gör det, vad är det han förmedlar till spelarna? Är det viktigaste verkligen att få det rätt och vinna matcher eller är det viktigare att visa att andra har fel? Väljer han ut spelare eller väljer han bara bort spelare, såsom han straffat och valt bort Torreira, Mavropanos, Saliba och Guendouzi? Är det kanske viktigare att peka finger än att göra oss till vinnare?

Varför matcha spelare som lämnar oss inom ett halvår, när de inte är avsevärt bättre än de vi kommer att ha kvar? Varför Nketiah på fel position framför Pépé? Varför Nketiah framför Balogun? Varför Elneny istället för Lokonga eller Maitland-Niles? Varför Lacazette istället för Ødegaard och Martinelli? Varför en långsam, otränad och otimad Xhaka? På 15 matcher har vi nu förlorat 6 och den enda säsong vi förlorat fler under samma antal var 20/21 och ja, även då var Arteta lagets tränare/manager. Och här blänger jag nu upp mot styrelse, sportchef och ägare. Nuno fick gå från tofspurs och klubblegendarena Lampard och Solskjear från chelsea respektive Manu, men vi står kvar med en tränare som presterar ungefär lika bra som han gjorde som spelare.

Vi står kvar med en tränare som bankar det icke förhandlingsbara i huvudet på spelarna, de som lyder får stanna och de som ifrågasätter får gå. Som spänner hängslen och livrem så tight att spelarna knappt kan andas, än mindre blomma ut och växa. Den berömda handbromsen är åter dragen till bristningsgränsen och en ängslan sprider sig åter som ett virus i truppen. Xhaka är knappast snabbare, varken i kroppen eller i beslutsfattandet, än han var när han skadades, ändå är det han som skall ligga bakom allt i uppbyggnadsfasen. För att han är en favorit, för att andra spelare inte är det. För att han, tillsammans med några andra av spelarna, symboliserar tryggheten och konstansen, när allt vi behöver är förändring och utveckling. Att välja mer av samma är inte att våga. Det är inte att vinna. Det är något annat. Det är feghet. Även om det bygger på fasta principer är det feghet. Och feghet är det minsta vi behöver.

Kommentarer

Bild för Byarum

Vackrare än så här kan inte en avhyvling eller sågning skrivas. Vill bara tillägga och understryka en sak, som du var inne på. Det handlar om Arteas ledarskap. Det jag trodde handlade om mod för ett drygt år sedan, tror jag egentligen bara handlar om brist på detsamma. Kan man inte hantera spelare som Guendouzi eller Saliba och forma dem till lagspelare, kan man inte heller forma ett starkt lag. Man måste våga ha med de bångstyriga, de informella ledarna och vinna deras förtroende. Då skapar man vinnare och en vinnarkultur. Detta gäller inom alla organisationer. 

 

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Tack för de värmande oredan. Och ja, precis så har även min process gått och också relation till Arteta sett ut. Det som verkade vara modigt initalt framstår nu som total avsaknad av mod. För en ledare måste ju, precis som du är inne på, kunna backa, kunna kompromissa, kunna involvera olikheter och inte bara förskjuta dem. För då kommer de och laget att växa.

Ett bra exempel är såklart Wenger, för även om jag tycker att han fick stanna några år för länge var han mästare på detta. Tänker exempelvis på när van Persie kom till klubben, då han gjort sig omöjlig i Feyenoord (tror jag det var). Han var avstängd från både juniorerna och från A-laget, detta efter att bråkat med både ledare och medspelare. Sedan kom han till Arsenal, hamnade under Wengers vingar och blev sedan en fullständigt briljant spelare. Fortafande vansinnigt egoistisk (Manu-retoriken etc) men han formades av Wenger till en viktig pusselbit i laget. Här har Arteta så otroligt mycket kvar att lära. 

När Arteta tog AMN till nåder och när han släppte fram Lokonga (okej, lite av ett nödläge) trodde jag han mognat, de senaste veckornas agerande talar inte i samklang med detta. Snarare tvärtom. 

Bild för Jimmy Roslund

Bra skrivet! Tycker dock Xhaka var bra mot Everton. Partey däremot är ju ett lika fiaskoköp som Pepe om inte värre men det skulle vara intressnt att låta AMN och Lokonga få försöka spela ihop sig. Fattar dock inte hur Xhaka kan få 90 minuter men inte Thirney. Det bytet gav förmodligen bort matchen.

Bild för Davidsson och Mannen

Tack, Jimmy. Värmer gott med lite beröm! Och denne Xhaka, ja. Partey var ju, precis om du är inne på, smått klappkass igår men när det gäller Xhaka går våra bilder isär. Jag tror att vi helt enkelt vant oss vid Xhakas blessyrer så vi missar, så länge han inte tar galna röda kort eller slår indianare, många av hans brister. För enligt mig är han tämligen medioker.

Han är vansinnigt långsam (okej, inte hans fel att Arteta inte bytte ut honom när han var döende och därmed var chanslös när Everton gjorde avgörande målet), går bort sig i det defensiva positionsspelet och är långsam i tanken när han har bollen. Vet inte hur många gånger han har haft bollen, medspelare tagit löpningar medan han bara väntat, väntat och väntat, innan medspelare fått bromsa in och/eller motståndare hunnit jaga hem. Ibland undrar jag om många Arsenalister inte minns Va-Va-Vooom, eller bara sett målen/avluten på Youtube? För grunden till det var det centrala mittfältets förmåga att ställa om och sätta igång spelet. Djupled i fart. Fart i huvudet. Sedan hade vi underbar 10:a i Bergkamp, avslutare i världsklass i Henry och kvicka och spelsmarta yttrar i Freddie och Bobby. Men farten sattes på det centrala mittfältet. Och det har vi inte när allt skall gå genom Xhaka. Han behöver tid att tänka, det har du inte i engelsk fotboll. 

Bild för George Adams

Grymt bra och välanalyserat inlägg D&M.

Har precis samma tankar.

Bild för Davidsson och Mannen

Tack så mycket för berömmet. Blir görglad. 

Och kul att jag kunde matcha. 

Bild för Markus

Jag älskar din prosa. Bravo. Igen.

Bild för Davidsson och Mannen

Tack, Markus. Blir helt varm inombords av berömmet. Tack för det. 

Bild för Pelle

Äntligen lite läsvärd blogg igen. Även om jag inte håller med om allt blir jag så glad när jag finner dina alster att läsa...

Många har (med rätta) reagerat på att Elneny fick starta, men där kan jag trots allt förstå Arteta för förra året var Elneny grym på Old Traford.

Jag är inte lika negativ till Xhaka som du och många med dig är och jag har aldrig sett storheten i Saliba, där tror jag mer det är det gröna gräset många ser. Sen har väl, tyvärr, Torreira inte lyckats i sin nya klubbheller och det smärtar mig då han var en personlig favorit. Till sist Guendozi, där är jag själv tudelad. Ena sidan av mig ser honom mest som en bortskämd snorvalp, en Bendtner 2.0 som tror han e guds gåva till fotbollen. Samtidigt kan jag se det både du och Bosse menar med Artetas ledarskap. Felaktigt ledarskap eller ej, så är inte Giendozi en spelare jag gärna ser i vår tröja.

Nog om meningskillanderna, vad härligt att dina bloggtexter är tillbaka! Hoppas du o din familj får en härlig jul!

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Davidsson och Mannen

Stort tack, Pelle. Och ja, en kan ju tycka olika och ändå uppskatta det andra skriver. De e nice. 

Gällande Saliba och Guendozi kan det ju vara som du är inne på, att vi inte vet var det landar. Att det kan bli himmel av dem men även något avsevärt lägre. De är mer exempel på där jag så gärna hade sett ett annat ledarskap hos Arteta. Situationen med Auba som blossat upp igen hoppas jag inte är ett, men oavsett hade jag önskat mer pragmatism och mer flexibilitet i hans ledarskap. Vi skriker ofta efter auktoritet, samtidigt som alla vet att "hårdare straff" inte hjälper. Jag nämnde tidigare Wengers sätt att hantera van Persie, det tycker jag är ett exempel på gott ledarskap. 

Vi formar varandra i vårt ständiga samspel och jag tycker en bra ledare också måste kunna backa, kunna vara flexibel och måste kunna visa ödmjukhet. Tänker på gamle Bengan i handbollens herrlandslag, ett bra exempel på en ledare, snarare än chef (som Arteta lätt framstår som), ish. 

Btw, Torreira är tydligen inne i ett bra stim i Serie A. Det är kul. ;-) 

Och detsamma till dig och de dina, Pelle.