Medlemmar: 8706 st.
Visa menyn

Hallå, jag försöker faktiskt jobba här!

Davidsson och Mannen
tis 10 maj 2022 kl 13:50

Jag försöker faktiskt driva verksamhet här, försöker få trötta och sjuka medarbetare att komma tillbaka i produktion och att få rätt antal pinnar in i ett plan- och styrredskap. Få möten till stånd, beslut att fattas och planer att antas. Försöker få problem att bli till möjligheter, utmaning finna sina lösningar och att plana ut de pannor som legat i för djupa veck på tok för länge. Försöker korta en tapetrulle-lång to do list något, driva någon form av utveckling och få människor att växa till någonting mer än summan av delarna. Försöker få vackra ord att bli till verklighet, visioner att uppfyllas och givna löften att hållas. Hallå, jag försöker faktiskt jobba här!

Jag försöker lösa knutar som suttit aningen för länge, ovanor som satt sig att lösas upp och övergå i välfungerade vanor. Stämning att lätta, broar att byggas och förståelse för andra att skapas. Locka med morot och driva med piska, valla en flock i gemensamt utstakad riktning och finna bete för den hungrige att växa av. Få folk att göra sitt jobb, få dem att samtidigt må bra och samtidigt kunna stå för en verksamhet som levererar. Motivera, driva och utveckla. Leda och fördela. Hallå, jag försöker faktiskt jobba här!

Men fingrar slinter på nötta tangentbord, idéer förblir okläckta och antaganden blir oprecisa eller rent av felaktiga. Jag tycker jag hör men hänger inte alls med. Tycker mig vara på väg åt rätt håll men glömmer plötsligt av vart det nu var. Vattenglas välts ut på mötesbord, kaffe spills på finjeans och lunchen landar på i stället för i. Ögonbryn höjs i min riktning, blickar och menande nickningar likaså. Mitt vanligtvis städade skrivbord är kaotiskt stökigt och det är ändå ingenting mot mitt huvuds insida. Och mitt huvuds insida är ändå ingenting mot mitt annars balanserade känsloliv. Hallå… försökte inte jag jobba här? Eller i varje fall lite, eller i varje fall något? Nej, inte? Inte det?

För min kropp är här, ankomsten registrerad och rummet är upptaget. Stolen är nedsutten, lampan lyser röd och datorn ser sig som inloggad på. Chefen tror säkert att jag arbetar, jag nickar till människor och möter deras blickar. Jag talar tämligen sammanhängande, låtsas vara vuxen och försöker bete mig som jag tror de förväntar sig av mig. Jag släntrar med min kaffekopp, svarar på tilltal och låtsas var den person de brukar få sig presenterad för sig som mig. Men jag är ändå inte här. Jag är ett skal, en levande död och en konturlös vålnad som långsamt glider längs med korridorernas vägg. Munnen är torr, blicken är tom och tanken är någon helt annan stans.

Ett firande jag gärna ser upprepar sig på torsdag. Bild: D&M

För om några dagar är det torsdag. Av torsdag blir det kväll och på den kvällen kommer klockan att bli 20.45, svensk tid. I en annan del av världen, i en annan stad än där jag bor och i ett annat universum kommer en ström av händelser att ske, händelser som jag inte alls kommer kunna påverka. Jag kan klä mig i turtröja, hänga upp halsduken på rätt lampa, rätt tavla eller rätt del av TV-soffan och jag kan välja just det bästa underlägget att ställa ölen på. Jag kan placera mig rätt, äta turgivande saker eller göra det jag alltid gör när vi behöver det där lilla extra av mig. Jag kommer ändå inte att kunna påverka, men h-vette vad jag kommer att vara påverkad. H-vette vad påverkad jag är redan nu.

För på torsdag kväll är det dags för säsongens andra North London Derby och det är ett NLD som inte bara (som om det skulle kunna vara ”bara”) bjuder på den vanliga rivaliteten. Det är ett NLD som kan komma att bli en historisk vattendelare, ett vägskäl som förändrade allt eller något som vi pratar om som ett före och ett efter. Det är ett NLD som inte bara kan rendera i en St. Totteringhams Day, inte bara sätta de osnutna kusinerna från Middlesex på sin rättmätiga plats under oss i näringskedjan eller påminna dem om att tänka på avståndet, utan också… utan också att. Utan också att.

Jag kan knappt förmå mig att klä eventualiteten i ord, än mindre ringa in matchens kontextuella betydelse för fotbollsklubben Arsenal. Att ta oss tillbaka eller att inte ta oss tillbaka. Att ge oss de ekonomiska musklerna vi behöver och den värvningssmörjning vi är beroende av eller bli kvar ståendes omkörd av dem. Av just dem. Ta det steg som vi måste ta för att bli de vi egentligen är, eller att se dem tränga sig in där de absolut inte hör hemma och ta något som egentligen borde vara vårt. En fotbollsmatch, nittio minuters speltid och ett helt universum står på spel. Hur i h-vette kan någon förvänta sig att jag skall kunna arbeta? Hur skall någon kunna förvänta sig något av en sån som jag. Jag vill bara överleva. Överleva och vara vid liv när torsdag kväll blir natt, blir tidig fredag morgon blir hela vår kommande framtid.

North London Forever, North London Is Red. Mind the gap och Come On You Gunners.

Kommentarer

Bild för Sral

Wow! Välskriven text som var ett rent nöje att läsa och på något sätt satte pricken i hur nog vi alla känner nu. Visst vore det häftigt att säkra CL och St. Totteringhams Day på torsdag, i deras toalettarena. Men, en poäng tror jag också skulle vara enormt viktig. Vi har t om "råd" med en förlust, trots allt. Sp*rs kryss mot Liverpool hjälpte dem väl inte nämnvärt, men jag är orolig för att de fick rejält med råg i ryggen. Inte alla som klarar sig så bra på Anfield nuförtiden. 

Bild för David Åström

Väldigt bra skrivet. 
Min hjärna tillåter mig inte att reflektera över matchen något djupare. Den slår av och vägrar närma sig ämnet.
Oerhört viktig match som kan gå hur som helst. Som föregående talare skrev så är även jag orolig för att Spurs fått råg i ryggen efter skrällpoängen sist. 
Det som talar mest för oss är ändå att det är Spurs som måste framåt och vinna. Då Spurs stora styrka ligger i kontringsspelet borde det vara till vår fördel. Vi kan vänta in och ta emot dem och sedan kontra mot dem.

COYG! 

Bild för Sral

Precis, men kan vi spela såpass smart? Även om våra spelare börjar bli mer tuffa och cyniska är det inte direkt som att vi har massor av rutin. Kan mycket väl tänka mig en böljande match, där båda lag går framåt. Eller att Conte lurar oss. 

Bild för George Adams

Mycket bra D&M!

Det kommer helt klart bli spännande, och kan nog gå hur som helst.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Tack så mycket för de värmande orden. Kul att jag kunde sätta ord på det många känner för ett tofspurs med råg i ryggen är banne mig inte kul att möta. Och mina nerver i två veckor till… Sral II/Ja, det är ju precis det, där är ju 10 000-kronorsfrågan: Kan vi spela det cyniska, George Graham-spelet? Kan vi göra en Anfield -92 light i morgon? Vara supertäta defensivt och sedan kontra in, i det här fallet, ett mål? Ja, det är frågan det. Brrr.

David Åström//Tack så mycket för den positiva responsen. Jag bara skrev rätt ur hjärtat utan att passera hjärnan. Ibland har man tur. (Och jag läser att även du har lite hjärna på sparlåga, ganska lätt hänt dagar som dessa.) Och ja, att vi teoretiskt ”kan” vara nöjda med en poäng medan de verkligen måste vinna skulle kunna tala till vår fördel eftersom de får spela ett spel de är sämst på. Nyckeln här är väl lika gammal som självklar: Inte släppa in fösta målet. Inte sätta oss i en situation där de kan backa hem och slå på kontring. Därför blir försvarsspelet så otroligt viktigt.

En grej där är hur otroligt mycket bättre Elneny sett ut senaste tiden, jämfört med tidigare. Såväl med som utan boll och detta vill jag ge Arteta en stor eloge för. Smartare och bättre placerad utan boll och riktigt progressiv med den. Kul.

Så kan vi styra matchen dit, som du är inne på att ligga tätt och sedan kontra in mål, ja då… Ja då… Ja, det vågar jag inte ens skriva ut i text…

George Adams//Tack så mycket för berömmet, jag slickar i mig och tar det som lite balsam för min själs spruckna toppar. Och ja, det känns som att det nästan kan gå hur som helst. Har vi vaknat på hälarna kan matchen rinna iväg totalt med en massa tofspurs-mål i kontringsvågor efter kontringsvågor. Är vi på tårna och har huvudet med, kan vi styra bort dem, stänga ned dem och låta dem försöka sig trötta, varefter vi kan hitta sprickor i deras centrala mittfält och backlinje och helt kontra bort dem. Så spännande… jo, vars. Jag är smått väck, redan nu. Är för gammal för spänning. Gillar allt mer 6-1-matcher nu för tiden.

Bild för Andreas Näsström

Puh! Det är svårt att tänka på något annat särskilt länge just nu. Den här matchen har man sett i kalendern och varit nervös för ända sedan den återplanerades i schemat tidigare på säsongen. Men jag är så bubblig över att det inte är vi som jagar. Ett tag hoppades man lite på att vi skulle vara i situationen Tottenham är i nu. Att vi skulle kunna vinna bortaderbyt och därigenom fortfarande ha en chans ifall fotbollsgudarna så ville. Att vi inte skulle ha tappat för mycket poäng för att räkna bort den möjligheten på förhand

Men jag är så oerhört tacksam att det är ombytta roller. Att Liverpool tog sig tillbaka och kvitterade, att vi följde upp det med seger mot Leeds och därmed är bortom enbart ett negativt resultat i ett derby. Men jag är livrädd för en förlust, livrädd för hur nervöst det skulle göra avslutningen även för spelarna som då rimligen behöver vinna på Newcastle såväl som mot Everton.

Men visst ska vi nu kunna angripa matchen med en matchplan för att inte spela Tottenham i händerna. Vi kan låta dem föra spelet istället för att få chansen att kontra. Vi kan göra det trångt, tufft och hårt därute och visst har vi nu en fin fin chans. Jag vill både att tiden ska röra sig snabbare mot matchen och jag vill att den ska stå stilla, att vi ska vara kvar i den här positionen ett tag till.

Men det är Tottenham som ska vara nervösa. Eller mest nervösa. Så bring on the North London Derby, bring on the Arsenal