Medlemmar: 8698 st.
Visa menyn

Centrumhets

Davidsson och Mannen
tor 20 nov 2014 kl 07:47

Fakta

Vi har Özil och Sanchez, vi har Ramsey och Wilshere vilka ofta ses som möjliga 10:or, vi har Cazorla och Rosicky som främst är centrala spelare och vi har dessutom Oxlade-Chamberlain som, trots att han just nu spelare ytter ofta nämns som en framtida central spelare av Wenger. Till dessa kommer även ungdomarna Zelalem och Crowley men även Gnabry som spelat som både 9:a och 10:a i de olika ungdomslagen.

Ingen arsenalist på detta jordklot har väl lyckats undgå den smärtsamma påminnelse om livets oändliga vedermödor som Cesc Fabregas spelandes fotboll i en chelseatröja har kommit att bli denna höst, nådens år 2014. Han som en gång var som en son för Wenger, som lämnade London för den stinkande nepotismens vagga för att sedan spottas ut ur fuskbuken när vår för några månader sedan övergick till årets sommar. Wenger tackade nej till den försköpsrätt vi hade på Fabregas med hänvisning till killar såsom Özil, Ramsey och Wilshere, vilket förvisso var vackert på något sätt, men som i skrivande stund, hur skall vi säga… inte riktigt har fallit väl ut.

Även om Wenger senare har mumlat om att Fabregas-till-chelsea-dealen redan var packad och klar i vintras, är och förblir den offentliga sanningen att vi tackade nej till Fabregas för att vi inte behövde honom och att vi redan hade en världsplaymaker i Mesut Özil och solida box-to-boxmittfältare i Ramsey och Wilshere. Sedan vet vi ju alla hur det gick. Özil förvisades till en kant, vi spelade med uppochnedvänd mittfältstriangel och allt blev en ända stor röra. I takt med förlusterna och med att spelet såg ut som just ingenting så kom också skadorna. Wenger tog en fräckis och spelade en knäskadad Özil i andra halvlek mot just Fabregas chelsea och där var den briljante tysken borta på obestämd framtid.

Med denna högst ojande textintroduktion kunde vi tänka oss ännu en text där D&M tar ännu en solostämma i klagokören, men så är inte fallet. Även om jag helst av allt hade sett Fabregas i Arsenal och även om jag smärtas något enormt varje gång jag läser om ännu ett Fabregasassist, så kan jag ändå förstå hur Wenger tänkte. För trots att vi förvisade Özil till en kant och trots att Wenger älskar att handla in centrala spelare för att göra om dem till just kantspelare, så är det någonstans vi inte lider underskott på spelare så är det på det centrala mittfältets mer kreativa positioner.

Wenger har talat om 4-4-2, men oavsett vad han uppgivit så spelade Sanchez på Özils, och Fabregas forna, position mot Sunderland, mot Burnley, mot Anderlecht och mot Swansea. Och även om Sanchez spelat bra när han utgått från någon av kantpositionerna, så har han som släpande anfallare i ett 4-4-1-1, eller som 10:a, i ett 4-2-3-1, tämligen exploderat i både poäng och fart, med såväl som utan boll. Och han har gjort det centralt. Från motståndarnas planhalvas centrum. Han också. Precis som alla andra offensiva spelare.

För i all defensiv oreda som råder i dagens Arsenal, kan vi enas om att det går att se en väldigt tydlig linje i Arsenals offensiva spel de senaste åren och det går att se ett tydligt mönster i hur de offensiva spelarna presterar utifrån deras utgångspositioner. De offensiva spelare som lyckas i Arsenal är de spelare som placeras centralt. De offensiva spelare som misslyckas eller underpresterar i Arsenal är de som placerats på en kant.

En man som tidigt identifierade Arsenals offensiva problematik. Bild: Bildbyrån.

Och går man igenom de just nu så populära heatmapsen från Arsenals olika matcher så ser man att höstens Arsenal, med de 60 första minuterna mot Anderlecht som enda och stort undantag, spelar som någon form av för tidigt barrande julgran. Alla spelare knôr in sig på samma centrala yta och endast ytterbackarna håller ett visst mått av bredd. Antingen är spelarna korkade och har för stor frihet som de inte kan hantera, eller så är de instruerade att söka sig in i banan oavsett utgångsposition. För det är så det ser ut. Alla irrar runt på stan, i Centrumhets.

Dagens Arsenal saknar allt vad bredd heter och herrar Özil, Cazorla och Sanchez firar triumfer centralt med svalnar betänkligt ute i ensamheten på den avkylande kanten. Precis som Arsjavin och Bendtner och precis som Ramsey gjorde under en jobbig period för några år sedan. Samtidigt trängs spelarna stillastående ihop just framför motståndarnas straffområde i den eviga väntan på den sista välsignade passningen. De nöter varandras hälar, går i vägen för varandras löpvägar och plottrar till det i meterstora boxar vilka motståndarna kan stänga endast genom att ta ett steg fram eller stå kvar i redan täckt yta.

Skall Arsenal åter bli ett lag som utmanar om ligatiteln måste vi inte bara få ordning på vår skälvande eller obefintliga defensiv genom att sätta ett kollektivt försvarsspel och inhandla en mittback som håller och en central mittfältare som kan säkra ytan framför backlinjen. Vi måste också lära oss använda hela planens yta, inklusive de offensiva flankerna. Vi kan inte gripas av en ständigt kollektiv centrumhets, kleta ihop oss i mitten och fastna i vår egen trångsynthet. Vi är både lätt- och genomlästa och motståndarna vet att det bara är att säkra den centrala ytan framför boxen, så skyddar man sig mot Arsenal. Helgens motståndare, Manchester United, lär trots Arsenalliknande missbalansering mellan offensiva och defensiva prioriteringar, inte bli något undantag och veckans Borussia Dortmund inte heller.

Självklart inser jag att mål görs framifrån, men skall du dra isär motståndarnas ofta kompakt hemsäkrande försvar, så måste rörelse både i djup- och i sidled införas och vi måste använda kanternas potential och finna ytor att locka ut motståndarna på. Först när vi börjar använda kanterna, som vi en gång i tiden faktiskt gjorde, kan vi dra isär motståndarna och de önskade luckorna kan uppstå. Så släpp drömmen om centrumhetsens genväg, ge dig ut på kanten för att därifrån sedan avancera. Gör det svårt för motståndet genom att bryta ett välkänt mönster, tänk 68 x 105 meter och inte bara sträckan i mitten och gör det självklara möjligt. Sluta irra runt i centrumhet och börja spela fotboll.

Kommentarer

Bild för André Johansson

Jag hoppas och tror innerligt att nu när walcott kommer tillbaka kommer det bli bättre. Kvalitéerna som han har är ju klart bäst när han slickar kant. 

Ryktena om khedira lär väl dock svalna nu när modric dragit på sig en långtidsskada tyvärr. Annars hade jag gärna ett honom i vinter 

The biggest of games,the biggest of names. Its Henry

Bild för Woody

Vidhåller gärna och ofta att Fabregas är (ihop med Pirlo) de senaste 15 årens stora mittfältare. Förmodligen hade han varit ännu större om han stannat på plats. Nu blev det inte så. Saknaden blir uppenbar då herrarna Wilshere, Ramsey och Özil trampar luft och är ojämna i både utveckling och prestation. Fabregas som bäst har en fotbollshjärna utöver det mesta. Förmågan att se skeenden på planen är vida mer njutbart än spelare som löper rätt eller täcker ytor osv osv. Att se denne konstnär representera ett kräkmedel gör ont. Idag ser Arsenal vilset och ofärdigt ut. Har ändå svårt att helt sänka truppen då dessa skador alltid dyker upp. Vad gäller DM:s musikreferens undras om Nick Gilder fått några slantar då vanligt folks "rocker" Uggla snodde hans Metro Jets. Rock on !

Bild för Brattis

Vi har potential i kantspringare om Podolski vill ta vänsterkanten och Walcott högerkanten och dessa herrar med sin snabbhet också matas med bollar i stället för att utfrysas. Slicka kanterna, dra isär backlinjer och hårda inlägg efter marken lite snett bakåt i straffområdet. Som på den tiden när vi hade Jenkinson,Sagna och en skadefri Walcott. Saknar dessa "enkla mål" som dom faktiskt var, rakt framåt, pass inåt bakåt, pang i mål. Tittade i ren fotbolls-abstinens på några YouTube-klipp från tiden då min stora idol Bergkamp lekte fotboll tillsammans med Henry och gänget. Saknar verkligen det Arsenal som regerade då. Blir även som du D&M påmind om att Fabregas har det vi saknar, split vision precis som Bergkamp och Henry hade. Hoppas nu att Wenger kan utnyttja Man U:s bräckliga försvar på lördag, med snabbt omställningsspel och löpvilliga kantspringare. COYG

"Once a Gooner Allways a Gooner"

Bild för George Adams

Tycker vi har yttrar, men få rena Yttermittfältare. De mittfältare vi har är som du skriver väldigt glada att spela centralt.  Dom är dessutom i många fall stöpta i samma form och verkar älska att spela kvadraten. 

Operation truppstädning och översyn av både spelsätt och spelartyper är mitt förslag.

Bild för Fantomenberg

Jag tror inte vi kan förutsätta att Fabregas hade spelat lika bra i ett Arsenal som han gör Chelsea. Självklart slår han otroligt bra passningar men om man jämför Diego Costa med vad vi har längst fram? Vad har vi som springer i djupled jämfört med Hazard och Shurrle? Han har en Matic som täcker upp bakom honom i precis varje minut av matchen. Vem skulle passningarna slås till i ett handbollsanfallande Arsenal? Jag är verkligen ett stort fan av Fabregas men spelarna runt om honom i Chelsea underlättar hans arbete vilket jag tror inte hade blivit i Arsenal.

Bild för Davidsson och Mannen

André Johansson// Det är spännande med Walcott för trots att han värvades som central forward, till ett 4-4-2, och trots att han ofta har talat ut om sin önskan att spela centralt, så är (var?) faktiskt han en av få som håller sin kant.  Podolski nämns också, vilket jag håller med om.  Khedira ja, visst känns han ganska rökt i och med Modric’s skada och senaste ryktet jag läste var att Khedira har/kommer att skriva på en överenskommelse om att flytta till Bayern som bosman i sommar. Synd.

Woody// Jag måste erkänna att jag inte är helt säker på den hypen som råder kring Pirlo bland fotbollshipsters världen runt (även om jag såklart respektera din åsikt totalt och inte alls ser dig som någon sådan! :-) ), men jag håller med om att Fabregas är en av de absolut främsta mittfältarna nu och de senaste åren, trots debaclet i barca, och just den förmåga du nämner, att se ytor som ingen annan ser, är så smärtsamt påtaglig när det gäller Fabregas.

Till mitt försvar skall sägas att nämnde svenske musikaliske underhållare inte har varit min kopp av thé bortsett från en kort period för ungefär 25 år sedan och nej, Nick Glider har nog inte fått varken den cash eller  respekt han förtjänar i relation till Ugglas.

Brattis//Precis, Poldi är ett exempel och Walcott är ett annat. Båda dessa skulle ge Wenger andra alternativ, som det heter på kommentatorssvenska ”ställa andra frågor till försvararna” och kunna vara del i en Plan B som inte bara knör ihop sig framför motståndarboxen. Du ger en av de finaste referenserna, Bergkamp, och jag kan tycka att vi, om vi använder honom rätt, har en liknade spelare i Özil. Vi måste bara optimera hans redskap, det vill säga medspelarna, vilket inte riktigt jag känner att Wenger gör. Ibland känner jag att Wenger inte vill ha någon Plan B. Och de snabba omställningarna… de är lika saknande som en fungerande försvarsstrategi och ett fungerande mittfältsblock.

GeorgeAdams// Visst är det så, vi har knökfullt med yttrar som inte är yttrar, eller hur man skall säga. Vi premierar heller inte kantspel när vi har bollen, utan det är som att yttermittfältarna (båda samtidigt) skall leka yttrar vilket, som vi alla vet, lämnar enorma luckor bakåt när motståndarna erövrar bollen och kontrar. Vi kommer ingen vart centralt och omställningarna biter, tillsammans med vår barrande julgransformation, oss i baken. Sedan kan jag känna, som vi är inne på ovan, att vi faktiskt har ett par yttrar, bland annat Poldi, men att Wenger inte väljer att använda honom.

Fantomenberg// Det har du rätt i. Chelsky under Mourinho optimerar resurser efter behov och får ut maximalt av sina spelare efter sina respektive kompetenser, något man absolut kan avundas dem. De har ett omställningsspel med en mängd löpare vilka samtliga gynnas av, men även gynnar, Fabregas (jämför med när Özil står med bollen och inte har någon spelare i rörelse att slå passen till). Dessutom har han (Fabregas), som du är inne på, också en av ligans bästa defensiva mittfältare bredvid sig, något som självklart är perfekt för honom. Så absolut, jag är med dig där.

Bild för Fredde

Jag tycker inte att Cazorla har firat några vidare triumfer i år, han har blixtrat till men inte så mycket mer. Men när man såg Rosicky för Tjeckien mot Island i söndags så blir jag väldigt fundersam till varför han inte spelat betydligt mer i år. Han var motorn, han var hjärnan, han gick alltid framåt, fördelade bollar och drev på laget från en central position. Tog ytorna med bollen.

I mina ögon så blir det mycket mer kontringsinriktat med Sanchez som nr 10. Han slår sin kille och driver på mot mål. Men det finns andra alternativ som är bättre på att etablera spel. Skulle vilja se Ox - Sanchez - Walcott på de 3 positionerna längst fram mot United och Rosicky bakom Sanchez.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Cazorla är ett bra exempel på min tes om den arsenalska/Wengerska centrumhetsen. Förkärleken för centralt belägna spelare leder till att centrala spelare, som Cazorla, är lysande som 10:a, men även som lägre och halvt sittande CM, men blir tämligen slätstrukna ute på kanten. Så ja, jag håller helt med dig. Sedan är Wengers misshandel av Rosicky ett mysterium och det är helt obegripligt hur Rosicky har hållts kvar på bänken trots att det offensiva spelet endast haft Sanchez (och ibland AOC) som fungerande komponent. Och ditt förslag med AOC-Sanchez-Walcott framför Rosicky känns oerhört spännande och värt att testa som alternativ till dagens ståfotboll.

Bild för zimzon

Fan så jävla bra. Trevlig helg!

Twitter: @zimzon80

Bild för Davidsson och Mannen

zimzon// Tackar. Och detsamma.