The Headmasters Ritual: Chick-e-chack

Du som är intresserad, eller till och med insatt, i svenskt musikliv i allmänhet och dess mer punkrockiga 70- och 80-tal i synnerhet, är även bekant med begreppet Tigertämjaren från Rågsved. Du som inte är det kanske har någonting att lära eller i varje fall uppleva, för maken till hjälte och betydelsefull trendsättare, i en och samma person, är för många svår att finna. När Andre Marriner blåste igång gårdagens match kändes egentligen varken Emirates Stadium eller Premier League speciellt punkrockig, men en på planen fans då en spelare som kanske inte musikaliskt, där det främst verkar vara hampadraperad reggie som gäller, men kanske mer attitydrelaterad verkar vara oerhört punk.

För på planen stod den danske stoden Nicklas Bendtner, som på något märkligt sätt kommit att bli den punkt då den prunkande publika Premier League kommer som absolut närmst punkrockens attityd och värderingar. Före matchen skrev jag att jag hellre ser oss spela 4-6-0, sätter in Gnabry som striker eller Wenger himself, än att ha Bendtner på planen, så för mig var han inget välkommet inslag i startelvan. Med den tofsen i håret, med det tuggummit och med den attityden. Någonting som kunde vara så rätt där och då, i Rågsved för i runda slängar 35 år sedan, är så kapitalt fel här och nu.

Men matchen mot Hull City AFC började med en Nicklas Bendtner, Tigertämjaren Från Amager, i startelvan och som han började matchen. Rosicky jobbade fram bollen till Jenkinson som slog ett inlägg och där var vår danske punkrockare med det förtofsade huvudet och nickade in 1-0 till Arsenal. Sedan rullade vi väl runt i ungefär 45 minuter innan en helt annan sida av Arsenal, Ramsey och Özil, bjöd på en helt annan form av underhållning när de tillsammans gjorde 2-0 och därmed stängde matchen. Sedan vidtog ungefär 45 minuter till av bollrullning innan nämnde Marriner blåste av matchen.

Arsenal hade spelat av ännu en match i serielunken och gjort det som LFC inte lyckades med i helgen. Det var kanske inte väldens mest sprudlande show, men vi tog våra tre poäng och vi gjorde det genom att hålla ett järngrepp om tillställningen från början till slut. Jag var, väldigt olikt mig, faktisk aldrig orolig, efter det att Bendtner gjort första målet. Arsenal kan just nu rulla runt på en jämn trupp, spela av en match utan att varken glänsa eller förta sig och således vandra vidare i utsatt riktning på ett föredömligt sätt. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 3,5/5. Slog bort en enda boll, men var annars oerhört bra i spelet med fötterna. Till detta räddade han det som räddas skulle och visade, vid ett par tillfällen, den där utsökta förmågan att värdera tillfällena då han skulle springa ut i straffområdet, för att plocka ned inlägg, eller stå kvar på linjen för att rädda eventuellt skott eller nick. Och mitt i allt detta tog han också och gjorde några kanske inte superfräcka, men ändå nödvändiga, räddningar. Bra, trygg och betryggande insatts.

Jenkinson: 2,5/5. Jenkinson idag är inte alls den Jenkinson som man föll för under visa perioder under fjolåret. Då var jag beredd att sända Sagna till PSG och hans moster för att göra Jenkinson till självklart förstaval. Det är jag inte helt säker på idag. Men igår var han helt okej. Han slog det fina assisterande inlägget till Bendtners ledningsmål, han hade några fina rusher längs med linjen och kändes villig att delta i och bidra till spelet. Till detta tappade han bollen någon gång, blev lite stressad när han sattes under press och hade den numera obligatoriska kommunikationsmissen med Szczesny. Men annars var han helt okej.

Mertesacker: 2,5/5. Detta var en match där den store tysken under långa perioder stod ganska långt ifrån händelsernas centrum. Eller snarare var hans primärkompetens ganska långt ifrån det. För han hade bollen ganska mycket, var med och rullade runt och gjorde det bra. Men annars utsattes han inte för så där speciellt mycket utmaningar idag utan kunde mest jogga omkring och se sådär gott skön ut. Hade en lite smålurig tillbakanick i 18:e, som Jenkinson räddade från hörna, en nick över Hullmålet i 32:e och blev rejält upprullad av Huddlestone i 36:e, men annars inte så mycket att skriva hem om. Även han sprider, liksom Szczesny gör, lugn omkring sig och det är väldigt bra.

Koscielny: 3/5. Här hade vi Mertesackers motpol i ett yvigare mittbacksspel med större och vidare gester. Var ute vid sidlinjen och bröt, täckte upp för en offensiv Monreal och rensade ymnigt när så behövdes. Hade ett högst genant felpass i 67:e vilket lätt kunde renderat i baklängesmål, men gjorde också ett antal fina brytningar och låg ettrigt på Hulls spelare när de väl kom upp i banan.

Monreal: 3,5/5. Visade inte på något sätt den ringrostighet han gjorde i ligakuppmatchen mot West Bromwich, utan var helt med i matchen från början till slut. Var oerhört delaktig i det offensiva spelet och hade ett par fina inlöpningar i Hullboxen. Med i förarbetet till 2-0, gjorde ett par bra defensiva screeningar och gjorde överlag en bra insats med visst plus i kanten.

Flamini: 3,5/5. Instruerade och styrde medspelare även då vi hade bollen och höll igång med ett dj-la tjat så fort någon medspelare låtit motståndarna få överta bollinnehavet. Var ettrig, i rygg på motståndet och brytsäker matchen igenom. Var också tämligen inspirerande i sitt passningsspel som i de flesta lägen gick i djupled i stället för det lättare sidledsalternativet. Mer offensiv i andra halvlek, speciellt i slutet när Arteta hade bytts in. 

Ramsey: 4/5. Ännu en match där mitt block blir tämligen fullknökat under Ramseys namn. Grovt förenklat och förkortat hade han ett antal brytningar, främst i första halvlek, ett antal fina rusher med bollen och ett tämligen omfattande antal öppnande passningar. Genialisk assist till Özils 2-0-mål. Gav återigen intryck av att vara precis över allt, hela tiden, och tordes ha en löpkapacitet på gränsen till det abnorma. Enorma lungor. Och delikata fötter.

Özil: 4/5. Var involverad i oerhört mycket, om än inte lika i ögonfallande som Ramsey, och fick det svåra att se så enkelt ut. En kroppsvridning här, en riktningsförändring där och stor fotbollskonst var skapad med så, till synes, ringa redskap. Kunde, om lagkamraterna varit på ett bättre humör, lämnat matchen med två, kanske till och med tre, målgivande passningar. Såg slö och sönderkörd ut ena sekunden för att sedan blixtra till i en stund av mästerverk i nästa.

Rosicky: 2,5/5. Var delaktig i Bendtners 1-0-mål och hade några fina instickspassningar, ihoplänkningar och öppnande passningar i första halvlek. Rörde sig bra, sökte boll och gav intryck av att verkligen vilja vara del av och bidra till spelet. Halkade så smått ur matchen ju längre den gick, men skall ändå vara nöjd med sin insats. Kryddade anrättningen med ett par fina glidtacklingar.

Bendtner: 3/5. Denne man, denne dansk och denne vattendelare. När jag såg honom lunka runt kring avsparkscirkeln kom jag och tänka på Docenternas gamla låt ”Chick-e-chack” där Joppe lojt halvsjunger ”Kommer ner till Norrmalmstorg, där står det massa knarkare. Inte dom som är riktigt råa, bara lite haschflummare” och ungefär där tog Bendtner avstamp. Han såg lätt malplacerad ut, var liksom lite smådimmig i konturerna men ändå, på något märkligt sätt, närvarande. Förutom målet så verkade han också vara på tämligen medgörligt humör denna afton och bidrog med ett enkelt passningsspel, hög grad av tillgänglighet och ett par bra slagna assistförsök. Inte här för att stanna, men liksom den svenska punkrocken, en högst påtaglig tidsmarkör.

Cazorla: 3/5. Missade en del skott och verkar inte riktigt vara i form just nu, men rörde sig bra, var i högsta grad medverkande och stundtals också rätt lekfull i sin lustfyllda bollbehandling. Flätade ihop sitt spel på ett  vackert sätt, främst med Ramsey och Özil, och verkar, formdippen till trots, vara på väg mot bättre tider. Hade, med ordinarie striker, antagligen lämnat matchen med två assist och bidrag också med både temposättande och fin bollbehandling.

Wilshere kom in, fick 20 minuter på central position och gjorde det helt okej med bra driv och goda ansatser. Walcott kom även han in, fick även han sina 20 minuter på central position, men var inte alls lika lyckad medan Arteta tog sig an sina 13 minuter, inklusive tillägg, genom att täcka upp hem, spela säkert och ge Flamini större spelrum i det offensiva. Wenger roterade lyckosamt och kunde kanske till och med ha bjudit på några minuter för Gnabry?

Oavsett en än större rotationspotential, så är jag väldigt nöjd med vår insats igår. Vi gjorde vad vi skulle utan att varken förta oss eller blixtra för kraftfullt. Det var varken glamoröst flärdfullt eller tempohögt rivande. Varken skriande falsettsång eller nu-river-vi-etablissemanget-punk. Det var mer som en soft baktakt i en hängmatta, någon stans i närheten av Goa, eller som en grönmålad hammock på en kullerstensklädd bakgård på Amager, några kilometer utanför en dansk storstads pulserande innersta. Och det är bra det med.