Medlemmar: 8555 st.
Visa menyn

Hipstern Från Wales

Davidsson och Mannen
mån 27 apr 2015 kl 11:00

För att preventivt två mina musikaliska händer och undvika att smärtsamma ifrågasättanden kring mitt melodiska välbefinnande hoppar upp och biter mig i ändalykten, kastar jag dig referensen med en gång: Tjuren från Wales, smörsångaren med den håriga bringan som så många kvinnor avgivit en begeistrad suck inför anblicken av, från 60-talets mitt fram till 70-talets slut. Den nästan stenhårt solida rösten som 1988 fick en plötslig renässans med Princes låt ”Kiss” följt av tio års relativ tystnad innan ännu en comeback, då med låten ”Sex Bomb” förde den idag 74-årige Tom Jones in i skiktet av artister som, vare sig man vill eller inte, ter sig smått omöjliga för alla och en var att inte ha hört. 

Efter att med denna referensmässiga brasklapp skyddat mig från en retorisk Armageddon, rundar jag den lingvistiska farstukvisten för att återvända till landet Wales och dess produktion av fotbollsspelare vilket i sin tur kastar mig in i den subkultur som går under namnet Hipster. Inte 40-talets jazzkatter som med sin syndfulla dans och sin avslappnade relation till både droger och sexuell frigörelse väckte ve och fasa hos den dåtida föräldragenerationen, utan till den rörelse som har sina rötter i thatcherismens individualism och som frejdigt plockats upp av håglösa 80-talister ur den välbärgade medelklassen, av alla de som är satta till världen för att erövra och äga den.

För hipstern tar inga som helst fångar, hen använder friskt ironi för att skydda sig från allt som kan vara farligt, hotfullt eller generaliserande och ser sig som unik och som del i varken rörelse eller grupp. Hipstern är kreativ, påhittig och gör allt för att utmärka sig både genom prestation och attribut. Hen är överlägsen alla andra, sjunger individens lov och avskyr allt som kan anses vara mainstream. Det bakas eget bröd på eget recept, det bryggs egen IPA med egen smaksättning och inte en chans att outtalat beskriva sin oändliga duktighet lämnas till spillo. Det skall ständigt vara steget före, de yttre små finstilta detaljerna blir till högljudda kommunikationsredskap för den individuella innovationsförmågan och hen skull hellre dö den ångestfyllda kvävningsdöden än erkänna att hen var precis lika mycket hipster som alla andra …hipsters.

Jag ser inget ont i varken rörelsen eller dess utövare. De kryddar och förgyller, de piggar upp och roar oss gamla av bekvämlighet nedsuttna soffpotatisar. Hipstern är en del av en generation som med sin innovationsförmåga ständigt driver utvecklingen framåt, alltid är medvetet medveten och lika ständigt höjer den allmänna estetikens nivå. Hen står aldrig still, hen vill alltid förbättra, utveckla och optimera och hens driv kan vara gnistan som får glöden att bli till eld. Men hipstern kan också stundtals bli smått komisk, ibland smått parodisk och i vissa lägen nästan karikatyrisk i sin starka drivkraft att visa sig på styva linan.

Sätt en gubbkeps på huvudet och en IPA i handen så är du hemma. Bild: Bildbyrån

I sin iver att sträva framåt missar hipstersarna allt som ligger bakom dem och den aldrig sinande önskan om att bli sedd ter sig nästan hjärtskärande tvångsmässig. Varför göra någonting enkelt när man kan göra det svårt? Varför ta raka vägen när man kan snirkla till det? Varför göra någonting som andra redan har gjort när man kan vara först med någonting eget och nytt? Varför riskera att framstå som vanlig när man kan konstruera sig som utstickande och unik? Och ungefär här möter dessa populärkulturella diskussioner, från smörsångare med håriga bringor till framcurlade världserövrare, ditt och mitt Arsenal. För här någonstans, i Arsenals brittiska kärnas mest framåtblickande del, här står han, Hipstern Från Wales, Aaron Ramsey.

Ramsey är förvisso tidig 90-talist, men bär hipsterns samtliga attribut och har alla svar på världens alla frågor. Varför slå en rak passning när man kan hålla bollen sekunden extra och söka upp motståndare för en dribbling? Varför hålla sin kant, om man blivit utsedd till högerytter, när man kan söka strålkastarljuset i banans mitt? Och varför göra det enkla valet när man kan slå en klackspark, en till och sedan ännu en? Varför se bakåt, åt det defensiva ansvaret, när man kan se motståndarmålets hägrande potential att skapa statistisk uppmärksamhet i form av lika många mål och assist som säsongen 13/14? Varför ta den där smällen för laget, som man en gång i tiden brukade göra, när man kan glida undan med hänvisning till den egna förträfflighetens avgörande betydelse för framtida framgångar?

Aaron Ramsey har alla förutsättningar att bli en oerhört bra fotbollsspelare, men han riskerar i nuläget att fastna i myten om sin egen enorma kompetens. Som så många andra före honom riskerar han att kvävas av alla superlativ han curlats med under årens lopp och han riskerar att bli en av alla dessa tomtebloss som brann så starkt en säsong men slocknande i en gråraspig krökning av kylnande förstelning. Ramsey riskerar att falla offer för sina egna val vilka, allt för ofta nu för tiden, ter sig vara grundade i sitt eget bästa istället för, som det en gång var även för honom, i vad som är bäst för laget.

Ramsey har alltid varit bäst i rollen bakom den offensive mittfältaren, i rollen som länk mellan anfall och försvar och i rollen som hårt arbetande kämpe mellan de två straffområdena. När han håller sig till den uppgiften är han ofta fantastisk, men när han ger sig iväg på hipsterliga irrfärder av att förverkliga sig själv, att uttrycka och kommunicera sin inre potential, då kör han fast i en övergäst smet av tvångsmässigt klacksparkande, av sk-tnödiga kortpassningar som ändå alltid slutar hos motståndare och av tagna skott där andra medspelare hade bättre läge.

Jag hoppas att Aaron Ramsey kan komma tillbaka till det han var förra säsongen då gjorde det hårda jobbet för laget och samtidigt belönades i form av både gjorda mål och assisterande till andras. Att han, som del i den 90-talistgeneration som så många sätter sitt hopp till, kan orka stå emot den inombordsliga strävan till självförverkligande och av poängfiskande. Jag hoppas, jag vill tro och jag hoppas ännu mer att han skall kunna göra det. Att han skall kunna bli den spelmässiga motor, den temposättare och den dynamo han har potential att vara. Att han skall kunna välja sina lägen samtidigt som han också väljer sina strider. På samma sätt som den unge gubbkepsprydde mannen med stilig vaxad mustasch, som just gick förbi mig med raska steg, ironiskt nynnade ”It’s not unusual…”

Kommentarer

Bild för Martin Palmér

"Varför hålla sin kant, om man blivit utsedd till högerytter, när man kan söka strålkastarljuset i banans mitt?"

Relfekterat över att det kanske är precis vad han blivit beordrad att göra? Att det är därför som Wenger valt att använda honom på kanten mot tex. Chelsea och Liverpool. För att få in en extra spelare centralt när det behövs. Det är något Wenger ofta gör.

Sen får jag nog ifrågasätta timingen på en sågning när han var en av de bättre spelarna igår

Bild för Woody

Ramsey är ojämn och har så varit under hela sin karriär. Absolut måste han ihop med mentorer hitta den raka enkla vägen. Den vägen gjorde att han för ett år sedan höll absolut världsklass. Ofta duggar felbesluten tätt. Han överarbetar istället för att släppa rätt osv osv. Den korrekt spelande Ramsey är i alla lägen en oerhörd tillgång men det gäller att hitta dit och bibehålla det korrekta tänket. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Martin Palmér// Du är la för go du, Martin. Det är så härligt, när du kommer in och kommenterar bloggen, att du alltid har stridsyxan i högsta hugg och, avsiktligt eller ej, inte bara gör det med hög svansföring utan dessutom, varenda gång tror jag, gör det i en tämligen otrevlig ton. Du svingar vilt åt alla håll och kanter och är inte rädd att såga längs med fotknölarna. Eller så är det bara jag…

Oavsett, så ja, det kan absolut vara så att Ramseys kantövergivande, precis som Welbecks, är på Wengers inrådan, det har slagit mig. Men jag sträckte mig till att ta med det exemplet för att det passade textens syfte och endast är ett av många exempel på vad jag ville få fram. Rätt eller fel, tja… Det fanns några andra exempel för dig att välja, men du valde uppenbarligen att bortse från dessa andra.

Sedan över till din åsikt om timing. Du märkte kanske att jag inte inte skriver någonting om hans insats i går, eller hur? Fast å andra sidan, du som brukar ge uttryck för en vilja styrka dina argument med statistik får det väl lite tufft när Ramsey, enligt whoscored?, tillsammans med Giroud, faktiskt var sämst i laget igår. Eller skall vi inte tala om statistik längre?

Woody// Håller helt med dig, här. En Ramsey med rätt inställning är en oerhört nyttig spelare för Arsenal. Rätt placerad och rätt instruerad kan han bli fantastisk och bland annat är det detta som gör mig lite vankelmodig. För han var jättebra förra säsongen och han har så många gånger visat så mycket talang, och ändå ser det ut som det gör. Han behöver, som du är inne på, hitta eller få hjälp att hitta det rätta tänket.

Bild för Pelle

Du skriver faktiskt om hur fel Ramsey väljer att göra allt, det är väl ändå en sågning? Jag anser mig försöka hålla en trevlig o saklig ton så jag kritiserar inte ditt inlägg, bara ger min syn på hur jag tolkar inlägget, kritiskt eller berömmande...

sen har du nästan alltid en så poetisk ådra att även om jag inte alltid håller med dig insak så uppskattar jag att läsa dina alster och menar fortfarande att du borde ge dig på att skriva en bok.

kram och välbefinnande. ;)

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Fredde

Ramsey har ju varit bra sista tiden, att skriva det här just nu känns lite missriktat. Och som ytter så har man mer offensiva än deffensive uppgifter. Speciellt mot Chelsea som inte har mer ambition att anfalla än att rensa långt och hoppas på att Oscar ska hinna upp bollarna. Visst är han som bäst bredvid en deffensiv mittfältare där han får starta anfall och springa tills han storknar. Men när Wengér spelar Ramsey på en kant så är ju inte planen att ha en kille som slickar kanten, utmanar sin gubbe och kommer med hinkvis med inspel. Då hade han valt Walcott eller Welbeck som har mer styrkor i det spelet.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Pelle// Tja, sågning eller inte. För mig känns det begreppet på tok för mycket svart/vitt, men det kanske det inte gör för andra så, tja då sågar jag väl då! Och ja, vi har ju haft våra battlingar du och jag, Pelle, och vi står inte sällan på olika sidor av skiljelinjen, men jag upplever verkligen att vi kan ha det utan att det blir personligt eller förlorar fokus ute i pajkastningshörnet. Jag tycker det är oerhört levande att vi arsenalister kan tycka så olika, diskutera med varandra och inte behöver tycka samma i allt. Oerhört uppfriskande. På återseende! Och tack för... berömmet? :-)

Freddee// Här tycker vi olika du och jag. För jag tycker inte han var bra igår och jag tycker inte han varit speciellt bra den senaste tiden. Självklart kan det ha att göra med att ha placeras fel, ute på högerkanten, men jag tycker att han överlag, även när han placerats centralt, i år inte spelat för lagets bästa. Att han tagit en massa felbeslut vilka, enligt min, känns som att han efter den lyckade fjolårssäsongen vuxit sig för stor för att underkasta sig lagets bästa. Och därav referensen till hipstern, både den utseendemässiga och den rörande andemeningen (man får ju inte skriva "ideologi" eller "subgruppstillhörighet" när det gäller hipstern, har jag fått höra!).

Bild för Adamberg

D&M Jag vill berömma dig för dina inlägg, högkvalitativa kåserier och analyser på hög journalistisk nivå. Du börjar alltid i en helt annan ände och man undrar ofta hur det ska landa i det aktuella Arsenal. Men du får alltid ihop det.

Ramsey- håller med om att det är mycket ego där. Welbeck är inte individualistisl på det negativa sättet, men varje gång han har en riktig vass chans går jag och fixar kaffe eftersom det är självklart att det inte blir mål

Adam

Bild för Davidsson och Mannen

Platini// Tackar, tackar. Man gör ju bara så gott man kan. Knåpar lite här, slänger ihop en lång mening med många kommateringar där och så vips så blir det blogg av det hela. :-) Och ja, vi är överens om Ramsey och ja, jag känner att Welbeck har mycket kvar att bevisa. Vilket läge han hade igår, suck.

Bild för Fredde

Han har ju plockat en del poäng i form av assister och så. Och i början av säsongen så spelade han mycket för sig själv innan han blev skadad. Efter skadan så behövde han få upp flåset och passningsspelet igen, det tog ett tag men nu tycker jag han är bra. Inte så bra som han var förra året men endå bra. Det är som med hela laget nu, man tar ytterst få felbeslut men man bryter inte mönstret eller tar så mycket risker överlag i offensiven. Mot lag som ställer upp med Chelseas spelidé med den kompetensen räcker det inte till, man måste chansa och ta risker.

Det som hade behövts är en Ramsey som spelat i mitten och gått i djupet och rört om i Chelseas mittförsvar. Cazorla gjorde det för lite, när han väl gjorde det så blev Cahill tvungen att visa att dom har 3 riktigt bra målvakter i Chelseas trupp. Och när man är inne på Cazorla så blev det igår alldeles för plåtrigt med både Özil och Cazorla. Özil var dock den som styrde anfallsspelet, han behöver dock mer djupledslöpningar från alla positioner. Cazorla bidrar inte med dom och Ramsey gör det inte från en kantposition.

Jag tycker att våra yttrar ska vara yttrar som slår sin motståndare 1mot1 och skjuter in bollen i straffområdet. Det är inte Ramseys styrkor men jag tycker endå han har gjort det bra utifrån rollen han har fått på kanten.

You win some, you draw some

Bild för zimzon

Bra skit som vanligt. Och Ramsey då? Ja han är frustrerande att följa, likt Özil. Ena sekunden briljant för att i nästa stund framstå som naiv och korkad. Dock vinner Ramsey mkt på att han iaf kör, han springer sina metrar och några till för att han vet att de är det enda sättet att få de att lossna. Tror inte han kommer komma uppe i den där enorma nivån igen, men kommer han upp i 90% så kommer vi iaf ha en massa nytta av honom.

Twitter: @zimzon80

Bild för Magnus Barkestam

Dålig på att lämna kommentarer men som alltid skön och korrekt läsning i mina ögon.
Befogad kritik gentemot Ramsey då det händer för lite offensivt med alltför många felbeslut och alldeles för naiv och funskande i den defensiva delen av spelet.

Då jag i regel tycker att Ramsey har en tendens att hyllas rejält och överskattas i de egna kretsarna, om än han absolut har en hel del goda kvalitéer, är det alltför sällan jag med mina amatörmässiga analyser anser att han visar att han är en mittfältare och ledare för Arsenal som ska vara med och leda oss i framtiden. Kanske hårt med tanke på hans fjolårssäsong men betydligt fler svaga säsonger och insatser än riktigt bra och rädd att det är lätt att fastna vid de glimtande stunderna han bjöd på ifjol.

Har i dagsläget svårt att se honom som mer än truppspelare i dagens och framtidens trupp.

 

 

 

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Håller med dig i mycket och trots att han plockar poäng (för laget) så tycker jag, liksom du, att han spelar för mycket för sig själv och för sina egna visioner. Sedan skrev jag texten inte bara utifrån chelseamatchen, vilken som du är inne på ställde helt andra krav på vår defensiv än motståndet brukar ställa, utan främst utifrån Ramseys spel hela denna säsong.  I början av säsongen när vi spelade 4-1-4-1 med Arteta eller Flamini som balansspelare tyckte jag att Ramsey kom för högt upp i banan, som en nr 10 där han aldrig varit bra i Arsenal, i nuläget är det samma problem och han får inte den påfyllande funktion som han hade förra säsongen, som Cazorla brukar ha men som egentligen ingen tog i söndags.

Sedan tycker även jag att vi skall ha yttrar som ”är yttrar” vilket vi hade med Sanchez och Oxlade-Chamberlain men inte har med killar som Ramsey eller Welbeck till höger. Ingen av dem tar bredden utan båda vandrar in och kluddar ihop det i mitten. Inget bra tycker jag.

zimzon// Tackar så mycket! Och ja, Ramsey är frustrerande att följa, speciellt med fjolårssäsongen i åtanke. Man vet att han har det i sig och han glimtar, som du är inne på, till ibland men framstår ja… som naiv och lite korkad i nästa. Jag tror också att vi kan ha en massa nytta av honom, men jag vill ha mer av honom. Jag vill att han lägger av med sitt självförverkligende, åter anlägger rugbynörd-från-regnriket-utseendet och åter börjar jobba för laget. Då blir han grym.

Barken// Kul med ny kommentator, välkommen och tack för feedbacken! Och ja, vi är rörande överens om offensiva felbeslut och naivt fuskande med det defensiva. Och kanske har du en poäng i att Ramsey, efter åren av nedklankande, lätt överskattas av oss, vem vet, kanske är det säsongen 13/14 som både gör att vissa (exempelvis jag) ställer högre krav på honom medan andra överskattar honom? Även jag ser, så länge Cazorla fortsätter att leverera bredvid/snett framför Coquelin, Ramsey som en trupp-spelare och inte som den härförare han har potential att bli.

Bild för Jonas Eriksson

Har alltid tyckt att Ramsey är en slarv Pelle som ofta kladdar bort bollen och sätter sina lagkamrater i dåliga sitsar. Men han har ju även gjort bra matcher så man har ju sett vad som finns där ibland. Men som sagt, det är för sällan. och inte var han bra mot Chelsea heller enligt mig. Även om det finns andra som tycker annat. Men det är för jävla härligt med Arsenal och att alla ser fotboll på olika sätt och vis. Även fast man själv alltid tycker att man har rätt. :-)

Och tack för underhållningen, gillar dina blogginlägg skarpt. Är lite för sällan bara. :)

 

Bild för Davidsson och Mannen

jonas eriksson// Alltså... Ramsey har så mycket potential i sig, men som du är inne på så kladdar han för mycket, dessa klackar vilka kan vara underbara att se på men i 75 % av fallen gör mer skada än nytta och detta med att han snarare gör sämre än förbättrar sina medspelare. Med fjolårssäsongen i åtanke borde han vara så oändligt mycket bättre än det vi fått se i år och jag undrar lite om det är i huvudet det sitter, i hans tänk som blivit lite för mycket han själv och för lite laget? Eller så var fjolårssäsongen bara ett undantag?

Sedan är det ju lite si och så med att endast titta på statistiken, men som jag nämnde i svaret till Martin Palmér så var Ramsey, tillsammans med Giroud, sämst av alla Arsenalspelare i söndags.

Tack för berömmet om mitt bloggande. Och ja, tyvärr har jag ju, på grund av familj och jobb, blivit tvungen att dra ned på bloggandet, jag hade hoppats att de andra skulle hålla högre tempo och att mina bloggtexter mer kunde fungera som små instick bakom en kompakt backlinje. Typ. Men tack för berömmet!

Bild för Woody

Är bara att hålla med sir DM samt sir Eriksson. Handlar om ren och skär kunskap om fotboll. Vill egentligen inte racka ned på skribenter här men när bloggare MP kallar denna bloggskrift för feltajmad blir jag fundersam. Däremot var dennes märkliga rader om Coquelin  tyvärr pinsamt feltajmade och nästan humoristiska i förhållande till verkligheten. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Woody, Woody, Woody... Jag inser att du bara skojar lite med mig, att du bara är en skön snubbe som gillar att snacka lite. Men när du skriver "sir DM" (eg. D&M om jag får be...) så blir jag bara varm och go i hela magtrakten. Jag vet att du bara skriver på skoj, men ändå. Underbart. Och även om det kanske inte vara menat att betyda så mycket, tack!

Sedan över till ditt andra ämne. Jag tycker det är viktigt att vi alla här inne, oavsett om vi håller med eller tycker emot, håller en god stämning och dialog. Oavsett om man själv skriver blogg eller kommenterar. För lika mycket som det är jag som skriver texterna, så lever bloggen tack vara kommentarerna och kommentatorerna. Utan dessa dör bloggen och då är det härligt att diskussionsklimatet här inne, för det mesta, är gott. Du, och många andra med dig, håller alltid en bra nivå och en god stämning och det är jag oerhört tacksam över. Rock on!

Bild för Byarum

Vill verkligen understryka det sista du skriver, dvs hur vi väljer att vara mot varandra. Vi kan diskutera, men ska vara respektfulla mot varandra. Man ska få positiv energi i diskussionerna och tycka att det är kul att delta. Den som har lust att sänka någon och dennes åsikter, får välja AB:s kommentarsfält eller liknande. Här ska det kännas som om man är bland vänner och vänner tycker ibland lika och ibland olika, men behandlar varandra alltid med respekt.

För övrigt tycket jag att du Davidsson är en ren fröjd att läsa, men förstår inte varför du inte svarat på mitt mail ang tröja,,, Kommer du ihåg?

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Vi är helt överens här, angående tonen mot varandra. Vi är ju alla arsenalister och skall, precis som du är inne på, kunna diskutera respekfullt. Håller helt med!

Tack för berömmet, men jag måste missat ditt mejl, skall genast in i D&M-boxen.

Bild för Thomas

Som sagt tidigare, jag håller inte alltid med dig men det är alltid ett stort nöje att läsa det du skriver! Börja skriv (parallellt)om fotboll i en etablerad tidning , jag tror du får ännu fler läsare som får nöjet att läsa det du skriver och uppskatta ditt språkbruk! Som jag har sagt tidigare är det du och Johan Hakelius som är mina favoritkolumnister!