Medlemmar: 3615 st.
Visa menyn

Wilshere: The Comeback

Davidsson och Mannen
mån 11 maj 2015 kl 11:54

Om du har läst Davidsson & Mannenbloggen tidigare så vet du att Herr D&M, dvs jag, är en man som är uppvuxen på brittisk heavy metal spetsad med amerikans thrash. Som i mer eller mindre vuxen ålder breddade mig i brittisk syntmusik från 80- och 90-talet, storvulen stadiumindie från samma örike och sedan även med farmarmusik med rötterna i den amerikanska södern. Jag är en produkt av tesen ”en bra låt är en bra låt oavsett genre”, vilket lika mycket har berikat mina musikaliska uppleveler som trasslat till det socialt då en viss sorts person, som föredrar en viss sorts musik, förväntas se ut på ett visst sätt och absolut inte förväntas vara kapabel konsumera annan musik än den ursprungliga.

Men det är vad jag är och det är den jag kommit att bli. Jag är i dag en ganska öppen, icke dömande och icke kategoriserande person vilket, förhoppningsvis, gäller både musik, sport och människor i allmänhet. Ni vet ju att även jag har fläckar, att även jag har fotbollslag som jag bara inte tål och att även jag kan vara hur dömande som helt när det kommer till några av den moderna toppfotbollens stinkande avarter och extrementer. Men vissa ting kan även sätta mig i ambivalensens flagnande förmak, såväl musikaliskt som fotbollsmässigt, såväl i dag som under min uppväxt och en av de sistnämnda är det paradoxalt väna popbandet Prefab Sprout från Englands hårda nordöstra hörn. Prefab Sprouts väna, välspelade och strömlinjeformade popmusik retade närmast gallfeber på den då oerhört distade tonårige varianten av bloggskrivaren, dvs. jag, när den tre år äldre storasystern tog ett djärvt musikaliskt kliv från Michael Jackson till slick smartnesspop för universitetsstuderande.

Gruppen hade byggt på framgången från ”Steve McQueen” med hittklättrande succéer på ”From Langley Park to Memphis” vilka i sin tur skulle följas upp och ”Jordan: The Comeback” blev gruppens svar på populärmusiksvärldens ställda frågor. Och när min syster försökta pracka på mig denna tillrättalagda, fläckfria och med öppna majackord avrundade variant, så befriad från ilska, agiterande och tonårsuppror, gav jag henne det musikaliska fingret med en bestämdhet som bara en allvetande högadolescent kan ge. Jag gav hennes generositet den kallaste av händer och avfärdade gruppen som en produkt från det musikalsiska helvetet, eller i varje fall från fel musikaliska helvette. Men idag är jag inte längre så säker, idag kan jag inte med samma bestämdhet kategorisera gruppens låtskatt som skräp och jag kan idag inte helt avfärda låtar som ”Looking For Atlantis”, ”We Let The Stars Go” eller titelspåret ”Jordan: The Comeback” som ren och skär dynga.

Och ungefär som det idag är med ”Jordan: The Comeback” är det med Wilshere: The Comeback. Eller kanske precis samma, fast tvärtom. För när Jack Wilshere kom fram i seniorlagsljuset var jag ganska tidigt oerhört kategorisk och slog nästan direkt fast att detta var Arsenals näste storspelare, näste härförare och näste lagkapten. Det fanns ingen hejd på hur mycket framtidshopp jag fyllde min bild av den då tonårige Wilshere med. Han var (är) sprungen ur den egna akademin, engelsman i relation till det då franska eller afrikanska Arsenal vi anklagades för att vara och han visade en never say die-attityd som inte bara tilltalade mig oerhört utan också gav mig känslor som jag inte känt sedan Keowns, Adams och Romford Pelés dagar.

Som han dansade in mot Hull, så skall det både låta och se ut. Bild: Bildbyrån.

Wilshere slog igenom med dunder och med brak. Han hade flyttats in från den högerytterposition han innehaft under åren i pojk-, junior- och reservlag, blev av Wenger omtalade som en blivande nr 10 a la Bergkamp men placerades framför Song och bakom den dåvarande nr 10, Cesc Fabregas. Och han var lysande, han var kraft och teknik i ett och samma paket och han spelade ungefär tusen matcher på ett och ett halvt år. Sedan gick han sönder och in i väggen. Fysiskt och säkerligen även mentalt, även om vi om vi bara kan spekulera kring hur hans psyke formats av denna närmast Jacksonskt påtvingade mognadsprocess. Bilder i skvallerpress och nästan osmart framträdande på fotbollsplanen har skvallrat om att han har en del mognad att återta. Han har kamikazekastat sig in i dueller, utsatt sig för ofantligt mycket onödigt övervåld och utvecklat en tämligen oskön ovana att befinna sig på gräsmattan klagandes över smärta eller domares oförmåga att se motståndarnas oförätter.

Men nu kan han vara tillbaka, nu kan vi stå inför hans comeback och nu kanske han har fått/tagit sig tid att få den mognad han inte hann få när han gick från spätt sjuttonårigt framtidshopp till en av få uppstagare i ett då synnerligen svajande Arsenal. Nu kanske vi kan se den riktige Wilshere stiga fram, han som kanske kan vara i varje fall något av allt de vi önskade av honom och den Wilshere som kan lyfta upp och bära de storvulna engelska mantlar som kastats från herrar Lampards och Gerrards axlar. Jag är inte säker, jag är fortarande lite kluven och ambivalent, precis som jag är i relation till ”Jordan: The Comeback”, man jag bär ett hopp och, vad jag tror, förväntningar som vilar på realismens valar snarare än desperationens drömmande suktande.

För Arsenal står idag inte och faller med Jack Wilshere, han behöver inte bära laget och klubben på sina axlar och vi är inte så desperat beroende av symboliska plustecken som vi då var när vi gick med kvalitativa minus transferfönster efter transferfönster. Vi har idag faktiskt några riktiga väldsstjärnor i laget, vi har en backlinje vi tror på och ett centralt mittfält som både visat sig kunna staga upp och grundlägga ett försvarsspel men också omsätta bollerövringar i progressivt skapande. Vi har såväl andraplats i ligan som ännu en FA-cupseger i egna händer och truppen har på många positioner både djup och spets som den trupp som Wilshere kom fram i helt saknade. Om vi bortser från några frågetecken som skall rätas ut under sommarens transferfönster så återfinns nästan bara de frågetecken som lindas runt just Wilshere. Hur bra kommer han vara? Vågar vi lita på att vi faktiskt skall kunna använda honom, vecka efter vecka, nu? Men framför allt, på vilken plats på planen skall vi sätta in honom?

I min värld är dörren till hans tidigare innehavda kontor stängd och tillbommad. För han är inte defensivt bättre än Coquelin och inte mer kreativ än Cazorla. Däremot finns en plats som tämligen skriker efter uppmärksamhet och det är en plats som varit styvmoderligt behandlad ända sedan Fredrik Ljungberg stämplade ut för gott. Eboué, Bendtner, Diaby och nu på senare tid även Danny Welbeck och Aaron Ramsey. Den sistnämnde har förvisso gjort både mål och assisterande passningar och på många sätt visat gryende form och vilja att, även han, göra comeback fast då till form som matchar hans fjolårssäsong. Men det är ändå på denna position, som just högerytter jag vill att Wilshere skall spela. Som han gjorde som pojk-, junior- och reservlagsspelare, när han med kraft och teknisk precision bröt in från kanten, där han dansade in med sin underbara vänsterfot rättvänd inåt banan, antingen för att söka skott eller för att slå magiska passningar. På en position där han kan skydda den offensiva högerback som behöver understöd, där han kan omvandla spelbredd som en högerfotad spelare har svårt för och där kan han få lite mer tid och ytor än han fått i den ofta överbefolkade centrala delen av planen. Som en relevant matchning av den box-to-box-variant av vänsterytter som Sanchez visat sig vara, som ännu ett hot för försvarare att behöva förhålla sig till och som potentiell platsbytare till såväl Cazorla som Özil i spelet med bollen. Från den utgångspositionen vill jag på högsta volym och utan ambivalens njuta av honom, Jack Wilshere. I Wilshere: The Comeback.

Kommentarer

Bild för Woody

Försökte gillar Prefab Sprout, det var knepigt både då och nu. Go-Betweens var liksom bättre på allt och då i synnerhet på låtskrivande. Om man nu ska ta fram ett band som ligger åt det mjuka hållet. Vad gäller young Jack så är jag tokförbannad på honom. Han har inte utvecklats ett dugg. Sistatouchen och besluten är klart outvecklade. Han har bra driv med bollen men gör sällan något bra av detta utan överarbetar och krånglar till sakernas tillstånd. Älskar citatet om Liam Brady "He works out all the alternatives and play the best ball nine times out of ten". Idag har Jack korta snabba ben, en god känsla i vänstern etc men mycket mer måste till om han inte ska bli en bortslösad talang. Rock on !

Bild för Kaj Poikela

Jag gillar Prefab Sprout. Och jag tycker att Paddy McAloon under lång tid var en suverän låtskrivare (och ett suveränt namn). 

Wilshere. Har nog sett honom som en spelare att ta över efter Cazorla, men med tanke på Wengers uttalanden på senare tid så är han nog tänkt på en position högre upp på planen. Varför inte på högerkanten? Det känns ändå som att förr eller senare kommer saker och ting att falla på plats för honom. Att han hittar det som "klickar". 
Väldigt bra inhopp senast.  

Bild för Sral

Ja, kan också tycka att han fungerar bra som högerytter. I alla fall när det är den där "avancerade"/Wengerska(?) typen av ytter som du rabblar upp andra exempel på. Sedan kan han också spela på Cazorlas position om spanjacken Gud förbjude skulle lämna, eller med tanke på att även han behöver avlastas ibland. Som det är nu är han inte vår härförare eller given i en startelva, men visst kan vi ha stor glädje och nytta av honom på planen. Sen känns det extra gött att ha en och annan Arsenal-produkt i laget trots allt.

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Jag måste erkänna att jag inte bara sade tack men nej tack till Prefab Sprout då, utan även nobbade Go-Betweens och ej heller återupptagit relationen till de sistnämnda, varför jag inte har någon som helst aning om hur de låter. Sedan över till din känsla inför Young Jack, vilken jag kanske inte delar men ändå har full förståelse för. För jag kan också känna att han ofta gör (gjorde?) det så svårt för sig, när han brötade rakt in i motståndarhögen och antingen fick frispark, låg och bönade om frispark/upprättelse eller drog på sig en massa tröstlösa skador. Att han, som du också är inne på, behöver träna upp sin förmåga att göra rätt val, att optimera sin inneboende fotbollskompetens och att välja det enkla alternativet framför det avancerade. Detta kan komma med mental mognad men borde också kunna påskyndas av en insiktsfull tränare, såsom exempelvis Wenger. Tror du vi har det scenariot framför oss?

A-C// Underbart namn, eller hur! Den position som Cazorla har nu är väl egentligen att anse som skräddarsydd för Wilshere? Men där går nog ändå Ramsey före, eller? Och att Wengers tämligen misslyckade försök att spela 4-1-4-1 a la Tyskland var ett enda stort projekt för att få in både Ramsey och Wilshere i startelvan, men bara gick den (förvisso med Arteta och inte Coquelin som ankare)? Jag tror att Wilshere, i nuläget, skulle må bra av att lämna det ständiga och så oerhört kostsamma mittcirkelsstångandet för lite mer yta längs med sidlinjen för att senare, längre upp i banan, kunna bryta in som jag nämnde i texten. Så ja, varför inte högerkanten?

Sral// Ja, som jag skrev i svaret till A-C så är nog Cazorlas nuvarande position även Wilsheres egentliga. Men som jag också skrev till A-C så tror jag den kostar honom oerhört mycket mer än den smakar oss. Och där tror jag nog att Ramsey a la fjolårssäsongen bör väljas, om Cazorla skall vilas (för nej, lämna skall han inte!). För med de högeryttrar vi har rullat runt på de senare åren, bortsett från Walcott som i perioder varit väldigt nyttig och funktionell om än ojämn, så framstår Wilshere som ett attraktivt val. Och så är han ju son till en Arsenalmoder och har klubben i sig sedan modersmjölken.

Bild för Sral

Ja, jag kan också tycka att han skulle passa bra i Ramsey-rollen till höger. Jag menar bara att Wilshere kan användas såväl till höger som på Santis position.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Slarvigt av mig att skriva som jag gjorde, utan att referera till vad du skrev i din kommentars första mening. My bad.

Bild för Sral

Slarvigt av mig att skriva samma sak igen, å andra sidan. Och jag gillar din idé. :-)

Bild för Pelle

Du undrade över Sporting o Monacos bestraffning av FFP, läs på http://www.uefa.org/protecting-the-game/club-licensing-and-financial-fai...

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Härligt att föra en dialog med dig!

Pelle// Stort tack för infolänken. Bra att veta utifrån att både Sporting och Monaco har spelare som vi kanske skulle kunna ha nytta av. Deras missköttta finanser -vårt bröd (nåja).

Bild för Sral

Tack detsamma! Vet att det kan bli lite upprepningar ibland, men det har blivit en del hyfsat intensiva diskussioner på sina ställen. Ska för övrigt bli spännande att se om Jack får starta idag!

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Och där såg vi att Wilshere börjar på bänken även denna match. Jag hade gärna sett honom starta men begriper om Wener inte känner att han, i detta ganska luna matchandet, behöver rotera mera/alls. Hoppas på bra inhopp!

Vidare är det för mig en stor lättnad att nivån här inne, i de absolut flesta fallen, hålls på en respektfull nivå. Jag har aldrig begipit varför man skall låta bli att försöka mötas, avsiktligen väljer att tolka andras åsikter motsatta sina egna eller generellt uppträda otrevligt mot andra arsenalister. Jag är glad att denna blogg läses av så respektfulla människor.

Bild för Jonas Eriksson

Fattar inte heller varför man inte bara kan ta att alla har olika åsikter och att det är ok med det. 

Men tack igen för ett schysst blogg inlägg. nu kan man sluta ögonen och somna och glömma bort att vi precis torskat mot swansea för andra gången denna säsong. 

 

Bild för Sral

Och jag gillar att dina blogginlägg har en personlig touch och alltid får en att tänka lite vidare. Ja, det är väl egentligen inget fel någonstans att fortsätta med samma startelva, är väl mest att jag är lite orolig för att Ramsey ska gå sönder nu. Fast å andra sidan...det är man ju alltid. ;-)

Bild för Woody

Sir DM ! Jag hoppas självfallet att vi får utveckling på Jack och är det någon som kan styra honom framåt så är det Wenger. Skadorna har så klart påverkat karriären men idag står han och svajjar. Där måste till ett eller två steg till för att han ska bli faktiskt den världstjärna han har potential att bli. Ytterst spännande att se vad som händer. Jack är Arsenal och det som är stoltheten med klubben. A real Arsenalman. Att se honom fnaska hos Mansour skulle framkalla halsbränna och förstoppning. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

jonas eriksson// Ja, just den undran bär även jag på. Att allt måste bli polimik, svartvitt kastande av bevis på varandra, länkar som förklarar varför just jag har rätt och att du har fel så in i bänken. Typ. Onödigt och så oerhört trisst. Men tack för berömmet, det värmde gott!

Sral// Tackar! Och Ramsey... denna oerhört talangfulla spelare. Vad höll han på med igår? Att en spelare som, av fjolårssäsongen har så mycket i sig, får ut så lite. Märkligt.

Woody// Sir... Hehehe, ja jag har så svårt att inte gilla den. Det säger bara smack i magen så känns dagen, trots gårdagskvällens sk-tmatch, helt okej. Sedan håller jag med dig i allt du skriver om den unge Jack. Han skall stanna hos oss och han skall vägledas att spela det enkla spelet, det lekfulla och det vägvinnande. Som han gjorde innan han skulle bli vuxen, lägga på sig massa muskler och bära Arsenal på sina axlar. Då kan han bli någonting riktigt stort. Fast han har en bit kvar.

Bild för Sral

Ja, det är frustrerande. Tyckte det hade lossnat ordentligt för honom på sistone. Men...bara att bryta ihop och komma igen.

Bild för Byarum

Du borde kolla din mail Davidsson,,, Bara ett litet tips,,

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Oerhört frustrerande. Och här vacklar jag: Skall han matchas hårt för att kunna spela sig i form eller skall han petas till förmån för andra och få känna att hans plats inte är given och att han därför måste jobba mer och tänka mer för lagets bästa?

Byarum// Det ser jag verkligen fram emot att göra! Men det är inte så att vår korrespondens, den gällande andra- och tredjeplatsen, som kidsen säger, har jinxat läget? Eller gällde vår "deal" även tagen fjärdeplats? :-)

Bild för Byarum

Dealen gäller plats 2-4,,,,

Bosse

Bild för Sral

Det är väl först när vi har Jack (i gott slag) eller Oxen som vi ens kan fundera på att låta Ramsey vinna tillbaka en plats. Samtidigt funkade det ju med Cazorla att spela sig i form, och jag tycker ändå Ramsey har varit mer bra än dålig på sistone. Förra matchen var han bra, t ex, men frågan är om han var helt kry? Var det inte 50-50 om han kunde spela? Sen tror jag att det var mer en kollektiv grej, kanske hade spelarna tappat någon procent eller så av kämpaglöd, att man trodde att det skulle lösa sig?

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum// Jag fann ingenting i boxen från dig. Har du mejlat rätt D&M? :-)

Sral// Precis. Vi har, i nuläget, inte så oerhört många alternativ på högerytterplatsen. Självklart har vi Walcott, men där verkar det vara någon frurra på tråden, AOC tycker jag -trots att han gör för få mål/assist- är oerhört lovande och Jack är alltid Jack. Och som jag var inne på i texten ovan, så ser jag högerytterplatsen som den optimala positionen för unge Wilshere. Och då vill jag helst peta Ramsey från dennes "felaktiga" position till förmån för Wilshere på sin, enligt mig, rätta.

Sedan är du också inne på en annan spännande grej. För vi är liksom, märkta av alla skadebekymmer, toknöjda över att kunna mönstra samma startelva i match efter match, men frågan är om det verkligen är så himla bra? För, som du nämner, de tappar kanske några procents skärpa och lite av kämpaglöden (om de känner sig givna) och vipps blir en tämligen säker hemmaseger 0-1 i baken. Jag tror på att trupprotation kan vara ett nyttigt redskap att använda, om man gör det varsamt och insiktsfullt, dvs. inte Benitez-style. Nu vill jag inte skriva mer om detta för då pajar jag nästa blogginlägg jag redan börjat fundera kring. CLIFFHANGER (igen)!

Bild för Byarum

Då testar jag en gång till...Finns bara en D&M...

Bosse

Bild för Sral

Haha! Och jag som redan väntar med spänning på vad du har att säga om målvakter. :-D

Det jag kan säga är väl att det också går att tänka som de var inne på i senaste avsnittet av Arsecast - hade vi förlorat matchen med några förändringar i startelvan hade vi ju sagt "men varför ändrade Wenger ett vinnande lag??!!", så det är svårt. Swansea, börjar inte de bli lite av ett bogey team för oss, för övrigt?

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum// Försöket framgångsrikt!

Bild för Fredde

Man vill ju så gärna se den spelaren som fullkomligt krossade Barcelonas mittfält när dom var som bäst (topp 4 mittfält genom tiderna!). Det han måste lära sig är att värdera situationer han ska gå in 100% i och när han inte ska göra det. Mot Hull så var det ett sådant fall där han lika gärna hade kunnat få fotleden helt söndertacklad. Hemma mot United var ett sådant fall där han fick den söndertacklad av McNair men det tycker jag var mer McNairs fel.

Tycker man kan dra parraleler till Müller i Bayern Munchen. Visade enormt mycket som väldigt ung på en stor scen och hade sen några sämre år i framförallt klubblaget innan han blommade ut på allvar förra säsongen. Han kan i likhet till Wilshere till spela i alla roller precis bakom anfallaren, Wilshere har mer styrka i sitt passningsspel än vad Müller har så han kan spela även bredvid en sittande mittfältare. Men han måste likt vad Müller redan gjort hitta en jämn och hög nivå där han är ett hot och äger sina ytor oavsett motstånd.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Ja du, visst är det till den Wilsheres prestation man längtar. Långt före allt självmorduppdragskastande rakt in i motståndarkroppar, långt före allt försvårades och långt före då han skulle göra allt så avancerat. Jag längtar till den rätte Wilshere kommer tillbaka och din referens till Müller är både hoppfull och träffsäker. Tack så mycket för den!