Medlemmar: 8698 st.
Visa menyn

Shoreline

Davidsson och Mannen
ons 16 mar 2016 kl 09:27

Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt hoppade på bandvagnen när den sattes i rullning någon gång under 90-talets gungande mitt. Jag kastade mig aldrig in i Magasinets svettdrypande väggar, jag hängde sparsamt på Kompaniet och jag mötte aldrig solnedgången på Frihamspiren i deras sällskap. Jag är först och främst Metal, men när jag under åren även jag, föll för indiepop så var det snarare för den mer skånska eller norrländska än göteborgska. Jag var mer This Perfect Day och Popsicle än Franke och Honey Is Cool, mer Loosegoats och Songs of Soil än Hästpojken och Bad Cash Quartet och mer Eggstone och The Wannadies än det i mångas ögon generationsavgörande indiepopbandet Broder Daniel. Ändå är det just ur en av Broder Daniels senare låtar jag tar avstamp inför dagens blogg. Ändå är det någonstans här jag vill börja och ändå är det just i den känsla de där och då beskrev, som jag finner mitt emotionella brunnslock.

För när jag, så här tusen år efter att det begav sig, lyssnar på låten ”Shoreline” från BD:s sista (?) skiva ”Cruel Town”, så finner jag så många trådar till mitt hjärtas bollklubb, The Arsenal från norra London. Eller kanske inte till själva klubben, men till mina band till den. Till hur min relation till klubben är under förändring, hur den ständigt prövas och hur jag, i min nuvarande känsla och i min nuvarande situation som fadern till en lika fotbollsintresserad som känslostyrd son, är på väg att glida ifrån klubben. Eller stötas bort ifrån den. Jag tänker för mig själv att detta bara är barnsligt, att det är löjligt självupptaget och att min överidentifikation med Arsenal är allt annat än värdigt en medelålders familjefader med fast jobb och kombi. Men jag kan ändå inte släppa parallellen, jag kan inte förkasta den helt och jag kan inte låta bli att låta Henrik Berggrens ord om Göteborg bli till mina om The Arsenal.

För visst är det så att klubben absolut inte har tagit någon ungdomstid eller uppväxt ifrån mig såsom Berggren beskrev att staden Göteborg hade gjort från honom. Min ungdom ägnade jag åt att spela i olika hårdrocks- och popband samt åt att knyta bestående eller tillfälliga kontaktytor med olika representanter för det motsatta könet. Jag hade inte alls tid att vara så snärjd vid Arsenal som jag är nu och då var klubben snarare ett rebellisk fulfinger i relation till etablissemanget, än något som kunde rasera min värld. Snarare någonting jag identifierade mig med, som jag kände jag hörde ihop med och någonting som var ungefär som jag, än något som svek mig.

Men när jag hör Sångare Berggren sjunga “For all my life I've been waiting for something lasting. You lose your hunger and you lose your way, you get confused and then you fade away” så är det precis som om han sjunger om mig och dagens Arsenal. Om mig och Wengers Arsenal. Men framför allt om mig och Kroenkes Arsenal. För jag har väntat så länge, jag har väntat i över tolv år på en ligaseger och samtidigt som jag väntar, hoppas och längtar så glider jag allt längre ifrån klubben för var dag som går. Eller, som jag var inne på tidigare, så är det kanske så att klubben glider längre och längre ifrån sådana som du och jag, för var dag som går.  "All the eyes turn hollow, from the work of sorrow”.


För allt i världen. Håll tyst. Håll tyst och konsumerar. Bild: ”miniquaustralia”, Pixabay.

Ägare Kroenke talade i veckan på någon sorts ekonomisk sportarbetarträff, där hans flytt av det amerikanska fotbollslaget Rams från St Louis till Los Angeles var i fokus och han lovprisades också utifrån den avsevärt större marknad som han givit laget (och sig själv) i och med flytten. Ägare Kroenke talade i förbifarten även om den europeiska fotbollen och han hade inte bara mage att positionera sig över, och som bättre än, oligarker och shejker, vilka han hävdade lättare riskerade att tröttna på sporten och därmed vara till fara för sina respektive klubbar. Han visade också upp den tämligen pinsamma bristen på insikt och kunskap när han, till synes helt utan koll på hur korkad han då framstod, hävdade att den europeiska fotbollen inte var någonting att ge sig in i om man var ute efter sportsligt framgång. Och detta i en kontext av den ekonomiska vinningen som incitament för att ge sig in i idrotten. ”You're standing on the paving by the office building. They've got so much to do, never time for you.”

Idrott som business, där den sportsliga framgången är helt underordnad den ekonomiska. Idrotten som business där Kroenke prisade Wenger för att denne var utbildad och kunnig inom ekonomi och därmed fortsatte att säkra utan att riskera inkomster till Kroenke själv och han gjorde det utan att över huvud taget nämna någon önskan eller några ambitioner om sportsliga framgångar eller segrar. Han talade om vikten av ett starkt varumärke och exemplifierade Arsenals starka varumärke genom att nämna någon diffus person som gillade varumärket så mycket att hen flög till London från Sydafrika lite titt som tätt, i helikopter, för att låta sig underhållas i köpcentret Emirates Stadium. Men om du förringar och förminskar fansen till inkomstbringande konsumenter så står snart endast konsumenterna kvar. Och när du låtit din produkt chansera och förfalla så att den inte längre är konkurrenskraftig, vad händer då med konsumenterna?

Om två månader är det tio år sedan Wengers senaste framgångsrika lagbygge nådde sin kulmen i och med den snöpliga förlusten i Champions Leaguefinalen på Le Park des Princes och om ytterligare några månader är det tio år sedan Emirates Stadium invigdes. Om sportsliga framgångar inte längre är det viktigaste för en klubbägare, vad har vi då kvar annat än inkomstbringande verksamhet och ett skinande skal? Och om ägaren i en handvändning viftar undan själva grundorsaken till fansens existens som fans, den sportsliga framgången, vad finns då för orsaker för dessa fantaster att fortsätta spendera sina slantar på klubben? “We are shadows, oh we're shadows, just shadows in the alley. I've got nothing, nothing to wait for. Where is life in this town. Where is life in this town?”

Vad finns det för skäl att stå kvar och att knyta banden än hårdare till en klubb vars ägare så uppenbart avvisar din önskan om sportslig framgång, och därmed även dig som följare, och som anser sig så untouchable att han inte ens behöver anstränga sig om att låtsas att din önskan om sportslig framgång spelar roll? Om vi inget vinner och inte ens har som ambition att vinna, vad finns då kvar under den vackra ytan av strömlinjeformer, linnedukar och en halv flaska vin per betalande gäst på Club Level? Annat än dovt surrande rulltrappor och välfungerande wifi, annat än incheckning på Facebook, hashtag Emirates på Twitter och influgna turister med ymnig semesterkassor att spendera ned i ägarens fickor? Det är nu tolv år sedan vi senast vann ligan och i höst är det tio år sedan vi lämnade Highbury för Emirates Stadium. Tolv år utan ligaseger och tio år på Emirates. ”Every ever since I was eight or nine…”

Kommentarer

Bild för Sral

All heder åt att du använder dig av Broder Daniel den här gången och kul pop-referenser! :-)

Jag förstår vad du menar och kan se kopplingen i textraderna och din relation med Arsenal. Jag har också hoppats och drömt om en ligatitel, och det har funnits många tillfällen då vi har fått några slags falska förhoppningar, och det gör alltid lika förbannat ont. Sen tycker jag inte att en klubb BARA ska handla om att vinna titlar. Eller inte ens det. Först pratade vi om att vi inte vann några titlar, när vi sedan vann två i rad dög de plötsligt inte, utan nu var ligan det som räknades. Och lite så har jag tänkt också. Men jag tycker ändå att en klubb och att vara supporter till en klubb är mer än det. Det handlar självklart också om klubbens anda, tradition och identitet, och tycka vad man vill om den, men en identitet har vi.

Bild för George Adams

Det som finns kvar, är minnet av ex en i skottögonblicket, (i lervällingen utanför straffområdet på Rough End sidan), halkande Willie Young som med en vänster förpassar läderkulan i nät via stolpen, och vi på North Bank, bakom målet gick bananas i glädje!

Bild för Woody

Stor text åter sir DM. Var nog lite för gammal för att slå i backen av BD. Dock är det lysande och starkt uttrycksfull musik. Du väver in Arsenals öde på ett klockrent sätt. Funderar ofta på hur mycket i dagens västvärld som handlar om vinst och så kallat entreprenörskap. Välfärd såsom skola, sjukvård, allmänna kommunikationer ligger ute på marknaden. Några juveler trodde att det skulle bli bättre vilket det så klart icke blivit då vinsten är det centrala. De senaste åren ramlade så klart även min älskade fotboll in i skiten, money talks. Ägare, oljeshejker och fans moster kommer in och påverkar och tar bort charmen. Spelarna blir extremt överbetalda och avskärmade från verkligheten. Ofta gör väl pengarna att dessa efter karriären lyckas hålla de värsta demonerna borta, men många går under. PL är idag en tummelplats för dessa riskkapitalister utan känsla och kunskap för fotbollen. Får undantagslöst en sur uppstötning varje gång jag ser den där ryssen inzoomad på Stamford Bridge. Man följer ändå sitt Arsenal för att man stänger ute denna bistra verklighet. Läs gärna Magnus Hedmans omskakande bok om verkligheten för dagens divor. Satt tidigare idag och tänkte tillbaka. 1970 då jag var en ung spoling som höll på Wolves (Tack Charlie) så hölls en träningsturnering i närheten av där jag bor/bodde. Hull City i dåvarande div 2 medverkade. Terry Neill var spelande manager och Stuart Pearson senare i Man U fanns i laget. Dessa spelare sov i en skola på luftmadrasser och beblandade sig gladeligen med oss småungar. Fotboll ska vara idrott men idag har pengarna tagit över och gjort idrotten sekundär. Doping och jävelskap på flera fronter. Självklart var det bättre förr. Rundar av med att det sound Steve Jones gura gav Sex Pistols saknar motstycke ! Anna Ternheim gör för övrigt Shoreline rättvisa ! Rock on !

Bild för Elias Johansson

Fint skrivet där och BD-referensen är klockren, själv känner jag lite samma sak, har liksom tappat hungern och peppen när det kommer till Arsenal, apatin blev total efter den senaste förlusten mot ManU, det var verkligen en sorlig match att se, kanske mest för den totala brist på engagemang från spelarna enligt mig, det var håglöst och ja jobbigt att se, en förlust är jobbig men detta var något annat, nu vill jag mest att säsongen ska ta slut. Jag vill se något annat från Arsenal, något nytt, något bättre, i alla fall ett försök till förbättring. Frågan är om klubben Arsenal vill det eller är det bara pengar och profit som gäller?

Bild för Henrik Skog

Spela Shoreline

Always play for the name on the front of your shirt and people will remember name on the back

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Självklart handlar en klubb inte bara om att vinna. Hade det gjort det så hade Arsenal inte haft många följare kvar världen över. Det jag känner är främsta orsaken till det avståndet som växt mellan mig och klubben är denna ständiga acceptans för medelmåttligheten, denna brist på ambition och nu, slutligen även, en ägare som tar bladet från mun och berättar för oss sportsliga framgångar inte är viktigt för honom som ägare. Jag menar WTF?! Hade jag varit mer primitivt lagd hade jag –och alla andra fantaster- känt mig/oss pissad på. Hur i h-vette kan jag förväntas känna kärlek till något som avvisar mig och mina önskningar så brutalt?

 GA// Du har det med dig, jag hann (hade på den tiden inte råd att åka/lade mina pengar på annat) aldrig vara där, men jag förstår om det kändes mer hemma än dagens arena. Kanske av mer än en orsak…

Woody// Tack så mycket för den positiva responsen. Och ja du. Med risk för att komma ifrån ämnet Arsenal så lever vi alla i ett land där vår förre stadsminister tar emot över 150 000 kronor/månad i fallskärm och samtidigt drar in miljontals kronor till sitt eget företag, men låter bli att plocka ut vinst/lön då detta skulle gjort att han inte fått alla 150 000 kronorna/månaden från staten. Samma stat som han, år efter år, talat om INTE skall ge bidrag. Vi har fd utbildningsminister och fd utrikesminister som gör precis samma sak utan att skämmas och det verkar vara okej. Samtidigt bor jag själv i en av landets mest segregerade städer. Där vissa skolor inte ens har lärare, inte ens har skolmaterial och där de få vuxna som finns på plats endast har som uppgift att hålla olika gäng isär, att undvika konflikter och att överleva dagen. Samtidigt vill andra delar av vår stad bryta sig ur, då de anser att deras pengar inte skall finansiera andra områdens skola och vård. De rika förväntas inte längre hjälpa de fattiga, de starka förväntas inte längre hjälpa de svaga och där står Zvenne Banan och undrar över hur ett semifascistiskt parti som sverigedemokraterna kan växa sig stora. Eh… Sverige avspeglar Europa, Europa avspeglar världen. Den egna profiten är viktigare än den fungerande helheten.

Sporten fotboll och klubben Arsenal är även de en avspegling av världen idag. Vår ägare skiter i hur det går för oss rent sportsligt, så länge Wenger och hans mannar drar in cashen så är Kroenke nöjd. Arsenal var attraktivt endast för att vi hade en nybyggd arena, vilket Kroenke ser som hörnstenen i det sportsekonomiska profitmaskineriet. Så ja, ibland känner man sig inte riktigt hemma i Arsenal av idag. Där ekonomiska vinsten är helt överordnad eventuell sportslig. Så sk-t i troféer och sk-t i ligan, så länge vi får en biljett till kassakossan CL varje år så är allt frid och fröjd.

pumpum// Tack för de värmande orden om texten och referenserna. Och ja, man tappar hungern och peppen inför matcherna. Manu gjorde fruktansvärt ont, men jag tycker att 0-4-matchen mot Soton i vintras var brytpunkten. Där tappade vi säsongen, där rann energin ur spelarna och där spred sig denna ständiga oro som Arsenal aldrig verkar kunna göra sig av med under Wenger. Och Wenger är som sagt kvar så länge cashen dras in. Och ja, frågan kvarstår: Vad är det Arsenal som klubb vill? Segrar i CL och/eller ligan eller pengar och profit?

Skog// Det tycker jag verkligen. Varje gång.

Bild för Fredde

Den dagen elitklubbar inte vill utveckla både klubb och spelartrupp mer är det dags att lägga ner. Den som inte förstår att utveckling i klubben går i 95% av fallen hand i hand med framgång måste vara korkad. Det är så man får nya fans i övriga världen, det är så man höjer sponsorsavtalen. Puma ser också hellre att deras lag vinner titlar än att vara med och delta i olika turneringar.

Säga vad man vill om Glazers i United men det är inte dom som förstört möjligheterna för Furgesons efterträdare. Det har Woodward och tränarna skött utmärkt själva. Glazers har faktiskt låtit klubben spendera så stora pengar så att dom borde utmana på alla fronter.

You win some, you draw some

Bild för George Adams

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Jonas Eriksson

haha. När jag läste Shoreline så snöade jag in på att det var en gammal härlig Slayer låt. Så jag tänkte för mig själv att nu är den gode DM verkligen irreterad och kommer låta blodet flöda. Wenger ska halshuggas, spelarna ska sågas och styrelsen ska skjutas. ;)  Klart ganska onyanserat. Men ibland vandrar tankarna iväg. När jag senare längre ner på texten ser att det INTE alls handlar om Slayer utan om Broder Daniel så vart jag lite besviken, men efter ett tag släpper jag min blodiga tankte och kommer in i ett lite lugnare tänk. Bra text och man känner igen sig i en hel del. Och vad fan är det som håller kvar en? Ja det vete fan, men varje gång jag ser Arsenal på tv eller ser någon komma gående i en arsenal tröja så blir jag varm i hjärtat och jag söker mig dit. Mitt hjärta blir bara större och större och förlustera bara svider hårdare och hårdare. Sjukt hur det är. Men tack för en fin text, och slayer låten heter föresten BLOODLINE. Lite skillnad kanske :)

 

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Jag håller med dig. Den dagen elitklubbar inte går för seger är klubben död. Därför känns det så oerhört vidrigt när ägaren, i princip, tar bort klubbens viktigaste incitament, den sportsliga framgången. Och som du säger (och som jag även var inne på) så gjorde han ju bort sig big time, även i relation till sponsorer och andra intressenter. Pucko-ägare!

Vidare är parallellen till manu talande för som de gnäller och har gnällt på Glazers. På många sätt med all rätt, den familjen har lagt över sina skulder på klubben (vilket egentligen inte är deras utan det brittiska regelsystemets fel), men som du är inne på låter de inte den ekonomiska vinningen stå i motsatsförhållande till den sportsliga (eller vice versa) utan är, till skillnad från Kroenke, smarta nog att se att det ena kan leda till det andra och att den ena, med största sannolikhet, leder till det andra. Att de sedan gjorde valet att ge Woodward sportsligt ansvar är ju en annan femma. Något skall ju vi andra få glädjas åt.

GA// Precis så känner jag. Och jag känner mer och mer för var dag som går. Sedan gör det så f-bannat ont när man sitter med grabben och skvätter över sin olust gentemot Wenger, Kroenke och hur klubben sköts på honom. Han skall ju befrias från all smörja och kunna njuta av att få känna den odelade kärleken till klubben. Så där vette sjutton hur jag skall göra.

jonas eriksson// Boodline, ja. Det hade ju varit något det. Jag var på Slayer i höstas/vintras eller när det nu var och det var länge sedan jag var så slutkörd efter en konsert som jag var då. Fruktansvärt bra, men samtidigt vansinnigt krävande. Jag läste någonstans för några år sedan att deras avsikt var att låta som de ansåg världen såg ut och ja, då är de nog att anses som framgångsrika med sin avsikt.

Så ja, vad är det som håller en kvar? Just nu vet jag faktiskt inte. Jag tittade på gårdagsmatchen men jag gjorde det utan speciellt mycket hjärta. Jag tittar på alla ligamatcher men jag gör det med ganska mycket smärta inombords. Jag är en tämligen enkel person, antingen gillar jag något eller så gillar jag det inte. Jag ställer höga krav både på mig själv och på min omgivning och framför allt så värdesätter jag ärlighet, direkthet och sanning. Och jag kan känna att klubben idag faktiskt inte talar sanning, att den ljuger och att den för oss bakom ljuset.

För Gazidis talar om war chests och resurser, Wenger talar om höga mål och ambitioner, men ingen utveckling eller ligaseger tas (denna säsong var ju vår chans!!!) medan Kroenke nu talar om den direkta motsatsen. Jag avskyr de dubbla signalerna, jag avskyr att klubben inte längre talar mitt språk och jag avskyr att varje droppe av kärlek smutsas ned av klubben. Borderline, kanske. Men jag vill känna att jag och klubben drar åt samma håll, har samma ambitioner och vill detsamma. SEGER!!! Och att Wenger i somras inte köpte den målspruta klubben behövde och inte heller den DM/Elneny-typ förrän i januari är och förblir ett synnerligen stort svek gentemot oss fans. I år hade vi chansen. Men Wenger (eller vem som nu bestämmer i klubben) valde att inte ta utan sumpa den. Varför!!!

Bild för Adamberg

På pricken där , att klubben inte är ärlig att den inte pratar sanning och för dess hängivna fans bakom ljuset. Det är inte så kul längre och det känns tomt. Vi får till godo Wengers fårade bekymrade frustrerade och åldrande ansikte där han sitter på bänken och då och då går upp och gnäller på fjärdedomaren. Det är så mycket som behöver vädras ut. Om detta är floskler så kan man ju undra om alla tusentals supportrar som faktiskt känner samma sak bara har fel, är onyanserade och tjuriga gnällspikar. Vi pratar inte ens om status quo längre utan klubben faller djupt ner på världsrankninglistan. Ett favoritmotstånd för Champions-Lague-motståndare eftersom de får möta ett lag utan ledarskap och ryggrad.

Adam

Bild för Jonas Eriksson

grattis till en bra konsert. Ja dom levererar slayer. Som live band är dom oerhört bra. Funkar även oerhört bra i storarummet när frugan är bortrest. just därför var jag så nyfiken på vad du skulle skriva när jag trodde det var just slayer du skulle ta med i dina rader.  För som slayer sjunger och låter. Precis så kan jag känna över Wenger och dom som styr klubben. och det smärtar lite faktiskt. Sen är det bara att hålla med. VARFÖR!!!!

ibland känns det som att vi inte vill vara bland dom STORA utan vi ska vara strax bakom. Och är man strax bakom så blir man inte besviken om vi som vanligt blir 4:a. Och hamnar vi bättre så har vi gjort nått oerhört bra. Vi blir mer och mer laget som inte kan vinna. Eller kanske inte vill? Laget lagom liksom. 

 

Bild för Adamberg

Ja och ju mer vi befäster det där "nästan ända fram men till slut ändå inte" laget eller "lagom -laget så bra på att vara 4:a varje år" så kommer inga stora stjärnor längre vara intresserade att gå till oss om nu någon gång Wenger vill köpa något. Fotbollslaget som spelar handbollsrunt tills motståndarna gör mål.

Adam

Bild för Fredde

Ett tydligt exempel på vad som händer när man bara satsar på att hålla sig flytande på en viss nivå är Aston Villa. Deras ambition under många års tid har varit att hålla sig kvar i PL tills en ny ägare kommer och tar över och tar tag i saker och ting. De har ofta legat under strecket fram till februari då dom helt plötsligt får världens fart under fötterna och spelar in tillräckligt med poäng. Nu har hela den ambitionen slagit tillbaka rejält i form av en stenhård lavett som skickar dom rakt ner.

Om man likt oss har flyttat till en ny arena och skrotat en stor del av historian för att kunna konkurera på absolut högsta nivå då får man se till att göra det. Jag förstår om laget är 22-23 år så behöver laget några år på att växa till sig. Men nu har vi pengar och vi flyttade till Emirates av just den anledningen och då få man se till att använda möjligheterna som var hela anledningen till flytten. Om vi ska vara nöjda med en CL-plats och det är ambitionen så kommer det förr eller senare att misslyckas och har vi då inga framgångar i manna-minne så kommer det bli otroligt svårt att locka till sig bra spelare.

För mig är det otroligt att man inte förstår att framgång ger större sponsorskontrakt som en direkt orsak. Alla företag som sponsrar fotbollsklubbar vill se sin logga bredvid en PL- eller CL-pokal.

Angående dubbla signaler så ska man kolla på signalerna som kommer ifrån klubbens agerande, snack är en sak men det gäller att agera för att uppfylla dessa ord också. De signalerna från i somras säger att vi ville inte ge oss själva bästa möjliga förutsättningar inför säsongen. Kan Wengér på fullaste allvar säga att han inte hittade någon spelare i somras att köpa som är bättre än Flamini och/eller Arteta? Jag förstod redan då att vi inte skulle värva Cavani (tur det), Benzema, Suarez, Aubameyang eller vad dom heter. Men en DM värd kanonen på bröstet fanns på marknaden, det kan ingen förneka.

You win some, you draw some

Bild för Henrik Skog

Frågan är om det kommer en motreaktion mot allt som händer i fotbollen nu eller om det redan är försent. Kommer spelarna få mer och mer pengar i lön, klubbarna höja biljettpriserna, TV bolagen betala mer och mer i rättigheter för att sedan höja abonnemangen och slutändan är det vi supportrar som får betala hela kalaset som vanligt. Eller kommer supportrar över världen en dag säga att nu är det nog och skapa en sådan reaktion att hela "fotbollsfamiljen" förstår att vi måste tillbaka till grunderna igen. 

Eller kommer klubbarna skita fullständigt i ifall det bara sitter turister på läktarna som varken hurrar, buar eller sjunger utan det enda som hörs på läktarna är 60000 som käkar popcorn. När publiksiffran presenterar så är det berättar inte att det är 60078 åskådare utan 60078 kunder. 

Always play for the name on the front of your shirt and people will remember name on the back

Bild för George Adams

Finns ju redan missnöjelse yttringar hos flera klubbar. Ett stort ex är ju FC United of Manchester som bara växer och växer.  Får vi se något sånt i Arsenal tro?

Bild för Henrik Skog

Jo det finns missnöje, tex i United, men det har väl egentligen inte påverkat klubben och ägarna. Arenan är ju full ändå och sponsoravtalen inbringar mer och mer pengar, så jag tror inte ens ägarna ägnar en tanke på de som är missnöjda.  

Always play for the name on the front of your shirt and people will remember name on the back

Bild för Davidsson och Mannen

Platini// Det är ju precis här det brister, ärligheten. Vi är ju många som här inne och på andra ställen, online eller IRL, beskrivit relationen till klubben som en kärleksrelation eller vänskapsdito. Jag har fru, barn och kamrater, jag tror jag är tämligen normalt utmejslad och som en del i mina relationer till andra finns ärlighet. Ärlighet, någon form av ömsesidig respekt och omtanke. Och då är det, precis som du är inne på, inte kul längre. När allt vi får är tomma löften och Wengers ständiga gnällande, nu kryddat med Kroenkes paradoxala ärlighet att han inte sökt sig till fotbollen för att göra sitt lag sportsligt framgångsrikt. Och som du är inne på, vi står inte ens still, vi går bakåt. Vi blir, trots allt snack om tålamod, bara sämre och gapet upp till de bästa i Europa (tänka att vi var i CL-final för tio år sedan) större. Vad finns det då kvar?

jonas eriksson// Oerhört bra konsert, men oerhört krävande. Jag var fysiskt och mentalt slut efteråt. Trots att jag bara stått still och hinkat öl. Helt bortblåst av maskineriet. Förbandet Anthrax (gammal favorit till mig) där var det studs, ös och leende. Sedan blev det The Soundtrack of the mänsklighetens skräpiga bakgata. Fantastiskt.

Och ja, ibland känns det precis så. Wengers och Kroenkes Arsenal fast på fotbollens bakgata. Förvisso ren, skinande och välordnad, men ändå långt ifrån storlagens upplysta avenyer och välansade parker. Vi har liksom varken eller kvar. Bra mycket bättre än Villa, Newcastle och andra uppenbart misshandlade klubbar, men ändå så oerhört långt från där vi skulle vara. Skulle ha varit.

Freddee// Precis, Villa och Toons, två lag vars ägare vill hålla dem över deras yta. Där det funkar ett tag men i längden ohållbart. Toonsen kanske klarar sig men, som du nämner, har det nu brustit för Villa. Är Arsenal nästa lag att tappa andan, falla under ytan och drunkna. Nästa år när manu, shitty och chelsea alla har nya tränare och när sp*rs fått ännu ett år, klarar vi livhanken i fjärdeplatstrofén eller åker vi ur vår liga då? Tack för den, Wenger och Kroenke.

För, som du nämner, så fanns det så oerhört många andra val att göra i somras. Tänk om Elneny hade inhandlats i somras, då hade Flamini/Arteta fått nöja sig med ligakuppen eller FA-kuppens tidiga omgångar. Tänk om exempelvis Aubameyang (som jag puffade för i somras), som f-n var aktuell för sp*rs för två år sedan (eller när det nu var när han gick till BVB) hade inhandlats; en Walcott med fotbollshjärna och avslutsförmåga. Där har vi £35-40 miljoner max, pengar som vi har/hade och som, ja, inte hade gjort oss till sämre titelutmanare än Flamini, Arteta, Walcott och Giroud har gjort i år.

Skog// Ja, du. Det vette sjutton om det inte är försent. De stora elefanterna har fått dansa ostört för länge. Avståndet till de vanliga lagen är för stort, för många ryggar har redan blivit kliade och gentjänsterna är för många för att inte utföras. Och som du är inne på så är det vi konsumenter som får betala. När jag började med viaplay kunde jag, för 175 kronor/månaden se alla EPL-matcher. Nu betalar jag mer än dubbelt så mycket för en lördagsmatch och resten. Cashen skall in och det är från dina och mina fickor de tas. För om vi drar parallellen till Spanien, så finns det bara tröjor att köpa av de två stora, publiken strömmar in men varken Real eller barca har något ljud på läktarna (man brukar väl säga att Camp Nous ljudnivå peakar när alla tänder sina halvtidscigarrer samtidigt). Och det skiter väl TV-bolagen i. De kan lägga på ljudkulisser som gör sändningarna piggare, det är inga problem. För om bara ytan är skinande, gnistrande och till synes autentisk så är det skit samma hur det egentligen ser ut.

GA// FC United of Manchester är ett bra exempel (även om den bildades som motreaktion mot Glazers –som faktiskt verkar ha både ekonomisk OCH sportslig vinst som mål) och kanske är det den vägen man får gå. Ebbsfleet som var medlemsägt (online, världen över) var ett annat mer ymnigt försök som sedan strandade, va? Vad hette rörelsen? FC Fans United eller vad var det? Minnet sviker mig här. Är den vägen körd eller möjlig att återuppta? Men som Skog också är inne på, turisterna vallfärdar fortfarande till Old Trafford, dealarna är större än någonsin och hade de inte haft Woodward hade de nog lätt kommit före Arsenal i år. Så…

Bild för George Adams

Det finns ju förutom FC United of Manchester, andra exempel som är intressanta att följa.

Portsmouth och AFC Wimbledon är ju idag helt medlemsägda, och som tagit saken i egna händer, efter att ha tröttnat på idiotiska ägares vanskötsel, och konstiga prioriteringar. En skön motpart till den ekonomiska karusell som virvlar fram inom fotbollen.

Bild för Woody

Konfiskera "ägarnas" pengar alternativt hårdebeskatta dessa så att pengarna kommer utbildning-välfärd-miljö till nytta. Lagstifta bort ägarmodellen och låt fotbollen åter bli fotboll. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Skog// Visst är det så, men GA:s kommentar var nog inte hur det påverkade de stora klubbarna utan främst att de små nystartade rörelserna finns.

GA// Ja, de två klubbarna är väl, om något, exempel på detta. Två mer eller mindre klassiska klubbar som på olika sätt vansköttes/slogs i spillror men även två klubbar med så mycket lovvärd kraft i sig.

Woody// Det finns en oerhört läsvärd text: http://magasinetfilter.se/magasin/2014/38/maffiametoden-som-erovrade-varlden om just detta, eller snarare hur vi har det just nu. Vi har lång väg, från där vi är just nu, att vandra…

Bild för Woody

DM// Skrämmande och viktig läsning. Fördumningen i samhället påverkar så klart också den politiska vägen. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Ja, visst var det både skrämmade och viktigt att uppmärksamma. Blev helt snurrig i huvudet först, var tvungen att läsa om vissa stycken innan jag gnuggade mig i ögonen och insåg att skattesmitandet är så rotat bland delar av den sk storföretagsamheten. Fullständigt vidrigt.