Medlemmar: 5011 st.
Visa menyn

Fotbollens Vladimir Krutov

Davidsson och Mannen
fre 1 sep 2017 kl 16:25

Under stora delar av min uppväxt var hockey sporten för mig. Förvisso låg jag ofta på golvet framför TV:n och slötittade på Tipsextra men fotbollen var i all sin till synes buffligt geggiga framtoning, på tok för avancerad för att den miniora upplagan av mig skulle begripa dess aldrig sinande outgrundlighet. Att jag låg där på golvet framför vår TV, med påsen lördagsgodis inom räckhåll, var mer ett uttryck för bristande sysselsättningsgrad än reellt intresse. För mig var hockeyn mer intressant. Och avsevärt lättare att förstå mig på. Hockeyn var starkare färger, högre tempo och tätare händelseflöden. En aldrig sinande ström av närkamper, tempoväxlingar och chanser, inrymd i en idrottens amfiteater där sargen hindrade både avbrott och den svages undkommande från den starkes hotande närkamper. Det var liksom lättare att ta till sig än det gröna (nåja) gräsets schack som erbjöds varje lördag klockan fyra, svensk tid. Förvisso hade jag redan då favoritlag, jag visste vad de viktigaste spelare hette och jag visste vilken ungefärlig funktion de hade. Jag ägnade merparten av min vakna tid åt utövande av sporten fotboll, men den trollband mig inte på samma sätt som hockeyn då gjorde.

När jag växte upp hette Ryssland inte Ryssland utan Sovjetunionen. Färgen var den djupaste blodröda och på spelarnas bröst stod det CCCP eller i undantagsfall USSR, beroende på vilket språk de förenade sovjetrepublikernas representantlag skulle omtalas. Samtidigt som jag avskydde dem för att de ständigt stod i vägen för Tre Kronor och för att de representerade världens ondska, kunde jag inte låta bli att fascineras av dem. Till och med jag insåg att de var något så oerhört mycket bättre än alla andra, så mycket mer utvecklat och så mycket mer konstant sofistikerat än alla dagsländor såsom Tjeckoslovakien (VM-guld -76, -77 och -85), Sverige (VM-guld -87), Kanada (Canada Cup -84 och -87) samt USA (OS-guld -80) som med jämna mellanrum flaxade till för att bli undantag som bekräftar regeln.

För regeln var att var Sovjetunionen med och spelades Hockeysången så hette de slutgiltiga segrarna jämt och ständigt Sovjetunionen. Alla utom reservmålvakten spelade i militärernas lag CSKA Moskva, vilket gjorde att de var något så vansinnigt samspelta och bäst av alla var målvakten Vladislav Tretiak tillsammans med Superfemman ”The Big Red Machine” bestående av försvararna Vjatjeslav Fetisov och Aleksej Kasatonov samt anfallarna Sergej Makarov, Igor Larionov och Vladimir Krutov. Dess överlägsenhet var enorm. Ville de göra mål så gjorde de mål, ville de köra några åttor kring motståndarförsvaret så körde de några åttor kring motståndarförsvaret och försökte något lag, för en gångs skull, matcha deras tempo så höjde de tempot, bara ett litet uns för att knäcka den motståndare som försökte stå upp. Den stora röda maskinen var så självklart överlägsna att de inte ens bemödade sig att jubla efter något av alla dessa tusentals mål de låg bakom och samtidigt som jag avskydde dem för deras ständiga överlägsenhet, och för den ondska de i västvärlden var satt att symbolisera, så kunde jag inte heller låta bli att beundra dem.

Den stora röda maskinen körde över allt som kom i dess väg. Ett lika solitt som passningsbegåvat backpar både säkrade och byggde bakom supertrojkan där de tekniska ekvilibristerna Larionov och Makarov kompletterades av den lika granithårde som dödsföraktande Krutov. Våg efter våg öste över oss, mål efter mål ramlade in bakom vår målvakt och match efter match fick vi acceptera den obligatoriska underdånighetens självklarhet. De gjorde oss illa gång efter gång, match efter match. Vi avskydde dem och vi fruktade dem. Samtidigt som vi beundrade dem. Och vid ett tillfälle av total förnedring, när TV-kameran zoomade in Krutovs helt uttryckslösa ansikte, utbrast den på SVT då arbetande kommentatorn Arne Hägerfors ”det där är ett ansikte som bara en moder kan älska”. Och precis så känner jag. Precis så känner jag inför Arsenals manager Arsène Wenger. Eller snarare, precis så känner jag inför Wenger, fast tvärtom. Hans ansikte kan idag bara älskas av en moder. Inte av någon annan.


En ständigt hotande fara. Bild: Flickr.com: ”Seika”

Jag begriper att Wengers moder med största sannolikhet inte längre finns med oss och jag begriper att Wenger nog är att anse som tämligen välbevarad för sin ålder. En charmig äldre herre med soignerat sätt, utan övervikt eller dåliga vanor. Det klart att hans ansikte rent objektivt borde framstå som synnerligen värt att älska i många betraktande ögon. Men inte i mitt. Jag kan nästan inte längre se på honom. Jag kan inte se hans ansikte utan att det börjar koka av ilska inom mig. Jag ser inte längre hans presskonferenser och jag väljer medvetet bort hans intervjustund på Match of The Day. För han gör mig bara arg, han gör mig bara ledsen och han gör mig därefter bara tom. Av konsumerad kärlek, av brustna förhoppningar och av brutna löften. Av systematiska lögner, av ryggradslöshet och av självuppfylld småsinthet. Av futtighet, av tafflighet och av självförhärligande. Av åderlåtenhet, av nedsmutsning och av nonchalans. Av uppblåst självgodhet, av högmod och av arrogans.

Min personliga åsikt är att Arsenals fotbollsklubb är ägd av en riktig skitstövel, med en samling lika övervintrade som lealösa nickedockor i styrelsen och med en VD som saknar all den både formella som informella auktoritet som hans föregångare förde med sig. För ganska exakt fem år sedan skrev jag blogginlägget ”Länkarna som håller klubben fången” (http://www.arsenal.se/node/5360) där skuldfrågan till varför klubben då var fast i en stagnation avhandlades. Och jag står på det stora hela kvar vid den bilden än idag. Jag vill ha väck en frånvarande ägare som fullständigt skiter i sportslig framgång till förmån för ekonomisk. Jag vill tömma hela styrelserummet på dammiga ja-sägare utan varken fotbollskunskap eller hjärta för klubben och jag vill ha en VD som faktiskt är vad titeln indikerar, någon som har förmåga och mandat att verkställa. Men efter den vår av total implodering vi tvingades genomlida, efter en försommar med löften om ”change” och ”re-invention” och efter det katastrofala transferfönster vi avlagt, kan, vår ägare till trots, inte skulden läggas på någon annan än Arsène Wenger.

För var det Kroenke, styrelsen eller Gazidis som åkte till Stoke-on-Trent med två vänsterbackar som försvarslås? Som bänkade våra enda nyförvärv, satte en central mittfältare/vänsterytter som högerback för att placera vår högerback som vänster wingback och som släppte ut ett lag så totalt förvridet i förvirring till matchen på Anfield? Som valde att starta ännu en säsong helt utan befintligt försvarsspel och med naivismen och dadaismen som enda spelmässig ledstjärna? Var det Kroenke, styrelsen eller Gazidis som hade Lemar på London Colney redan i juni för att sedan frysa ned honom och återkomma på deadlinedays eftermiddag? Är det Kroenke, styrelsen eller Gazidis som genom åren har fyllt vår trupp så knökfull till bristningsgränsen med fotbollsliga medelmåttor, som gjort dem så överbetalda att de i princip är omöjliga att avyttra vilket gjorde att vi, av alla klubbar, riskerade att slå i lönetakets 7%-gräns? Var det Kroenke, styrelsen eller Gazidis som fick Alex Oxlade-Chamberlain att tacka nej till £180 K/veckan i Arsenal för att föredra £120 K/veckan hos foolsen och Klopp? Som gång på gång värvar lovande och solida försvarare vilka efter bara ett halvår i klubben ser ut som raglande alkisar i ett minfält? Som gör att vi idag sitter med två superstjärnor som vägrat skriva på nya kontrakt, som går gratis nästa sommar och som redan i januari kan signera kontrakt med andra klubbar och det helt utan att klubben kan göra något som helst motstånd?

Är det Kroenke, styrelsen eller Gazidis som gör att vi inte bara är resultatmässigt usla utan även är smärtsamma att bevittna rent spelmässigt? Att vi gång efter gång, år efter år förlorar med tennis- eller handbollssiffror mot de andra storlagen? Att våra spelare inte har en aning vad de skall göra på planen, att vi helt saknar gemensamt strävan och taktiska redskap att möte jämbördiga motståndare och att omklädningsrummet verkar ha förvandlats till ett land i brinnande inbördeskrig? Som valde att kommentera landskamp i TV framför att säkerställa klubbens bästa under gårdagens TDD:s kväll? Är det så? Är det verkligen de som, med alla deras brister och i Kroenkes fall till och med systematiska nedmonteringsarbete, är roten till allt detta elände? Varje företag och organisation har sin delegationsordning och Arsenal har en frånvarande ägare som inte bryr sig men vi saknar både fungerande beslutsordningar, ansvarsfördelning och adekvata styrredskap. Wenger vägrade arbeta under en Director av Football och då slapp han det. För Wenger gör som Wenger vill. All sportslig makt är, av en okunnig och ointresserad ägare, lagd i Wengers händer varför han och ingen annan skall få stå till svars inte bara för de uteblivna resultaten utan också för driften av hela den verksamhet han är satt att ansvara över.

Att hävda att vi minsann försökte räcker säkert till i P11, i mellanstadiet eller på lekplatsen. Men det räcker liksom inte till när du har det sportsliga totalansvaret för en av världens tio största och rikaste fotbollsföreningar. Och på det sätt som Wenger kontinuerligt har kört mitt hjärtas klubb allt lägre ned i fotbollshierarkin gör att jag knappt kan lyssna på hans ansvarslösa och urskuldande bladdrande, att jag knappt kan se två år framåt med honom vid klubbrodret och att jag knappt kan se på hans ansikte utan att koka av ilska. För att han har förstört det som var så fint, förstört det som hade så stor potential och förstört det som var mitt. Mitt ljus, min spänning och, ibland faktiskt, mitt hopp i tuffa tider. Jag har sett upp till Wenger som en son ser upp till sin far. Jag har tyckt synd och månat om honom som en far gör om sin kranke son och jag har försökt att upprätthålla en inre bild av honom som den högste att respektera och värd älska. Men idag kan jag inte längre. Jag kan inte ens se hans ansikte och känna värme, respekt eller kärlek. Jag kan inte höra hans monotona röst eller se hans ansikte utan att reagera i affekt eller känna leda på gränsen till avsmak. All respekt och fascination är borta, nu är han bara fotbollens Vladimir Krutov. Och inget ont om Östersund eller Brunflo, men det är inte dit jag vill att mitt hjärtas klubb skall vara på väg eller sluta.

Kommentarer

Bild för Byarum

Ord och inga visor, men vi ska komma ihåg att det inte är AW:s fel att han får styra och ställa som han vill. Det faller tillbaka på Gazidis, styrelsen och Kroenke, som tilåter detta. AW är den upplyste despoten som tillåts styra och ställa på ett sätt som är pinsamt och förödande. 

Vår klubb befinner sig i ett moras och det kommer inte att bli bättre förrän betydande förbättringar och förändringar ägt rum i det exekutiva ledarskapet. Som det är just nu, så är det en ganska lång väntan innan ljuset i tunneln uppenbarar sig. Det senaste debaclet i transferhärvan är pinsam. Om vi ska tro på de uppgifter som finns att vi erbjöd 92 miljoner pund för Lemar i sista stunden, kan man nästan likna det vid ett "kvart-i-två-ragg". Tacka fan att spelare vill ifrån vår klubb och knappt några vill komma till oss, efter det som hänt under augusti. Det är ju pinsamt att Ox tar en lönesänkning med en tredjedel, bara han kommer ifrån oss. Det säger ju egentligen allt,,,,

För att inte riskera att få hugg för att jag gnäller på min klubb, så ska ni bara veta att jag spender oerhört mycket pengar för att stötta dem på plats, varje år,,,men att stötta klubbmärket är inte detsamma som att stötta ledningen. 

Bosse

Bild för Torbjörn Nylin

Är med dig med liknelsen. Men kommer ihåg ett svar jag gjorde dig för ett antal år sedan, när jag jämnförde AW med Tichonov. Tyvärr så är den ju lika aktuell, båda satt/sitter för länge på sin post och gör sitt lag sämre än det i verkligheten är

Captain Tony A på Twitter 

Bild för George Adams

Bästa jag läst sedan jag i lokalblaskan läste att dom draggade efter svärmor i fel sjö.

Du har en osedvanlig begåvad förmåga att uttrycka dig!

Håller med dig fullständigt i allt du skriver och känner, även om jag givetvis förstår precis som Bosse skriver att det finns ansvariga ovanför Wenger som gett honom alldeles för stora befogenheter.

Det är otroligt ledsamt att klubben fått den här utvecklingen. 

En vandring från en tid på charmiga  Highbury, vår starka vackra och trygga Borg, vår hemstad. Från en tid med åtminstone skaplig ordning i leden och med en själ och tydlighet. 

Sen bygger vi en ny stadion, en själlös byggnad, en teater av tystnad för att vi skall skaffa oss finansiella förutsättningar för att kunna konkurrera på den allra högsta nivån. Men bygget och nymodigheterna  stoppar där. Inga andra stora organisatoriska förändringar görs utan samma envisa man skall till vilket pris som helst även fortsättningsvis ha all makt och leda fotbollsarbetet.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Gonners över hela världen nu gör allt som står i supportrarnas makt och visar klubben att det här är fel väg. Det måste till ändringar.

Give us our Arsenal back. Kroenke Out!

Bild för Davidsson och Mannen

Bosse Byarum// Visst är det så att Wenger har det mandat han är tilldelad (vilket du också kan läsa om i textens länk till ”Länkarna som håller klubben fången”). Men problemet kvarstår, och här tror jag nog vi får släppa Gazidis och soffpotatisarna i styrelsen ett tag: Vi har en ägare som litar blint på Wenger och Wenger har ju såklart inga problem med att lyfta £10 miljoner (!!!) per säsong och får göra precis som han vill.

Din referens till kvart i två ragget är jag helt med dig på (skrev texten ”Grisjakt” inför ett transferfönsters stängande, för några år sedan: http://www.arsenal.se/node/3738) och det är precis så illa som du beskriver. Pinsamt. Och så kommer det att förbli så länge Wenger har ensamt ansvar för allt sportsligt och eftersom han, i våras, vägrade arbeta under en DoF så kommer det förbli så, så länge han är kvar i klubben. Vi får bara hoppas att styrelsen (främst Josh Kroenke) kan övertyga Parasite Stan att låta Wenger gå vidare i livet, när dennes kontrakt går ut om knappt två år. Det är både vi och Wenger värda.

Torbjörn Nylin// Yes, jag minns Tichonov-referensen och även om deras framtoningar är diametralt olika så är referensen klockren. Både Tichonov och Wenger älskar/älskade och krävde den totala kontrollen, båda var fantastiskt framgångsrika och båda höll krampaktigt kvar i såväl sin egen självupptagenhet som föråldrade metoder, när utvecklingen drevs fram. Och därför fick/får ingen av dem sluta som vinnare.

George Adams// Hehehehe. Tack för den referensen, då vet man att man har den välvässade pennan kvar (i hand eller i fodralet, det vet man aldrig)! Jag var aldrig på Highbury (började åka över efter flytten), men förstår verkligen symbolvärdet i att lämna en, vad det verkar, genuin och mysig arena för ett modernt och själlöst rymdskepp. För mig blir symbolvärdet ett annat: Vi flyttade endast för att kunna konkurrera med de riktigt stora (har för mig att referensen då var Bayern München), men är idag, när merparten av skulderna har betalats, längre från Bayern än vi någonsin har varit i modern tid. Vi var i CL-final under Highburys sista säsong, i år är vi inte ens kvalificerade för deltagande i den sedan dess utökade, turneringen. Alla spelare är borta, Wenger är kvar som enda konstans. Så att säga att någon annan är bär ansvaret för vårt enorma förfall, nja… den köper jag inte.

Bild för Woody

Usch en sådan knepig fråga. Absolut har Wenger tappat i förmåga att värva rätt och få utveckling på spelare. Att han sedan icke kan formera sitt lag samt matchcoacha är andra negativa aspekter. Samtidigt är Wenger efter 21 år garanterat "medskyldig" till att många håller på Arsenal i denna medlemsklubb. Arsenal (Wenger) har inte lyckats mäta sig med de fuskdopade utan där har snålhet alterantivt envishet bidragit. Wenger har trott på sin egen förmåga lite väl mycket. Med inombords smärta noterar jag att jag också börjar bli trött. Är det Wenger eller utvecklingen inom fotbollen i stort jag är trött på ? Wenger den store borde ha avgått i samband med den fantastiska FA-cup finalen mot Oljeryssen. Nu utsätter han sig själv m fl för att åter dras i skiten och det förtjänar han inte. Att det sedan sitter ägare och direktörer med noll koll är liksom en annan fråga. Dra dig tillbaka Wenger !! Låt oss sedan bygga om och få Arsenal upp på tronen som The Pride of London igen. Kommer att ta tid men så här får det inte fortsätta varken hos Arsenal eller fotbollen i stort. Rock on !

Bild för Stivve

Klockrent och välformulerat. 

Det var inte så länge sedan jag var på Emirates med mina barn för att se Gunners lira FA-cupen. Mysig tillställning och bra drag, mest tack vare tillresta Lincon-fans. Vi hade en trivsam stund på läktaren. Banderollerna om Wengers avgång vajade runt området både innan, under och efter i en förhoppning och längtan efter förändring. Trist att se, men fullt förståeligt. Det har pågått ett tag och en supporters undran över hur länge detta kan fortsätta tar mer och mer energi från det som är väsentligt. 

Det är smärtsamt att beskåda klubbens vanskötsel. Wenger är roten till det mesta, Kroenke sports & entertainment har fått klubbar att impludera tidigare ( Colorado ). Min farhåga är när ( förhoppningsvis idag ) Wenger ersätts av någon att Kroenkes vaskötsel fortsätter. 

Hans namn borde bifogas på banderollerna. 

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Ja, usch ja. Var skall en börja? Ekodopingen är skräp på alla sätt och vis, absolut. Samtidigt skall vi inte jämföra oss med psg, shitty, chelsea och de två spanska –ryggkliade lagen. Om vi istället använder den referens som gavs oss för flytten, Bayern München eller än hellre manu som även de ägs av värdelösa jänkare. Så ja, Bayern och manu klarar ju sig ganska bra, både sportsligt och ekonomiskt utan sockerpappor eller förtryckarstater vid sin sida.

Och då är Wenger och dennes totala ovilja till anpassning eller kompromisser den som faktiskt bär ansvaret. Och jag skulle, liksom du, verkligen ha velat att han lämnade klubben i en vackrare dager än den vi nu står inför.

Stivve44//  Tackar och tackar! Som du är inne på knäcker Kroenke klubb efter klubb han latschar med och visst skall hans namn stå med på banderoller, det är ju han som gav Wenger två nya kontrakts år med 20-25 % löneökning. Men oavsett detta så står vi, som jag var inne på i texten ovan, med så många frågor som inte kan besvaras med denne idrottsprofitörs namn.

Och ja, jag förstår att det måste ha varit en märklig känsla att vara med ungarna på Emirates. Att ta med dem till något man älskar för att de också skall älska det. Och så är det så nedsmutsat av klubbens misskötsel. Hemma försöker jag vara nyanserad; med både Kroenke och Wenger på samtalsbordet, men resultatet av klubbens kräftgång är att Henry (11 år) idag ser allt färre matcher, jämfört med tidigare år. Och jag kan på många sätt förstå att han väljer bort oss. Hur gör du för att dina avkommor skall behålla en god relation till Arsenal?

Bild för Stivve

Bra fråga. Måste erkänna att mina 38 år som Arsenal fan smittat av sig på barnen. Faktum är att grabben pratar mer o mer om att AW måste ge upp. Har säkert påverkats av mig. Försöker vara så nyanserad som möjligt o prata om hur de spelar när vi följer matcher. Hans bidrag till föreningen är oerhörd, men har balsamerat sin fotbollsfilosofi...

Bild för Davidsson och Mannen

Stivve44// Visst är den knivig. Och visst är den lite känslomässigt jobbig? Jag har nu "tillåtit" grabben att ha ett andralag (då valde han Juve, vilket kan anses som minst ont av onda ting) med tämligen hög vinstchans. -Monopolställning i svag liga, allt jag inte står för, men som ger han lättar läge. För jag har märkt att han tyngs över att hans polare och ringen runt dem likställer han/hans pappa med Arsenal varför Arsenals medelmåttlighet blir en börda för honom.

Så jag är generös nog att tillåta ett avlastande, kompletterande och helt ofarligt andralag. :-)

Bild för Stivve

Davidsson och mannan//

Smart med ett avlastningslag. Grabben hade en fäbless för Real Madrid ett tag, men märker inte av det så mkt längre. Ganska inbiten Gunner trots allt. Var en sväng hos mormor som hade hittat en present på vinden till fotbollstokiga Erik 11. En äkta matchtröja från en svunnen tid som skräpat på hennes vind. Grabben tittar först på mig o sen på mormor:

-Den här kan du glömma att jag tar på mig. Hon förstod ingenting. En Tottenhamtröja från slutet av 70. Själv började jag leta efter vigvatten, vitlök o silverkulor. Hon är snäll o bar tillbaka den i den låda på vinden den hör hemma. 

Bild för Davidsson och Mannen

Stivve44// Jag ser att du har mycket att, som fader, vara stolt över. Underbart jobbat, föredömligt! Jag hade motsvarande läge när en granne knackade på med en påse urvuxna kläder och, med förhoppning i blicken, lyfte fram en barcatröja med "du gillar ju fotboll, Henry", varpå han vänligt men bestämt tackade nej och förklarade: "vi gillar inte dom i vår familj". BOOM! D&M-Världen: 1-0.