Medlemmar: 8063 st.
Visa menyn

Magen är själens spegel

Davidsson och Mannen
mån 22 jun 2015 kl 07:42

Utan att lämna den arsenalska bloggboxen allt för mycket och med allt för grova över- eller klavertramp, har jag tidigare berättat om hur en medarbetare på till en kamrat en gång i tiden hade satt upp ett pubeshår i en av deras arbetsplats toaletters tak. Och att detta pubeshår, av naturliga orsaker, endast kunde ses av den del av personalen som uträttade sina mer enkla behov ståendes. Jag minns att jag skrattade gott när han berättade om det något infantila buset och jag har för mig att jag använde bilden för att, här i bloggen, berätta något lika djupsinnigt som genialiskt. Som sig bör. Som jag vant dig vid. Som jag skämt bort dig med.

Idag skall denna toalettbloggtext få sin uppföljare och detta efter att någon person på min egen arbetsplats, för några dagar sedan satte upp en lapp på en av toalettdörrarnas insida. Jag utgår att lappen hade sin grund i någon av de odörer som ibland gör sig påmind i rum som dessa och som somliga tycker är högst plågsamma att behöva konfronteras med, kanske till och med genanta, medan andra kan få sig ett gott skratt av att antingen utsättas för odörerna eller att själv ha varit källan till dem. Denna lapp har nu blivit tämligen bryskt nedriven, men kontentan lever kvar i min lika plumpa som dadaistiska minnesbank. Lappen som sattes upp för några dagar sedan och som nu har blivit nedriven bar texten: ”Magen är själens spegel”.

Och jag kan inte annat än att buga mig av respekt för min okända arbetskamrat med denna ravindjupa förmåga till både insikt och uppmuntrande parafrasering på floskelbaserad folkhemsvisdom. För även om skälet till lappen kanske var att reta någon person, göra någon lite nervös över att eventuellt ha spridit obra lukt över arbetskamrater eller för att skaka om en försoffat gosig stämning på arbetsplatsen, så var lappens text både insiktsfull och rolig, både uppenbar och övertydlig och både världsomspännande och applicerbar på så många olika ting. För på samma sätt som den okände medarbetaren insinuerade att magen och dess producerade odörer avslöjar kvaliteten på personens inre, så avslöjar det snart öppna transferfönstret de olika fotbollsklubbarnas själsliga liv och leverne.

Behovet av att äta, sova och sk-ta är att anse som några av de få saker som fortfarande är allmängiltiga för dagens sekulariserade och segregerade människoflock, vad vissa delar av den än må påstå och hävda. Och någon av de få saker som fortfarande är allmängiltiga, för den lika segeragerade moderna sporten fotboll som vi nu har att förhålla oss till, är att bollklubbars trupper både behöver fyllas, behandlas väl, digisteras och sedan ge ifrån sig vissa oanvändbara delar. Fotbollsklubbars förbränningsapparatur går hand i hand med den mänskliga kroppens förbränningsapparatur. Lika nedsmutsande som renande, lika självklart som uppenbart och lika illustrativt som kommunikativt.

 

Inte på min arbetsplats utan på en pub i Manchester. Men ändå samma berörande ämne. Bild: Manu-Mats.

För där magen var själens spegel där är klubbars sätt att förhålla sig till transferfönster klubbarnas själsliga speglar. Några av de nyrika oljeklubbarna sprider, med uppenbart blodiga händer, obekymrat sedlar över de fattigas uppsträckta armar som famlar i underskottets generande tafflighet. Den rika klubben kostar på sig ett självgott skrockande över överpriser de vet om att de betalar och vänder sig sedan om för att hämta en ytterligare bunt sedlar ur ymnighetshornet, att kasta upp i luften. Andra oljeklubbar fiskar ut stora oceaner av talanger, lockar dem med höga löner och löften om luftslott, men sätter dem sedan på en oändlig utlåningskarusell till något av klubbens alla farmarlag. Efter några år av karriärsmässigt vattentrampande spolas sedan spelaren ut i en klosett av spruckna drömmar som ändå gör att oljeklubben kan visa svarta siffror istället för röda. För med barnarbete och människohandel förklätt till spelarövergångar kan du ju använda FFP på ett, som det heter, kreativt sätt. Och det är ju inget fel med det. För alla vill ju tjäna pengar och alla spelare vill ju leva sin dröm, helst idag, genast, nu med en gång och gärna utan någon som helst tanke på en avlägsen morgondag.

Stora starka We-Get-What-We-Want-United går alltid ut först, knuffar bryskt undan de mindre klubbarna och roffar tidigt åt sig spelargodiset de är sugna på, medan andra klubbar, såsom exempelvis liverpool fc, lite avmätt sätter sig ned för att fiska i de kontraktlösas vatten och där hoppas finna guldfiskar bland det jämntjocka flödet av torskar. Spanska Real Madrid definierar sig som klubb genom att köpa spelare som de egentligen inte behöver, bara för att kunna slå på stora propagandatrumman och sprida sitt varumärke med nya spelarnamn på replicatröjornas ryggar och ger därefter ifrån sig högkvalitativa spelare som de egentligen hade det bra med, för andra klubbar att plocka upp och få användning av. Den andra spanska storklubben, fc barcelona, visar sitt rätta ansikte när härvorna nystas upp med Messis skattefusk och klubbens, Neymars och Neymars pappas lika generande som deskriptiva stank av lögner, fusk och fifflande i samband med spelarens övergång från Santos till Kataloniens ärorika stolthet. Magen är själens spegel, transferaffärerna är klubbarnas.

Såsom du agerar i transferfrågor, så är du även som klubb. Få klubbar skulle erkänna det precis som endast ett fåtal människor talar vitt och brett om sina förehavande i arbetsplatsens minsta rum. Fuskar du i verkligheten så fuskar du i spelartransfers och fuskar du i transferfrågor så är du, vad du än må vilja blåsa upp om din självbild, bara ännu en fuskande förening. Är du en pompöst glassande transfermarknadsstekare, och beställer in spelarbubbel du inte behöver, för överpriser du vill visa världen att du gärna betalar, så är och förblir du just en sådan klubb. En glassig yta utan egentligt innehåll. En stinkande själ som skriker högt efter bekräftelse som tung parfym för att dölja stanken och få människor att tro att du är någonting annat än vad du egentligen är.

Så vad är då Arsenal och hur ser Arsenals själsliga spegel ut just nu? Är vi någon av dessa karikatyrer eller är vi smartare än så och har vi fortfarande förmågan att göra guld av idrottslig sand? Kan vi fortsätta plocka upp de spanska storklubbarnas avskräde, köra det genom Wengers väl filtrerande reningsverk och få fram spelarskatter för andra att häpnas över? Följer vi upp Özil och Sanchez med ett liknande världsnamn? Eller plockar vi upp dagens Bergkamp, dagens Henry eller dagens Vieira att förädla och göra till världsstjärnor, bortglömda i ostädade vrår där ingen längre bryr sig om att leta? Eller går vi ut jämntjockt? Sveper i oss det fiberrika och hoppas att vi får maskineriet att fungera väl och stabilt om än tämligen smakbefriat?

Trycker vi i oss katrinplommon och får spendera nästa säsong sittandes? Eller chansar vi till och med på andrasortering och åker på en lika plågsam som pinsam magsjuka? För vi kan stinka av medelmåttlighetens sura bismak, men vi kan också bli vad vi en gång var: En ljuvt doftande hälsokost i fotbollsrevolutionär Wengers flinka fingrar. Där alkohol och skräpmat byttes mot nykterhet och medveten kosthållning för att förfina och förlänga spelares karriärer. I Arsenals underbart vackra tröja. Med Arsenals vackra kanon på bröstet. Hur tror du att klubbens själsliga spegel ser ut när augusti blir september?

Kommentarer

Bild för Sral

Vi är någon konstigt blandning av Arsenal för några år sedan och ett Arsenal som har råd att köpa och köper (!) dyra spelare. Vi bufflar ju oss inte fram och säger "honom ska vi ha. Nämn priset så betalar vi", utan vi ta ju chanser som finns på spelare som är tillgängliga. Özil gick att köpa för att Real hade Kroos, Isco och James, och Alexis för att Barcelona köpte Suarez. Det gör det ju lite knepigare att köpa JUST den spelartyp som behövs, dock. Samtidigt har vi en del tur, skulle Cech gå att köpa loss ler fotbollsgudarna mot oss, t ex.

Bild för Martin Palmér

Varken Kroos eller James spelade i Real när vi köpte Özil, de kom sommaren efter

Bild för Sral

Då sviker mitt minne om Reals värvningshistorik mig lite, men poängen är trots allt intakt - vi köpte Özil för att han blev tillgänglig på marknaden. Precis samma sak med Alexis.

Bild för Fredde

Visst Özil och Sanchez var möjligheter man fick av en enorm dårskap(?) och att en sjuk anfallstrio skulle bildas. Men man kan inte sitta stilla i båten och vänta på liknande scenarion. Nu får vi Cech (samma grej), men han är inte i mina ögon skillnaden mellan en 2-3 plats i ligan och serieseger, det är en frisk trupp som är. Hade vi kunnat ge Chelsea en ordentlig match om ligan med truppen frisk? Absolut säger jag.

Men samtidigt måste vi ta kontroll över vad vi får in. Om vi nu ska få in en DM så ska vi åka till den klubben där vårat mål finns och se till att spelaren i fråga är med på planet tillbaks till London.

You win some, you draw some

Bild för Sral

Men det gör vi nog också. Gabriel kan vi ta som ett exempel, där tog vi för oss på ett annat sätt. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Jag tror jag delar din syn gällande vad vi är idag. Det känns som att akademin fortfarande kommer att vara en högst vital del i vår verksamhet, med storsatsningar både personellt, lokalmässigt och utbildningsmässigt. Men kan vi krydda med storköp såsom Özil, Sanchez och kanske även Cech (även om det köpet borde kommit för fyra, fem år sedan eller när Lehman mönstrade av), så har vi en god blandning och en solid grund att stå på. Frågan är bara hur långt vi kan sträcka oss lönemässigt för att behålla våra lovande engelska spelare? Vågar man lita på klubbkänsla?

Freddee// Detta är ännu en intressant aspekt och jag tror och hoppas att Shad Forsythe (stavning?) faktiskt spelade roll när vi, i säsongsavslutningen, hade en nästan förbryllande hel trupp att tillgå. Sedan delar jag även den önskan om en mer progressiv transferstrategi som jag tycker mig skönja i din kommentar. Att vi förvisso suttit och väntat ut drömdealar av andras idioti, såsom i fallen Özil och Sanchez, men allt för många gånger låtit bli att ta ett stag fram och grabba tag i det vi, uppenbarligen, behövt. Lite mer som manu..?

Bild för Sral

Det är viktigt att vi får fart på akademin också. Visst är det en risk att lita på klubbkänsla, men jag tycker den (förvisso unga, men...) ryggrad vi har nu av t ex Gibbs, Szczesny, Wilshere, Coquelin och så vidare visar upp en väldigt stor klubbkänsla. Nu menar jag inte att de är våra absolut viktigaste spelarna, utan att de är och troligtvis kommer att fortsätta vara kulturbärare i många år framöver.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Håller helt med dig. Den romantiska sidan av mig brinner för akademin och vill att de spelare som den producerar skall vara så bra att de kan vara stommen i laget. Ett lag som kryddas med lite go världklass.

Bild för Sral

Ja, nu kanske jag svävar lite off topic här, men jag tycker också om att man satsar på akademin. Den har väl inte varit så framgångsrik de absolut senaste åren, men vi har ju Szczesny, Gibbs, Coquelin och Wilshere som fina exempel. Theo får vi kanske nästan också räkna med? Sak samma, att akademin är viktig tycker jag är en del av Arsenals identitet, och en klubbs identitet tycker i alla fall jag till och med är viktigare än titlar.

Bild för Fredde

Sral: Akademins framgång tycker inte jag bara mäts i spelare som tar sig till a-laget, det är ju det ultimata målet. Men fostrar man fram många som kan försörja sig på fotbollen så gör man ett bra jobb. Ifall 5 spelare per årskull (årskullarna är små) kan försörja sig på fotbollen så är det ett helt okej resultat. Då kommer a-lagsspelare förr eller senare upp från akademin. Och vi har endå haft bra resultat där och lyft upp Bellerin till a-laget med och sen Gnabry som bankar på dörren. Innan så har vi de exemplen som du räknar upp. Det är 5½ spelare (lite frågetecken runt Gnabry än så länge) som kommer vara med i a-truppen som är fostrade i akademin. Utöver det så kan vi räkna in Ramsey, Chambers, Ox och Walcott som arsenal-fostrade spelare enligt uefa och FA regler. Det blir 9 spelare i dagens a-lagstrupp som är club-homegrown.

Det jag vill få in är att spelarna ska bli inskolade i en vinnarkultur där även medspelarna som är i a-laget är med och bidrar till det. Att t.ex Cech nu kommer in i 2-3 år och visar Szczesny exakt vad som krävs för att bli ruggigt jäkla bra, att Mertesacker visar vad som krävs mentalt om man ska bli en världsmästare och att Sanchez visar vad som krävs för att vinna CL och att plocka 85+ poäng i ligan.

You win some, you draw some

Bild för Sral

Det är sant. Alltså även om många av de vi har fostrat inte har fått en plats i Arsenal kan man ju ändå se det som att akademin gör sitt jobb om spelarna får en karriär i andra relativt bra klubbar. Sen är det ju som du säger, etablerade spelare kan absolut höja vinnarmentaliteten i ett lag. Det fina i kråksången är ju också att vårt kära lag har börjat finna den känslan ordentligt med tre (om man räknar med Community Shield) titlar på två säsonger. :)

Bild för Davidsson och Mannen

Sral och Freddee// Har inte mer att tillägga än att det är ett nöje att följa er dialog!

Bild för Sral

Sen ska vi komma ihåg att man inte tyckte att Arsenals akademi höll måttet och satsade nytt med Dries Jonker. Det ska bli spännande att följa. Jorge Bird, som driver bloggen Young Guns, brukar skriva mycket läsvärt om Arsenals ungdomar. :)

Bild för Martin Palmér

Young Guns var Jamie Sanderson, Bird driver Arsenal Youth

Bild för Sral

Just ja, så var det. Jorge Bird är i alla fall läsvärd. 

Bild för Fredde

Sral: Det var snarare så att Liam Brady sade upp sig och då handplockade man in Dries Jonker. Det var så jag uppfattade hela den situationen.

You win some, you draw some

Bild för Sral

Har hört att det mer handlade om att ungdomslaget inte höll tillräckligt bra klass längre.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral och Freddee// Det jag har hört är att det uppstod lite sprickor i ledarstabeln kring akademin. Att Brady bär med sig oerhört mycket respekt, men att hans metoder av många ansågs lite förlegade. Men vad f-nken vet jag? Jag lyssnar bara på skvaller.

Bild för Sral

Ja, skvaller är allas vår stora källa! :-)

Bild för Adamberg

Om det är sant att VIDAL går till Arsenal är det en KANONVÄRVNING.

En teknisk slugger. Med lite överdrift skulle vi ha 50% av Chiles framgångsrika landslag i laget och han och Sanches lyfter varandra ett snäpp!

 

Adam

Bild för Sral

Ja, han skulle vara en riktigt bra värvning! :-)

Bild för Davidsson och Mannen

Alla// Ja, Vidal hade varit en riktig kanonvärvning i klass med Özil och Sanchez. Och detta trots att han egentligen inte spelar på en position där vi har direkt nöd av att förstärka, den defensiva mittfältspositionen. Han spelade förvisso DM (hoppade även in som mittback under en period) i Leverkusen men det är som den fysiska B2B:en framför den lågt sittande playmakern Pirlo som han har gjort succé.

Men sedan över till själva kärnfrågorna: Är ryktet trovärdigt och är det troligt att han lämnar Juve för Arsenal? Mina direkta svar på båda dessa frågor är tyvärr "nej". Källorna har pendlat mellan att vara "en chilensk radiostation" och italienska La Stampa, varav ungfär ingen är vidare trovärdig (och den sistnämnda till och med dementerat påståendet). Sedan skulle jag kunna tänka mig att Vidal säkert lyssnat på Sanchez och säkert skulle lockas av att spela för Arsenal, men skulle det, i dessa galna tider, vara troligt att CL-finalisterna Juve släpper en av sina viktigaste spelare för, i runda tal, 30 miljoner euro? Samtidigt som ungefär halva oljevärlden vill köpa Pogba? -Nope, inte en chans.

Så jag tror, tyvärr, inte att Vidal kommer till Arsenal.

Bild för Sral

Ja, men han har spelat DM och har playmaker-kvaliteter. För mig säger det en uppgradering av Arteta med stora lysande bokstäver. Det är klart att det går att påpeka vilken roll han har i Juventus, men det behöver inte alls betyda att han får samma roll i Arsenal. Thierry var en vänster(?)-ytter innan han kom till Arsenal, Lauren och Kolo Touré spelade mittfältare och Fredrik Ljungberg var en central mittfältare, ingen ytter.

Jag undrar ju också hur trovärdigt det är, men jag hörde att Juve behöver lite cash för att köpa en back från Bayern (?) som jag inte minns namnet på just nu. Och jag menar, trodde vi att Arsenal skulle köpa Mesut Özil? Trodde vi verkligen att Alexis skulle välja just oss? Jag brukar vara av en "jag tror det när vi får se det"-karaktär när det gäller transfers, men med Vidal är jag en blågöd "jag tror att det kommer hända tills någon absolut och definitivt har motbevisat det"-typ. Drömma ska man få göra ibland. :)

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Ja, Vidal skulle ju minst sagt vara en uppdatering gentemot Arteta, om det råder inga som helst tvivel. Och precis som du är inne på och som vi varit inne på tidigare här i bloggen, så är Wenger mästare på omskolningar. Så jag är övertygad om att Vidal skulle vara fantastisk för Arsenal. Om han nu kom till oss. Och det är nog där skon klämmer. För som jag nämnde ovan tror jag tyvärr att detta endast är en Sillyklassiker, dvs mycket snack men ingen transfer. Kanske en agents försök att höja sin klients lön? Men för f-n, jag hoppas att du får rätt!