Davidsson & Mannen

Många av oss arsenalister bär en inomboende ambivalens gentemot det här med transferfönster i allmänhet och januariditot i synnerhet. Dels på grund av att många anser den moderna fotbollen har gått och blivit rakt igenom galen, sjuk och närmast moraliskt eroderande sedan alla shejker, oligarker eller politiska ställningstagandes (ex. Qatars sponsring av fc barcelona och Mansour/Abu Dhabi/Förenade Arabemiraten dito av shitty) trädde in i sporten fotboll.

I måndags genomfördes mer djuplodande undersökningar inklusive röntgen på tre olika Arsenalspelare. Thomas Vermaelen, Mikel Arteta och, som vi alla redan vet även, Theo Walcott. Den sistnämndes sex månaders frånvaro överskuggar såklart de två förstnämndas positiva besked, men jag skall idag göra en kortare sammanställning över vilka skador vi dras med just nu och kanske även göra en analys över konsekvenserna av dessa.

Idag skall jag fatta mig kort. Jag skall inte brodera ut, inte skriva onödigt långa meningar med många ord och lite substans. Jag skall inte rapa självklarheter, inte statuera det uppenbara och absolut inte stapla plattityder. För jag går under epitetet D&M, inte Bosse P. Och jag håller på Arsenal. Nuff' said.

I morgon, eller idag om det är lördag när du läser detta, möter vi spurs hemma i FA-kuppens tredje omgång. FA-kuppen som för mig är något av en institution, någonting så klassiskt och ohotat att endast en snömatch i svartvit Tipsextra skulle kunna konkurrera. Eller så är det precis konkurrera de inte skulle göra, snarare bekräfta och understryka varandra. Denna kuppens tredje omgång brukade också bära med sin en speciell lyster, en speciell grace och en aura av att allt faktiskt kan hända, kring sig.

Denna årets första dag lär vara den vi svenskar konsumerar som mest pizza/år. Och som ni vet och jag har läst... så skall pizza vara ett frekvent använt botemedel mot baksmälla. För igår var ju en av årets absolut störst festtillfällen. Och idag således en av de största bakisdagarna. Och det var inte annat än att jag satt i soffan och funderade på om även våra vänner kanonjärerna hade varit ute och slagit dank under gårdagsnatten. För maken till seg tillställning var länge sedan jag såg.

”The road is long, with many a winding turn. That leads us to who knows where, who knows when.
But I'm strong, strong enough to carry him. He ain't heavy, he's my brother”

Efter att de båda Manchesterlagen gnuggat till sig 1-0-vinster och tre poäng, var vi piskade att vinna i den synnerligen svåra bortamatchen på St James' Park i Newcastle, ett Newcastle som varit glödheta de senaste matcherna. Och när matchen började vart det inte lätt. Toonsens enormt höga press och deras ständigt pulserande löpningar tillsammans med den så kallade höga nivå som Lee Probert tillät, gjorde det oerhört svårt för Arsenal att komma igång.

För mig har Newcastle alltid varit ett lag att behandla lite styvmoderligt. För även om de är ett klassiskt storlag med fyra förstadivisionssegrar, sex FA-kuppvinster och vinst i en ligakupp, så ligger segrarna så långt borta i tid att Newcastle United FC aldrig riktigt känts hotfulla för mig och mitt Arsenal. Visst kom de tvåa både 95-96 och 96-97 och visst nådde de tredjeplatsen så sent som 02-03, men för mig har de, i bästa fall, varit någon form av sovande gigant.

När Davidsson och Mannen för tredje eller fjärde gången ber mig att skriva en matchrapport så får det väl va färdigslingrat? Så jag får rycka in och skriva några rader om derbysegern mot West Ham. Har inte haft den bästa av uppladdning för uppdraget måste sägas. Baksmällan från helvetet har hemsökt mig under dagen och det var svårt att hålla koncentrationen uppe under matchen. Nog om det och till matchen.

Nu är det bara dagar kvar till en av toppfotbollens absoluta D-Days. Transferfönster Januari Edition skall snart till att öppnas och vi arsenalister sitter med en om inte översvallande lång önskelista, så med en lista präglad av tämligen precisa önskemål. På min står en Mertesackerlik mittback som är redo att utmana Vermaelen om tredjeplatsen för att sedan växa in och avlasta vår store dj-la tysk, på vilken vår defensiv idag står och faller.