Davidsson & Mannen

“I tried to grip my family, but I slipped”, frustade Rage Against the Machine för en massa år sedan. Och igår försökte jag hålla taget om både min familj och mitt Arsenal i princip samtidigt och ja, då kan man nog säga att jag, inhyst i en ymnig snålblåst, halkade/lät glida/lät slinka. I värsta snöovädret (okej, med västgotiska mått mätt) skulle hela familjen D&M packa ihop sig i bilen, åka till sonens bollklubb för samling, sedan i konvoj åka ut i norra skärgården för bortamatcher. Och sedan, efter matcher och dusch, fika tillsammans.

Eftersom Yours Truly spenderade den kronologiska sträckan mellan lunch och tidig middag i Göteborgs norra skärgård, där sonen spelade match mot ett lag med härkomst där, stiger forumekvilibrist Guris in på expeditionen och bistår i dagen bloggande. Jag säger stort tack på förhand och skall alldeles strax sätta tänderna i denna primör. Hoppas det smakar!

/D&M

Under stora delar av 00-talet var Steven Gerrard inte bara stjärna i ett Liverpool FC som dels var ett stadigt toppfyralag i ligan men även härjade i europaspelet med tämligen stor framgång. Som alla vet så bars laget fram av den store LFC-ikonen, tillika före detta Evertonfantasten, Steven Gerrard som i sitt klubblag var det centrala nav kring allt spel kretsade. I landslaget var han under en period även där ett av de stora namnen.

Du som är intresserad, eller till och med insatt, i svenskt musikliv i allmänhet och dess mer punkrockiga 70- och 80-tal i synnerhet, är även bekant med begreppet Tigertämjaren från Rågsved. Du som inte är det kanske har någonting att lära eller i varje fall uppleva, för maken till hjälte och betydelsefull trendsättare, i en och samma person, är för många svår att finna.

Innan vi börjar se fram emot och tala om en morgondag måste vi, även denna dag, tillåta oss att se tillbaka och fundera på söndagen utifrån ett Arsenalperspektiv. Helgen avslutades med att shitty helt stängde ned Swansea och med att chelsky trots att Essien (31 år idag, grattis) gjorde vad han kunde för att både framstå som en fuskande pajas och försökte sänka sitt eget lag, vände underläge till säker seger mot ett något kroknande Southampton.

Denna dag började i både trött och högst bakullt skick. Gårdagskvällen hade jag spenderat på/i Pusterviksbaren där ett av landets bästa band Tiger Lou spelade. Jag har inte sett dem spela sedan ungefär 2009 och det var ett synnerligen efterlängtat återseende jag fick igår. Men så dj-a sent. Är du runt de 20 så börjar kvällen runt halv tolv, är du runt 40 ja då skall den sluta vid ungefär samma tidpunkt. När ungdomarna går ut, går farbröderna hem. Men igår gick ju inte detta alls.

Okej, det kan regna rejält på de engelska öarna, dess invånare är inga nybörjare i grenen Vätska och Väta och det är tämligen få städer som snubblar på företeelser såsom daskigt duggregn, dis och fallande gråskalor. Men ett Cardiff en sömnig söndagsförmiddag i slutet av september kunde verkligen sin sak. Kunde det där med ett aldrig sinande duggregn, med färgen grått i alla betänkliga nyanser och kunde det där med en fukt som aldrig slutade krypa in under kläderna.

Har ni någon gång varit på ett kalas, en fest eller ett samkväm som liksom aldrig riktigt lyfte? Där folk satt och småputtrade i sofforna, konversationer flöt på lätt och ledigt, men där den där riktiga partystämningen aldrig riktigt inföll? När ingen blev så där frejdigt kalaspackad och ville svinga sig i takkronorna, ingen dansade med bar överkropp med underkroppen inrullad i hallmattan och där köket aldrig riktigt blev det där euforiska bastuaggregatet?

Innan vi sätter tänderna i morgondagen måste vi på passa på och njuta en stund av gårdagens händelser. Nu ogillar jag ju å det grövsta dopninglaget shitty varför en massa gjorda mål och tre poäng till dem per automatik väcker såväl vämjelse som nedslagenhet. Fast det är ändå lite svårt att inte fyllas av skadeglädje när laget shitty sätter sex mål på är de inför säsongen så oerhört hypade Tottenham Hotspur FC.

I gårdagsmorgonens inlägg inför dagens match gick jag på i John Pohlman möter Anslagstavlan ullstrumporna och skanderade vitt och brett om de risker som följer på det väderomslag som min hemkommun stod mitt upp i. Omslagets eventuella risker ansåg jag även att fotbollslaget Arsenal stod inför denna lördag, när nu spelet i EPL äntligen skulle återupptas och där första utmaningen, i form av hemmamötet med Southampton, skulle antas.