Davidsson & Mannen

Det finns inget vackrare eller mer underbart än svensk sommar. Djärvt modiga hopp från bohuslänskt karga klippor, torkat saltvatten på armarna och det länge efterlängtade lugnet. Varma dagar vid en len insjös gräskant där vi omsluts av den grunda evighetens lockande livmoder, den första lyckade kryssen i en fuktbottnad optimistjolle eller stoltheten i att upptäcka ett smultronställe som ingen i familjen redan kände till. En hammock i stillsam gungning, välförtjänt vila efter lunchen under en uppslagen pocketbok eller lek i hängmattan mellan två prunkande äppelträd.

Nu är ligasäsongen över för denna gång. Det har varit en berg och dalbana och där det såg så mörkt ut gavs ljus och där vi åkte till Dubai under ett landslagsuppehåll kom vi hem med pest och kolera varför det ljusa läge som vi hade i relation till vår målsättning att nå fjärdeplatsen, totalt slocknade i och med matcherna mot Everton, Palace, Wolves, Leicester och Brighton. Vi hade allt i vår hand och kastade, generösa som vi är, bort det till spurs och chelsea att plocka upp. Så kan det gå.

Det är något som kryper sig på dig. Som pockar på länge avstängd uppmärksamhet, en viskande röst du inte vill höra, en rörelse i ditt synfälts yttersta hörn. En kluckande känsla av obekvämlighet, en förnimmelse av oväntad beröring eller ett doftminne du för länge sedan glömt att du hade. En självupptagen fotgängare rakt ut i cykelbanan, en uppblåst mercedesist tränger sig före i kön, ett orättfärdigt tillrättavisande från någon som inte begriper vad du talar om.

1929 gav den tyske författaren Erich Maria Remarque ut boken ”På västfronten intet nytt”. Boken föll ned i den då stundande stora depressionen som drabbade såväl Tyskland som hela västvärlden, men kom ändå att bli en klassiker i sin genre. Boken handlar om de unga tyska soldaterna som fulla av självförtroende, tillförsikt och kamratanda skickas till Belgien och sedan vidare till norra Frankrike i hopp om att snabbt nedlägga fienden och ta över herraväldet över Europa. Den nya tiden, den nya striden, den nya ordningen. Snabbt, enkelt och ärofyllt. Så var det tänkt.

Säkert var du inte ens född, kanske var du född men för liten för att komma ihåg och kanske var du under uppväxande men helt enkelt inte intresserad av frågan. Kanske har du hört talas om det, kanske har du anat en urblekt minnesbild långt bak i ditt undermedvetna och kanske har någon äldre berättat, skrockat lite gott och skakat på huvudet. Som en illustration över en tid som flytt, som ett historiskt vingslag som en röst från en svunnen era.

Nu är det på tok för ofta det händer och till skillnad från mitt bloggskrivande inte alls för långt mellan varven. Landslagsuppehåll. Vi är nu tack och lov i början av slutet på ännu ett högst onödigt landslagsuppehåll, vilket inneburit total avsaknad av fotbollsmässig relevans och livsinnehåll.

Nu är ännu ett landslagsuppehåll strax lagt till handlingarna, ännu en långsamt, långsamt torkande vägg är snart färdigstirrad på och ännu en gång kan vi säga hej och nej tack till landslagsfotboll till fördel för riktig fotboll. Ut med det trötta, ut med det meningsdevalverade och ut med fotbollen som på sin höjd gör sig varannan sommar. In med det som går utmärkt och finemang precis alla dagar i veckan, eller om en är konservativ i överkant, i varje fall varje veckoslut. In med det riktiga livet, in med dess kryddiga anrättning och in med livets bröd och smör.

Idag är det många lock som trötta tyngs ned över föga utsövda ögon. Som mekaniskt tvingar sig upp för att garantera säkerheten för dess värddjurs överlevnad och framfart. Tungt, trögt och motvilligt. För idag, denna måndag, är det för många arma existenser höstens första dag, första dagen efter avslutad semester och första dagen av ställd väckarklocka på tok för tidigt. Denna de djupa suckarnas måndag, de släpande stegens måndag, denna den dåliga nattsömnens måndag.

Nu är denna svenska sommar så smått på väg in i sin sista tredjedel. Och om vi låter oss bortse från skogsbränder, från den globala uppvärmningen och från de stundtals patetiska politiska poänger som försökts plockas ur myllan av alla bränder, så har denna sommar varit smått fantastisk. Väder och vind har givit alla, såväl bemedlad som fattig, möjlighet till en sån där riktig sommar. Där solskenet och värmen fyllt på oss med såväl behövliga D-vitaminer, upptinande efter förra sommarens regnrusk och möjlighet till socialt samspelande i varmt vänliga skymningar.

I torsdags förmiddag släpptes grundstommen till spelschema för säsongen 2018/2019. Självklart skall alla sändande Tv-bolag, vilket nu för tiden är ett tämligen flertal, in och säga sitt, röja runt och ändra själva speltiderna och i många lägen även matchdagar, men vi vet från och med då ändå det huvudsakliga gällande ligastarten kommande säsong. Och vilken säsong sedan och framför allt, vilken start.